Hjälp det brinner!

Nu står huset i ljusan låga.
Lugn! Detta är den senaste bloggutmaningen i "The Retroblog Network".
Det finns ingen anledning till oro, det är en slags digitaliserad brandövning.
Tre saker ut, familj , fotoalbum, husdjur med mera undantagna.
Ponera att det brinner utav helvete, vad rycker man tag i och bär ut i det fria, långt bortom lågornas rov?
Jag lyfter snabbt ned Frans Hals' "Soldaten" från väggen.
Den uppvridna mustaschen och glimten i ögat säger mig att jag gjort ett gott val.
Vi har hängt ihop sen en blöt helg i Köpenhamn för många år sedan.
Gamla vänner och vapendragare lämnar man inte i sticket.

Tillbaka in i lågorna.
I salongen står Otto, kronan i min samling av gamla motorcyklar.
Han känner att det är fara å färde och startar på första kicken.
Vi gasar ut via orangeriet och tackar vår skapare för att egendomen inte har allmogehusens höga trösklar.
Tillbaka in igen.
Nu är öronhåren ett minne blott.
Se, något positivt kommer ur alla katastrofer.
I kuriosakabinettet ser jag ett leende från det gamla glasflötet, en gåva från goda vänner på västkusten.
Nu kan jättehuset få brinna ner.
Med en kompis, en hoj och ett leende kommer man långt.

Hängd, med hjärtat i halsgropen

Jag är en ruinromantiker. På en loppis köper jag det som andra ratat för att det är för slitet, för skavt, något lite trasigt eller rent ut sagt skitigt. Ingen annan verkar vilja ha det.
Spegeln med pastellage och fasat glas är ett exempel på vad som dök upp på dagens loppisrunda.
Upphängningen med gammalt säcksnöre gjorde fotograferingen riskfylld, därav rubriken.

Jag ser framför mig hur den hängt på Stadshotellets damrum vid förra sekelskiftet.
Dåtidens skönheter har säkert speglat sig i den innan de gick ut i salongen och slog sina lovar kring godsägaren i trakten. Etthundra riksdaler. Helt otroligt.

Denna lilla tavla i blandteknik är f. d. Godsägaren Emile A. Haasum på Upplandsgatan i Stockholm pappa till.

Lätt surrealistisk, och det råder inget tvivel om att f. d. Godsägaren tillbringat åtminstone en del av sitt liv i stadshotellets och andra salonger.

Här pratar vi om 40 riksdaler.
Den gode godsägaren hittade jag i Stockholms adresskalender 1916, upplagd på sidan Stockholmskällan.

Henri Toulouse-Lautrec i 100% bomull var en nyhet för mig.

Tillverkad i Frankrike och kan möjligen passa i det nya hemmet?

Jag hittade ett stort glasflöte med sigill för en billig penning.

Här var det förmodligen det hemmaknutna snöreriet som avskräckte andra från köp.

Art Deco så det stänker om det.

En liten originalmiss i massan avskräckte alla andra. Längst ut på pekfingret.

Jag tror inte att någon tänker på det när den väl hänger på väggen i ett funkishus?

Nytillverkad. Här slog jag till eftersom vi redan har grötfatet med lock i original.
Det kan funka.

Stort allmogefat med spricka. Ingen köpare. Här tänker jag fruktfat.

Trettio riksdaler.

Tilgmans skål utan skavanker.

Daterad 1957. Den kan härbärgera våra gröna vindruvor. Tjugofem riksdaler.

Jag är numera så illa ute att jag tycker att Konsums tekoppar är kult.
Gott skick och en tia styck.

1/8-dels liter pilsnerflaska är söt. Bra att ha mjölk-till-kaffet i när man är ute på biltur.
En plastkork är allt som saknas.

Gamla (i mitt tycke) fina fiskedrag, krokar, öringdrag och gäddsaxar i hemtillverkad plastförpackning och små papplådor gick loss på hela åttio riksdaler.
Med lite tur kan det bli lite färsk fisk på middagsbordet framledes.
Dessa hamnar under rubriken: Investering för framtida självhushåll.

På måndag är jag uppbokad med att gå igenom "järnskrot" på en gammal bondgård innan det går till återvinning. ytterst spännande för en ruinromantiker.

Semesterns tredje dag.
Vi styrde kosan mot Ystad och hade bestämt oss för att ta god tid på oss om något roligt dök upp på resan. I ett mindre samhälle hade ett äldre par ett garageloppis, dom skulle flytta till lägenhet. Utbudet var blandat men inte så mycket gammalt så jag slappnade av och tittade förstrött i en trälåda. Där låg de största smidda spikar jag någonsin sett.
Jag plockade dem åt sidan och frågade farbrorn vad de kostade.
-Vet du vart dom kommer ifrån?, svarade han.
-Ingen aning.
-Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Jag va me när di renovera den å..tja...di kom me hem.
-Jisses, de va inte dålit, svarade jag.
Vi kom överens om ett pris och om det är sant är spikarna från 1618-1628, stora maffiga saker.
Vi hittade även en fotogenpump i zinkplåt till trädgården. Ja, inte för att pumpa fotogen med, snarare som prydnad.
Nästa stopp blev hos Tribos Antik, kollegor i FAK. Det blev en trevlig pratstund med inramning av många vackra allmogemöbler.
Vi hittade en ställning för att torka äppelskivor på, något vi letat efter. Jag fann även två gamla kopparstick, ett med natives och ett med ett relikskrin.
Vi for vidare till Ystad och gick runt i staden en stund för att sedan fortsätta till Kåseberga och Ales stenar. Mycket folk och semesterpriser.
På hemvägen hittade vi en butik med kuriosa, där fastnade jag för några gamla blåsta flöten i glas till fiskenät.
När jag kommer hem igen ska jag lägga upp bilder på en del av fynden.