Mera sinne för förfall

Det gamla såghuset har numera bytt identitet till båthus. Smalspåret in till sågen finns fortfarande kvar.

Det här är motsatta sidan av såghuset. Jag har inte klurat ut om det är någon vits med att låta huset hänga ut över forsen? Eller är det så enkelt som att det är forsens ursprungliga lopp?
Järnbalken hitom såghuset har stöttat det stora rör som försett kvarnen med vatten.

Kallmuren vid fördämningen läcker numera igenom lite vatten.

All växtlighet är frodig och ymnig i dalen runt ån.

Vitsippor överallt.
Trodde jag.
Visserligen är vitsippsbackarna fantastiska här, men det som blommar på bilden är harsyra.
Vitsipporna har sitt revir på motsatta åbanken.

Två kvarnstenar, numera fungerande som fundament för slyn som hela tiden växer i styrka.
Snart har växtligheten helt tagit över området.

Den gamla bykstugan. Nära vattnet och en bit från den övriga bebyggelsen.

För fem år sedan var taket intakt. Idag finns inte mycket kvar av det.
Det går fort när det väl har börjat.
Den snörika vintern har satt sina spår i bebyggelsen.

Här finns handslaget tegel och en gedigen vattentunna till torpet.
Som gammal "skrothandlare" ser jag möjligheter även här.

I morgon kommer fler bilder, bland annat på den gamla mjölnarbostaden.