Pyttespaning

Småpengar är numera enkronor, femmor och tior.
Så har det inte alltid varit.
I min glada ungdom (vilket inte är så förskräckligt länge sedan) kunde man gå till kiosken med åtta öre och köpa lika många kolor.
I Tyskland hade man efter kriget något som motsvarade 10-öressedlar.
Med sina 6 x 4 centimeter är sedeln inte mycket större än ett frimärke.
Idag vill bankerna ta bort kontanterna.
Det är inte av omsorg om oss kunder utan helt och hållet av egenintresse.
När kontanterna väl är borta sitter dom på alla låtsaspengar de själva har skapat och vi har ingenting.
Inte ens en ytte-pytte 10-öressedel.

Jag ser en ökad efterfrågan på äldre verktyg och redskap.
Varför köpa billigt skräp på lågprisvaruhusen när det finns rejäla grejer?

Jag har noterat att stilmöbler har börjat bli eftertraktade.
Tidigare har man varit lite udda om man köpt något sådant på auktion.
Nu har man börjat ställa sig frågan även i detta sammanhang.
Varför köpa billigt skräp på möbelvaruhusen när det finns rejäla grejer?

Jag ser med tillfredsställelse att FÄRG är på väg tillbaka in i våra hem.
Vårt hem är en kaskad av färger vilket känns uppfriskande efter alla år av     .
Ja, ni ser själva att när man skriver vitt i vitt så blir det platt och intetsägande.
Det känns lätt surrealistiskt när man i hemmahosvitahem-reportage kan läsa det obligatoriska uttalandet:
- Vi älskar färger!
Beviset för det är en blå kudde i en vit soffa. En grön växt.
Det brukar vara både uppfriskande och beklämmande att läsa dom reportagen, med alla floskler som staplas på varandra.
Men, det är en annan sak som jag ber att få återkomma till.