Den uppmärksamme läsaren har noterat att jag inte bloggat på sex dagar.Anledningen är att jag befunnit mig på resande fot med allt vad det innebär av prövningar och försakelser.
Hemkommen konstaterar jag att hela familjen nu är samlad för första gången på drygt ett år.
Igår anlände jag med Grålle, familjens nestor, en hedersman med den aktningsvärda åldern av 60 år.
Han är visserligen inte äldst, det är Otto, en Harley Davidson som hunnit bli hela 61 år.
Grålle är lugnet själv, han hetsar inte upp sig i första taget.
Fort går det inte heller.
Varför sånt gammalt junk? undrar den konsumerande, skuldtyngda, massan.
Tja, efter en lång vinter är det bara att konstatera att maskinerna startar på första försöket.
Ett modernt fordon tappar förmodligen minnet om det står över vintern.
Gamla fordon har minne som en elefant.
Kablam! Töff-töff-töff...
Bara en sån sak.
Ekan på bilden har min morfar som var snickare byggt.
Till sommaren ska jag leta reda på en sjö, rik på abborre, och återuppliva gamla minnen.
Ett flöte som sjunker under vattenytan står i direkt förbindelse med mitt lustcentra.
Och lust är livet.
Att äntligen vara hemma är inte så dumt det heller.
