The End of the White Trend

När jag under den senaste tiden pratat med auktionister har de samstämmigt förkunnat att "shabby chic" trenden är helt och totalt ute.
Det är jag evigt tacksam för.
Det verkar finnas en inneboende lust hos inredare-wannabe's och mindre nogräknade handlare att begå sannskyldiga övergrepp mot gamla möbler.
Eller, det är nog snarare lusten till cash som driver den senare falangen.
Tidigare avlutade man mängder med gamla allmoge- och andra möbler, på senare tid har de vita färgburkarna åkt fram.
På bilden ser vi ett par vitmålade barockstolar som jag köpte på auktion tidigare i veckan.

Nu kommer jag att skrapa bort färgen på lediga stunder när vädret så tillåter.
Här har jag börjat på undersidan av tvärslåarna för att få in känslan för hur färgen ska angripas.
Jag har ett antal sliöa moraknivar att ta till för ändamålet.
Knivarna får inte vara så vassa att de skadar träet.

Här ser vi den gamla brännmärkningen på sitsens undersida.
EMLS kan stå för Emanuel Larsson eller liknande.
Nu hoppas jag att vi slipper våldtagna antikviteter i framtiden.

Den charmerande kotavlan är signerad Bråne, möjligen Barbro Bråne.

Livet hemma

Det händer mycket nu.
För någon vecka sedan var det ett hemmahos-reportage i Skånska Dagbladet.
En bra artikel, bra bilder och Balder Karlsson i högsätet.
Alla inredningsreportage med självaktning har minst en renrasig hund.
Gärna lantras eller jakthund.
Thomas har en dansksvensk gårdshund och Anna har en isländsk fårhund.
Varje dag går de en långpromenad och inspekterar ägorna för att sedan ägna sig åt det goda livet.
Thomas är ofta på inköpsresor och tar hem nya saker till inredningsfirman.
Anna är idéspruta och ägnar sig åt nyskapande trädgårdsarbete.

Jag hoppas texten går att läsa.
Här är vår filosofi i sammandrag.

Radarparet i arbetsrummet där en del av alla nya idéer föds.
På hyllan en hyllning till barndomen.
Det är viktigt att plocka fram sexåringen inom sig, att  leva, leka, skratta och älska.

Inköpslista på sidan 84.

Af Hessleholm

Rubriken kan förleda läsaren att tro på ett besök hos familjen av börd, friherre Claës af Hessleholm.
Så är icke fallet.
Vi är på Arbetsförmedlingens kontor i Hässleholm.
I vår studie av offentlig miljö och mötet mellan medborgarna och staten har turen nu kommit till Af.
Vi möts av ett stram, kall, vass och kantig interiör.
Här har man försökt liva upp stämningen med en adventsstake som för tankarna till ett medeltida tortyrredskap samt en julstjärna lika pigg som Jesu törnekrona.

Klinkergolv och belysning andas patologiska avdelningen och de sylvassa borden ser ut att kunna vara IKEA:s Smärta.
Lite färg i form av brandfilt och släckare piggar upp.
I övrigt är man hänvisad till eventuella besökares klädsel.

Här är ett av båsen där man möter handläggarna.
Kunden placeras på avigsidan och möts av bildskärmens baksida och det välkända sladdtrasslet.
Bordet är pyttelitet, förmodligen för maximal kontakt med personalen.
Den gemensamma ytan för genomgång av tvingande formulär är befriande intim.

Man behöver kanske inte spela i samma liga som The Landmark i London, (ett av mina favorithotell för övrigt) men nog skulle väl kontoret kunna vara mer inbjudande än så här?
Jag hoppas att den här inredningen återvinns med det snaraste, samt att en del av verkets budget används till
bättre saker än generaldirektörens telefonräkningar.

2014 börjar på 700

Jag börjar 2014 med inlägg nummer 700.
Dagens aktiviteter har bestått i att städa ut det gamla året för att släppa in det nya fräscha oprövade 2014.
Städningen kröntes med en ny gammal sänglampa, denna en korsning mellan de traditionella retrosänglamporna från 50-talet och skrivbordslamporna som blev populära på 60-talet.
Stålblått känns lite mesigt mot den övriga inredningen men det funkar.
På sängbordet med grönmarmorerad skiva ligger kvällslektyr i form av boken Mediababe av Jackie Kothbauer.
Hundkudden inköpt under en resa på Irland.

Det är upplivande att bo i detta färgsprakande hem.
Det ger energi och ur den energin kommer glädje.
Livsglädje.
En återgång till olika nyanser av vitt känns fjärran.
Det är intressant att läsa hemmahos-reportagen i livsstilsmagasinen.
Den käcka hustrun utbrister (mellan hundpromenaden och ridningen) - Jag älskar färger!!
Kärleken till färger manifesteras av en djupblå kudde i ett i övrigt helt vitt rum.
Vi är alla olika.
Jag är röd.
Vilken färg är du?

Handelsstation

Handelsstation, eller Trading Post som det kallades i Vilda Västern, ett fenomen man inte stöter på så ofta i gamla Svedala..
Det här är det senaste fyndet.
Då Godsmagasinet inte fungerat som det var tänkt, har jag sagt upp det och satsar nu på något eget istället.
För att få till en trevlig och mer (o)tidsenlig exteriör kommer det modernare fönstret att bytas ut mot ett gammalt, helt i stil med de övriga.
Porten får kamoufleras om det skulle visa sig nödvändigt.

En del panel måste bytas, det gör jag samtidigt som fönstret byts ut.

Framför allt behövs det färg som skyddar den gamla panelen.
Idag har jag målat den första delen.
Det suger duktigt....färg alltså

Och så här fint blir det med lite färg.
Att rödfärga en gammal blek byggnad måste vara något av det mest tacksamma som finns.
Notera vagnshjulet, allt för stämningen.
Elskåpet kommer också att "gömmas" på ett eller annat sätt.
Räkningarna lär nog komma ändå.

Roulette

Igår var vi ute på äventyr, fröken Perkele och jag.
Vi hämtade upp en gammal reklamskylt som nu pryder sin plats i vårt röda och gula kök.
Skylten är förmodligen från 60-talet.
Vi noterade att en skylt som är två meter lång tar upp ganska stor plats i en liten kombi.
Fröken Perkele fick gå från 183 centimeter till 158 under hemfärden.
Som tur var handlade det inte om någon längre sträcka, vid hemkomsten kunde hon veckla ut sig till sitt vanliga jag igen.
Nu sitter skylten uppe, till höger vårt röda teskåp, ett allmogesnickeri med glasade dörrar.
Den uppmärksamme läsaren noterar att det saknas taklist.
Det ska det inte göra så länge till.

Rimini Blu - Bitossi

Den är mäktig, Aldo Londis tjur.
Här på grönbete i form av en marmorerad bordsskiva.
Alla har väl någon gång sett en figur, en vas, en lampfot eller något annat med den så typiska blågröna glasyren.
Den kallas Rimini Blu och om man har sett Medelhavet så förstår man varför.
Jag ser sololja, salt på kroppen, en paraplydrink, ögonen kisar mot horisonten.
Någon hävdar att Rimini Blu är en stor vägkorsning i Italien, jag föredrar min tolkning.

Förutom tjuren finns många andra djur i serien.
Katter, elefanter, bockar, taxar, fåglar, hästar, fiskar med flera.
Min klara favorit är piggsvinet och min förhoppning är att jag någon gång kunna lägga vantarna på ett exemplar.
Vantar är extremt bra då de är ganska vassa. (Hrm...)
Gör gärna en bildgoogling på något av namnen.
Piggsvin heter förresten porcupine på engelska, på franska porc-epic och afrikaans ystervark.

Bitossi Keramik har förutom Aldo Londi haft tillgång mästare som Ettore Sottsass och Piero Fornasetti.
Aldo Londi var engagerad redan på 50-talet.

Dagens husmorstips:
Om man dräller ut morgonfilen på köksbordet fungerar det utmärkt bra att sanera med hjälp av en fönsterskrapa.

Matt

Idag har jag gått igenom mina trasmattor och plastmattor.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilket arbete som ligger bakom alla dessa mattor.

En del är ganska anonyma medan andra är riktiga personligheter.
Jag undrar om man väver in en liten del av själen när man sitter vid vävstolen?

Längst till höger ligger plastmattorna.
Jag minns hur det var på 60-talet när plastbanden gjorde sin entré.
Helt plötsligt gick det snabbt och lätt att väva mattor, man behövde inte klippa mattrasor av gammal textil och gamla kläder.
I Älvdalen gick vävstolen i skift, mormor, moster Ingrid och mamma turades om.
Det pågick nästan dygnet runt
Jag låg på rygg ute i solskenet och tittade på svalornas flykt, uppe på andra våningen hördes ett rytmiskt: dunk-dunk! dunk-dunk! dunk-dunk!
Många plastmattor blev det.
Dom gamla trasmattorna byttes ut mot vackra färgsprakande plastmattor.
Alla var nöjda och glada.

Dom dyraste sakerna...

 ..kommer i små förpackningar sägs det.
Döm om min förvåning när jag med kurirpost fick detta lilla paket.
Jag hade beställt ett formidabelt vernissageparaply, närmare bestämt Amore designat av ingen mindre än Damien Hirst.
Vad var då detta?
Den berömda tegelstenen?

Nej då.
På något förunderligt sätt vecklades ett fullvuxet paraply ut ur den lilla kartongen.
Fråga mig inte hur det gick till.
Men vackert är det.
Hoppas att det börjar regna snart.
Hoppas, hoppas, hoppas.

Fiskelycka

I väntan på att en envis influensa ska ge med sig.
I väntan på att jag ska sätta mig in i min nya Nikons mysterier.
I väntan på detta visar jag det roligaste fiskfatet.
Förmodligen italienskt.
Definitivt till salu på Björnssons Auktionskammares månadskvalité.
På lördag 9 mars.

Guldläge!

Sängen på plats och målad i guldfärg.
Den blå behöver ytterligare en strykning.
Sedan återstår textil och bling-bling.
Inatt ska himmelssängen befolkas.

Himmel!

Nu har vi äntligen fått hem den specialbeställda himmelssängen.
Här testar vi att de olika delarna passar ihop innan sängen grundmålas.
Sängen är tillverkad av Erlands i Grebbestad.
Balder Karlsson övervakar arbetet.
Fröken Perkele är förtjust och snickare Erland befinner sig i ringen.
Sängen är som synes tillräckligt stor för gymnastiska övningar.

 

Här är sängen grundmålad.
Sedan plockas den isär igen, för att få den slutliga färgen på plats i sovrummet.
Fortsättning följer.

Vägval i Färgrike

De senaste åren har jag velat fram och tillbaka vad det gäller antik- och loppisverksamheten.
Att köpa hela eller delar av hem är roligt på sitt sätt, men förenat med stora mängder arbete.
Nu känner jag att det är dags att ändra inriktningen på verksamheten/livet och ägna mer tid till skapande.
Det senaste årets konstinköp samt den vågade färgsättningen av hemmet, har satt sina spår.
Under den tiden har jag återupptäckt glädjen i att skapa.
Nu kommer jag att göra mig av med en stor del av mitt omfångsrika lager.
Om ni har vägarna förbi Vittsjö, titta gärna in och befria mig från en del av alla prylarna.
Den som är ute efter textilier kan fynda, tyg har jag mest samlat på hög under åren.
Idag har jag haft min första dag framför staffliet.
Det känns bra.

Tavlan jag jobbar med just nu heter "Lånta fjädrar".
Nu är det dags för mig att använda egna fjädrar, istället för att sälja andras avlagda.

GOD JUL

Skaffaren önskar God Jul!

Julklapp

Årets julklapp till oss själva är ett ateljéstaffli, närmare bestämt det på bilden.
Jag har målat en del tidigare, i forntiden gjorde jag motivlackeringar på bilar och motorcyklar.
I vintras gick jag en målarkurs.
Fröken Perkele är oerhört sugen på att testa egna schyssta idéer, vilka har legat och grott en längre tid.
Tidigare har det mest handlat om slamfärg för hennes del.
Hemmets sista vita vägg ska förresten också målas.
Den blir naturligtvis lika ärtmarsipangangstergrön som övriga väggytor i salongen.
Påskägget 2013 innehåller förhoppningsvis golvlister.

Min klara favorit under tidigare år var Salvador Dali.
Sedan var det bland andra Robert Högfeldt.
Idag har jag svårt att välja ut någon favorit, men jag vill bland annat nämna Lars Lerin, den färgstarka afrikanska konsten, sammalika kubansk konst och Edward Hoppers drömska bilder.
Nuförtiden skiter jag i vem som signerat, jag köper det jag tycker om förutsatt att medlen finns.
Namnet är inte det viktigaste, tavlan måste kommunicera med mig.

Köper ni tavlor idag?
Hur väljer ni?

Skyltat

Ovanför dörren till skaparrummet har vi idag monterat skylten EXPLOSIV VARA.
Den vakne har redan sett Bitossis stora tjur av Aldo Londi där den tronar i fönstret.
Serien tjuren ingår i kallas "Rimini Blu".
Här smids explosiva färgstarka idéer.

Köksentrén skyltas med BRED LAST.
Säkerligen betyder den att våra laster spänner över en stor bredd.

Slutligen dörren till avträdet.
Beträdande av området sker på egen risk.
På hyllan en trevlig samling träleksaker.

Perkeles väggar III

Idag har vi fortsatt med den gröna kulören i salongen/lekrummet.
Som befarat räckte färgen inte fullt ut så vi får på't igen.

Färgglatt överkast inköpt på Udda Tina i Lund för ett par veckor sedan

Till Balder Karlssons förtjusning har vi nu en kanintavla i sovrummet.

Dromedar målad i varselfärg då de äro sällsynta på svenska breddgrader.

En av två tavlor, också inköpta i Lund.
Närmare bestämt i butiken Konst i Lund.
Elke Pollack - Mädchen im weissen Kleid.

 Elke Pollack - Schwanger.

Barnen, de små solstrålarna, gillar också färg.

Nästa projekt är detta hörn med en gammal timmervägg.
Det lilla bordet med marmorerad skiva är ett arv efter fröken Perkeles farfar.
Jazzkontrabas med härligt kurvig kropp.
Nu pensionerad medlem av orkesterföreningen i Klippan.

Perkeles väggar II

Färgerna avslöjar bostadsmålarnas liv, kan jag vid en snabb blick läsa i tidningen.
I det här fallet heter färgen 0570-G30Y och vi befinner oss i salongen.
Tidigare hette salongen det vardagliga vardagsrum.
Tiderna förändras.
Forntidens stora garderober heter idag walk-in-closet.
På 60-talet var klosett något helt annat.
SJ hade rolling-closets där marken rusade fram nere i hålet.
Ytterligt fascinerande för en liten pojke.
Han försökte se när fekalierna slog i backen, men det var som förgjort.

Nu har vi funderat på om vi inte ska satsa på fönsterfoder, tak- och golvlister.
Det borde vara det naturliga steget.

Ett gyllene tillfälle

Efter att ha hanterat gamla föremål under ett stort antal år har jag som bekant beslutat mig för att ändra inriktning.
Jag måste säga att jag är ganska mätt på det vita, det svarta, det silverfärgade, det slitna, det beigea, det anonyma.
Allmogen är numera övermogen, även hos en ruinromantiker som jag.
Nu har jag plötsligt en fantastisk möjlighet att bjuda in färger i mitt liv.
Nya textilier som är friska till förmån för ögat, näsan och kanske även det sjätte sinnet.
Klara starka färger, något som piggar upp en gammal själ.
Resan har knappt börjat och än så länge handlar det mest om att rodda med det gamla.
Varje dag som går är dock ett steg närmare 28:e juli, då det mesta kommer att gå under klubban.

Känner ni också ett behov av en tillvaro med mera och starkare färger?

Bryderier

Lite färg livar upp när man nu en gång är begåvad med chanserade vävtapeter.
Att få ihop något genomtänkt i nedre hall, trappan och övre hall är en utmaning.
En del snickerier i trappan är marmorerade så de liknar grön marmor.
Jag som fuskat lite med ådringsmålning och marmorering vet hur svårt det är att få till marmorering så att det ser bra ut.
Trappmålningen här är otäckt bra och den får styra färgvalet till en del.
Det rutade klinkergolvet i nedre hallen som jag vill ta fram är svart och vitt, original från 1951.
Jag har köpt en NCS färgkarta, en så kallad solfjäder som ett oumbärligt hjälpmedel när man ska välja färg.
En färg som ser kall ut kan i kombination med en annan färg helt plötsligt bli varm.
Fråga mig inte hur det går till.
Det ska bli intressant att försöka få ihop det.