Falu rödfärg håller länge men inte i evigheter. Man skulle kunna tro att det legat en annan byggnad precis intill det här magasinet men så är icke fallet.Sol, vind och regn är designers till väggmålningen.
Jag älskar kontrasten mellan det späda gröna och det trärena huset.
Här syns tydligt att det är munblåsta fönsterglas. Ovanför sitter lampan som spred ljus över gårdsplanen då det var liv och rörelse.
I köksfönstret står radion kvar. Huset har inte hört några nyheter under de senaste decennierna. Bankkriser, Michael Jackson, fågelinfluensa, Palmemordet, tsunamin, Bert Karlsson.
Carola, Knutby, Mackmyra.
Inget av detta känner huset till.
Det är kanske därför det vilar så rofyllt i vårgrönskan?
Papptaket hänger lite lojt som en grimas till yttervärlden.
Mjölnarbostaden. Här i trakten går den under namnet 1600-talshuset.
Tveksamt om det verkligen är 1600-tal men gammalt är det.
Långsidans fönsterglas slår i lila, något som tyder på 1700-tal.
El har blivit indraget någon gång på 1900-talet.
Här ser vi ytterligare ett resultat av vinterns snömängder.
Nu kommer det inte att dröja länge förrän även denna vackra byggnad är ett minne blott.
Ovanför dörren, som inte är den ursprungliga, hänger en hästsko.
Jag har fått lära mig att den ska hänga med bågen nedåt, annars rinner lyckan ut.
Här verkar lyckan ha flyttat vidare, så även hustomten.
Carola, Knutby, Mackmyra.
Inget av detta känner huset till.
Det är kanske därför det vilar så rofyllt i vårgrönskan?
Papptaket hänger lite lojt som en grimas till yttervärlden.
Mjölnarbostaden. Här i trakten går den under namnet 1600-talshuset.Tveksamt om det verkligen är 1600-tal men gammalt är det.
Långsidans fönsterglas slår i lila, något som tyder på 1700-tal.
El har blivit indraget någon gång på 1900-talet.
Här ser vi ytterligare ett resultat av vinterns snömängder.Nu kommer det inte att dröja länge förrän även denna vackra byggnad är ett minne blott.
Ovanför dörren, som inte är den ursprungliga, hänger en hästsko.Jag har fått lära mig att den ska hänga med bågen nedåt, annars rinner lyckan ut.
Här verkar lyckan ha flyttat vidare, så även hustomten.
Fotot med radion i fönstret är mycket vackert. Gamla hus i förfall väcker många känslor - längtan, minnen, vemod ... Och det brukar finnas en särskild stämning på platser som den här. Fint att se, Tomas / hälsar Anneli W
SvaraRaderaJag minns gårdar i samma vackra förfall från norra Västegötland som de bilder du visar. Ingen slamfärg, bara det rena silvriga träet. Speciellt ett ställe minns jag särskilt väl, det heter Björnstången och ligger mellan Hova och Vänern. Är det något du känner till?
SvaraRaderaJag har också fått lära mig att man spikar upp en hästsko med bågen nedåt.
Du skriver så fint om det gamla huset, rena poesin.
@Anneli. Tack! För oss är det är bara att hoppas på att gamla människor också kommer att väcka känslor.
SvaraRadera@Christina. Jag har inte varit vid Björnstången.
Det blir till att plocka fram gröna kartan.
Jag gillar gamla hus, då går det lätt:)
Det finns en skönhet i förfallet men hur underhåller man förfall så att det håller sig precis på gränsen?
SvaraRadera@Tusse. Silikon och Botox har jag hört ska fungera hyggligt.
SvaraRaderaSå vackert! Visst är det något speciellt med gamla lämnade hus...vad hände igentligen...vaför tog ingen över...
SvaraRaderaVemodigt och vackert !
SvaraRaderaTack för trevlig blogg !
@Marie. Den som tog över har andra intressen.
SvaraRadera@Cristin. Tack och välkommen åter.
Åh, så vackert. Tänk en tidsresa tillbaka till... 1925? 1875? Ett myller av folk som arbetar, drar kärror, kör hästar, bär vatten. Ungar som springer omkring. Byrackor som skäller.
SvaraRaderaMan kan se dem, eller hur?
Ja, Jag ser dom:)
SvaraRaderaTänk en tidsresa fram till 2050!
Vad ser vi då?
Åh, så spännande och så fruktansvärt vemodigt. Vem är det som rår om dessa hus? Och varför lämnas dem till förfall? Börjar taket läcka så är det ju goodbye sedan.
SvaraRaderaAnna: En äldre man som förmodligen saknar intresset. Eller möjligheterna?
SvaraRadera