Lantisar - ett utdöende släkte

Utsikten från vårt vardagsrumsfönster.
Två ödegårdar.
Ett skirt grönskande gärde i kvällssolen, brukat med gigantiska maskiner som navigeras med hjälp av satellit för att vara så effektiva som möjligt.

Genom denna tråd kommer vårt bredband, som liksom telefonen var vår kontakt med yttervärlden under några dagars intensivt oväder i vintras.

Det ser lite tanigt ut men det fungerar.

När man börjat leta efter orenoverade/måttligt renoverade hus på landet upptäcker man att
många redan är bortom all räddning.

I det här huset har det förmodligen bott en skomakare då en hel del av verktyg och utrustning

fanns kvar, spridd i huset. Här kan man se himlen genom taket.

I "trädgården" fanns ett gammalt träd som löpt amok.

Osäkert vilken sort men stammen verkade vara äppelträd.

Det ord som kommer till mig här är "sorgsen".
Sorgset att så många ställen på landet får gå i graven för att alla vill bo i städerna.
För att det inte finns arbetstillfällen, för att servicen försvinner.
Svepning kanske är ett bättre ord.