Flickorna i speceriaffären med flera

Idag kom den nya, efterlängtade, boken av Eli Åhman Owetz.
Vi bromsade in vid vår postlåda på väg till Bilprovningen och där bodde den,  i en av Postens gröna påsar.
Notera särskilt det rosa bandet som är det närmaste strumpebandsorden man kan komma som feelgoodbokläsare.
Vilken bra start på dagen.

Min vana trogen blev det blankt papper på Bilprovningen.
Om man är väl förberedd och noggrann brukar det sällan bli några överraskningar.
Vid hemkomsten belönade jag mig med det första kapitlet av Flickorna i speceriaffären.Det gick dock inte all ligga på den bekväma latsidan, då hustrun knogade på med markförberedelserna till skulpturparken.
Samvetet gnagde något alldeles förfärligt.
Den sista förberedelsen bestod i att flytta högen med kalkstensskiffer som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Bra träning för kroppens alla muskler.
Den tyngsta vägde 147 kilo.

För att flytta tunga kalkstenssjok behövs en pirra (eller säckkärra för den pryde) och den var redan upptagen av min offersten.
En bautasten som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Ja, ni vet redan hur det är.
Det var bara att lokalisera kraftlinjerna, gräva ett hål och bängla i stenen framför grillplatsen.
Bra träning för kroppens alla muskler.

Nu står den där och kommer så att göra så länge jag lever.
Den hör numera till platsen istället för att vara min personliga egendom.
Detsamma gäller kalkstensplattorna.
Till vänster pirran, en av de bästa arbetskamrater jag haft.
Nu, åter till Flickorna i speceriaffären.
Jag hör dom ropa...

Skåne utforskas I

Som nyinflyttad i den södra delen av landet har lusten väckts att utforska vad som bjuds.
I helgen gjorde fröken Perkele och jag ett besök på en inredningsbutik i storformat.
Jag fastnade för besticken man kan hänga samlade i en lädersnodd, passar utmärkt till pilgrimsvandringen.

På den billiga avdelningen kunde man fynda ett välkommen till Medelped.
Ped i betydelsen barn?
Medel-Svenssons ungar har fått en egen skylt.

Den enes bröd, den andres död.

En soffa för herrummet!
Art Deco är en stil som tilltalar mig.
I fantasin har armstöden lönnfack med ett rikligt utbud av rökig whisky och feta cigarrer.
En ljugarbänk för två, de luxe.

En kort stund blev vi sugna på en trädgårdsstaty i gjutjärn.
Riktigt tung och en bra bit över metern hög.
Prissatt till 4500 kronor.
Damen föll på att hon inte var snygg från alla håll.

Flickan i naturlig storlek var aldrig aktuell.
Dels passar den inte in i vår trädgård, dels är det något med den döda blicken.
Glada barn ska det vara.

Det fanns ingen prislapp på T-Forden.

Annars var det mesta prissatt.

Etablissemangets restaurang ståtar med en konstgjord ros à 25 kronor.
Något att vila ögonen på under måltiden.

 

Maten var helt OK, till och med över förväntan.
Vi blev mätta och glada.

Det fanns även en "antik" avdelning, den vi sparade till sist.
Jag måste säga att det var den mest optimistiska prissättning jag sett på länge.
Rundvandring i vantro.
Ett avlutat litet hängskåp från Hälsingland kostade 7500 kronor.
På kvalitetsauktion skulle ett liknande skåp MED vacker originalmålning ha ett utropspris på 6-8000 kronor.

Eller varför inte investera i en krakelerad PYRO-form med generationers fett i godset?
En hundralapp måste vara billigt för lite snusk.

Stenrik

- Jaså, du ska flytta till Småland och bli stenrik, skämtade någon i den yttre vänkretsen.
Det var när jag presenterade våra planer på att slå ned bopålarna i Finnveden.

Nu har det hänt, och det känns inte alls dumt vill jag påpeka.
Här har vi tjänat ihop 350 smågatstenar, så kallade "knott".
Det finns ytterligare knott på ingång, uppskattningsvis 150 stycken.

Större stenar i form av kalkstensskiffer. Det finns ungefär lika mycket till på lager.
Till höger i bild finns ett nyligen inskaffat lyftbord till traktorn, detta för att kunna frakta stenen till sin slutliga vila.
Ett lyftbord är ett bra hjälpmedel när man hanterar sten av den här storleken.
Tidigare har jag använt säckkärra (pirra) och breda axlar men det frestar på kroppen.
De tyngsta har en vikt på drygt 130 kilo.
Sten börjar bli dyrt och ett tips är att kolla prylannonserna i lokaltidningarna.
När frun vill byta till något modernare i trädgården kan det bli överkomligt i pris.

Finland

Vän av ordning börjar förmodligen undra om det går att dra ut på en flytt i över ett halvår?
Svaret är tveklöst Ja.
Är man återbrukare så är man.
Alla flyttlass kanske inte är fyllda av antikt och retro, men icke desto mindre nödvändiga.

Finska lastpallar att lägga den nykluvna björkveden på.
För den som inte känner till det är finska lastpallar som finska ishockeyspelare.
Större, starkare och en vinnare i längden.
När andra pallar murknar och blir lösa och svajiga med tiden, då står finnen stadig.
Kort sagt en ständig källa till glädje.
Lagret under innehåller kalkstensskiffer som ska finna sin plats på egendomen.
Då skifferplattorna är tunga, den tyngsta väger 137 kilo, så blir det inte så många åt gången.
Det gäller också att spara på ryggen.
Se där, ytterligare ett skäl att såsa med flytten under lång tid.

Nåja, helt tomt på gamla saker blev det ju inte den här gången heller.
Brandspruta, Järnbolaget Eskilstuna No 3.

Jönköpings Läns Brandförsäkrings-bolag i just Jönköping.

Det känns trygg inför vinterns eldande.

Vattensamlare

Stuprör är inte husets mest upphetsande detaljer, men dessa pampiga vattensamlare borde kunna hjälpa upp helhetsintrycket.
Huggna i kalksten och svinaktigt tunga.
Som väl är behöver de inte flyttas runt, åtminstone inte alltför ofta.
Det här bör vara sista gången.
Eklöven skvallrar om varför platsen heter Ekenäs.

Puro Colcin Tinktur med mera

En liten ljusskylt från 50-talet som jag flyttat runt ett otal gånger.
Förmodligen väntar den på rätt ägare.
Det gör, ärligt talat, jag också. (Förtydligande: att skylten ska få rätt ägare.)
Gamla saker utsätts för slitage i samband med att man packar upp och packar ner, åker på mässor, skyltar om i butiken.
Vad vore bättre än att den hamnade hos en samlare av herrfrisörkuriosa som verkligen uppskattar en ljuspunkt på väggen?

Puro Colcin.
Varumärket Colcin registrerades redan 1925.
Puro betyder ren.
Medlet mot mjäll.

För utvärtes bruk.

Här är ytterligare en sak som väntar på sin rätta ägare.
Gammal grupp, men hur gammal?
Tillverkad i flätad fiber som ser ut som rep. Svart/röda accenter.
Den borde sitta som en smäck på en punschveranda en sensommarkväll.

Det susar lite i kolan efter den tredje punschen.
Blicken söker sig till den handmålade blomsterbuketten på den grönschatterade glasytan.
Hrmmff...man kanske skulle köpa lilla frugan en blomsterkvast på hemvägen....

...det är nog säkrast....
Så får det bli...

Jag hoppas att någon vill förbarma sig över detta exemplar av en svunnen kultur.
Väna hustrun är inte speciellt förtjust i den, och det beror inte på att jag envisas med att sitta där och dricka punsch.
Det är något annat.

Jag kanske ska starta upp en blogg med förunderliga saker som förtjänar ett bättre öde?

I det fördolda

När jag köper ett hem har bokhyllorna oftast ett ganska likartat innehåll.
Det är Bra Böckers utbud flankerat av klassiker i nyupplaga med exklusiva ryggar som har guldtext och allt.
Nordisk kriminalkrönika och Året som Gått När Var Hur Och Så Vidare.
Jag samlar på det man stoppar i böckerna och använder som bokmärken.
Orangutangen ovan hör till dagens skörd. För ovanlighetens skull ett riktigt bokmärke.
Fyndplats: Sitting Bull, volym 5. Demonen Eldvatten. Bokförlaget Svithiod 1908.


En fjärdedels lott i det tyska statslotteriet anno 1879 är dagen andra fynd.
Fyndplats Bibel tryckt hos Samuel Rumstedt, Stockholm 1879.
Köparen har förmodligen tillbett både Vår Herre och Mammon men inte helt litat på vare sig den ene eller den andre.

Ibland kan böckerna i sig vara ett fynd.

På ovanstående klickbara bild ett par sidor ur Lotten Lagerströms bok Hemmets Rådgivare.

Utgiven 1924 och ett underverk i sitt slag.

Fylld av goda råd och obestridlig kunskap som den är, är den oumbärlig även idag.

Damer av högre samhällsklasser få lätt bleksot emedan torgfruar får ett rödbrusigt, ofta blårött utseende.

Det är den glada parisiskan, som bättre än alla andra förstår toalettkonstens hemligheter.

Handbok i Svenska Trädgårdsskötseln af Axel Pihl är en annan av dagens verkliga pärlor.
Den gavs ut 1887 och hänvisar, i ovan visade kapitel om vinrankan, till en vinstock planterad i Hampton Court 1768.
Tre delar sammanbundna, nämligen; Fruktodling på kalljord, Fruktodling under glas och trädplantering. Här finns bland mycket annat en mängd illustrationer till hur man får till spaljéträd.

Denna pyttelilla kasett presenterades en gång för en ung konfirmand på 1880-talet.

Den lilla prislappen avslöjar att pärmarna är av sammet och att priset uppgick till 15 öre.

Pärmen är kantad av gulmetall, även spännet är i gulmetall och vi pratar guldsnitt.

Även på ryggen finns en liten plåt av gulmetall.
Där står Psalm Bok.

Här har man till och med kostat på sig en illustration, inte särskilt vanligt i psalmböcker.

Vad har ni hittat i era böcker?

i nuet

Om man som jag ät handlare i branschen "Gamla saker & Diverse" befinner man sig, som naturligt är, ofta i förgången tid.
De stunder man inte ser tillvaron i backspegelnoch i ett nostalgiskt skimmer, ja då ser man motvilligt framåtmed lätt vägande plånbok, minimal sjukpenning, försvinnande pensionspengar och en gryende misstro mot systemet.

Av (bland andra) dessa skäl har jag beslutat mig för att leva mer i nuet.
Jag tar mig tid att betrakta vår besättning av fjäderfä då de har sin putsningsstund på bänken utanför sitt 1700talshus.


Jag tar ett extra varv i trädgården för att se vad som händer och blommar.

Just nu kan jag njuta av tulpaner i olika fasoner.

Förmodligen har alla namn, men jag har inte lärt känna den tillräckligt än.

Min favoritrabatt. Den innehåller trä, sten, metall och förmodligen sork, förutom växter.
En murknande stubbe brukar väcka antikhundens intresse.
Bilderna är klickbara som vanligt.

I min miniserie om kvarnområdet finns en del byggnader kvar att dokumentera, kvarnen till exempel. Jag väntar med att ta de bilderna tills nästa högtryck rullar in.

Nu är det lite grått och trist.

I helgen som gick upptäckte jag en liten lanthandel som hade en del gamla saker kvar.
Jag kommer att redovisa mina fynd i nästa inlägg, tills dess kan ni se ett smakprov på min andra blogg, Soppatankar.

Det tunga gardet

Skogen gömmer de mest förunderliga saker.
Den här massiva apparaten är en stenkross.
Med en maskin som denna och en remskiva på traktorn kan man tillverka sin egen singel till grusgångarna på egendomen.
Eller använda som installation? Trädgårdskonst.
Det stora problemet blir att få den härifrån.

Mera sinne för förfall

Det gamla såghuset har numera bytt identitet till båthus. Smalspåret in till sågen finns fortfarande kvar.

Det här är motsatta sidan av såghuset. Jag har inte klurat ut om det är någon vits med att låta huset hänga ut över forsen? Eller är det så enkelt som att det är forsens ursprungliga lopp?
Järnbalken hitom såghuset har stöttat det stora rör som försett kvarnen med vatten.

Kallmuren vid fördämningen läcker numera igenom lite vatten.

All växtlighet är frodig och ymnig i dalen runt ån.

Vitsippor överallt.
Trodde jag.
Visserligen är vitsippsbackarna fantastiska här, men det som blommar på bilden är harsyra.
Vitsipporna har sitt revir på motsatta åbanken.

Två kvarnstenar, numera fungerande som fundament för slyn som hela tiden växer i styrka.
Snart har växtligheten helt tagit över området.

Den gamla bykstugan. Nära vattnet och en bit från den övriga bebyggelsen.

För fem år sedan var taket intakt. Idag finns inte mycket kvar av det.
Det går fort när det väl har börjat.
Den snörika vintern har satt sina spår i bebyggelsen.

Här finns handslaget tegel och en gedigen vattentunna till torpet.
Som gammal "skrothandlare" ser jag möjligheter även här.

I morgon kommer fler bilder, bland annat på den gamla mjölnarbostaden.