Herr Porsche förmodar jag

Ett av mina tidigare fordon, High Performance Motors Mustang

En koll bland svenskarnas förnamn visar att det inte är helt ovanligt att heta som bilen.
Här kommer en liten topplista.

1. Lincoln  36 personer
2. Shelby    9 personer
3. Bentley   7 personer
4. Porsche   4 personer
5. Mustang   3 personer
6. Pontiac   2 personer
7. Camaro    1 person
8. Caprice   1 person
9. Chrysler  1 person
10. Fairlane  1 person
11. Malibu    1 person
12. Mercury   1 person

Det finns säkert fler än ovanstående, de här var de jag hittade vid en snabb koll.
Vem blir först med Cadillac?
Eller varför inte Trabant?
 - Tjena Trabbi! Läget?

Utmaning

Ett nummer som följt mig sedan barnsben.
Varför denna envishet?
När hakade det fast vid mina nedhasade strumpor på livets resa?
Jag har ingen aning.

När det nu funnits där under alla dessa år är det hög tid att ge det en betydelse det förtjänar.
Hur många saker ska man ha för att känna sig fri, samtidigt som har ett bra liv?
Den stora utmaningen ligger inte i att ha 64 saker, det är många människor här i världen som har det och mindre än så.
Utmaningen ligger i att avhända sig allt man samlat på sig, att köra upp nya spår i hjärnan och att lära sig tänka på ett helt annat sätt.
Kanske rentav tvärtom?

Hur mycket kan man göra sig av med utan att få problem med det moderna samhället?
Klarar man sig utan bankkort, körkort och internet?
Musik?

Ur Mendelssohns violinkonsert opus 64.

Bil?

Vi får se, spännande kommer det att bli.
Har ni funderat på vilka saker ni inte vill eller kan leva utan?
Tips mottages intresserat och gärna.

I kommande inlägg skriver jag om mina forskningar i numerologi.

En bra kanin...

...är en träkanin.
Den här veteranen har framlevt sitt liv under golvet i ett gammalt hus.
Dagens kaniner käkar däremot upp det mesta av det våra odlarmödor frambringat.
Nu odlar vi inte för kaninerna utan för det egna hushållet, det ser ut att bli en mager vinter för vår del.
Antikhunden Balder Karlsson försöker hålla efter den organiserade brottsligheten i grönsakslandet med blandat resultat.
Den kortklippta delen av tomten är någorlunda fredad, men i det höga gräset regerar kanineländet.
Nåja, vi får väl äta kaniner till vintern i stället för morötter.

Nu märks det att det är sommar och semestertider.
Nästan varje dag rullar det in besökare på det skånska residenset.
Ofta resulterar det i gott fika, glada skratt och en och annan försäljning.
Till besökarna kan jag räkna in Stina med bloggen allt det gamla goda och Eli med femtiotalsjakten.
Dagens besök bestod av ett riktigt skepp som ankrade upp på redden utanför entrén.
En glad fader och tre döttrar ute på turné.

Det har varit en månad ledig från bloggande och en månad fylld med aktiviteter av annat slag.
Jag har samlat på mig en del material under tiden, och det är dags att ta tag i antiktidningarna igen.
Tidningar kommer i brevlådan tills prenumerationerna löpt ut, en tidningsrecension kanske är på sin plats?

Jag har haft ett maraton med Antiques Roadtrip som går på TV8play.
Det är kul att se nya gamla saker och framför allt är det kul att se de brittiska småstäderna.
Att jämföra dessa med Degerfors, Falun, Lidhult och Gullspång låter sig knappast göras.
Det verkar finnas en uppsjö av udda föremål, ett eldorado för en sakletare.

Till helgen är det marknad i Degeberga, hur många ska dit?

Framtiden

Skaffaren 1976.
Jag sitter på mitt hotellrum i Los Angeles och tittar in i framtiden.
Amerikas hjul snurrade på.
Det hade visserligen varit en bensinkris och bilarna hade krympt betänkligt, men det fanns ändå en stark framtidstro.
I framtiden såg jag ytterligare resor till det stora landet i väster.
Redan året efter var jag tillbaka och köpte en bil, en Oldsmobile Super 88 av 1958 års modell.
Den bilen tog mig till New York utan större problem.
Min egen roadmovie tvärs över kontinenten.
Det långa håret var inte till min fördel i mellanvästern, tankarna gick till filmen Easy Rider.
Jag såg också indianernas situation i det som en gång varit deras land.

Vad ser jag i framtiden idag?
Orättvisa.
På Cypern vill man ta en icke föraktlig del av medborgarnas sparpengar för att bankerna ska överleva.
Det är mycket märkligt.

Vad mer ser jag i framtiden idag?
Omfördelning på ett annat plan.
Avfolkningen på landsbygden fortsätter.
Om 60 år kommer den siste att flytta ut från Ådalen, sedan är det tomt.
Redan nu ser jag många mindre samhällen som sakta dör.
TOMT!
Hallå?
Det går tydligen inte att bo utanför storstäderna.
Det är mycket märkligt.

Vad kommer att hända framledes?
Säg det.
Jag säljer nu av mitt lager och börjar med det "onödiga".
Redskap, verktyg och nyttosaker kommer jag däremot att behålla.

Jag rekommenderar den här filmen på URPlay.
Den heter Systemfel som hotar världen
Det är ingen konspirationsfilm, det är på riktigt.

Modern arkeologi

Mellan varven.
Den senaste tiden har jag börjat gå igenom kartonger med mina gamla foton.
Förutom mina egna bilder är det fotoarvet efter mor och far.
En del kan jag rensa bort, suddiga bilder, bilder på okända, bilder på suddiga okända.
Jag blir också påmind om att framkallningsföretagen lurade på kunderna "dubbla kopior".
Det finns dubbelt av mycket kan jag säga.
Tänk om bankerna hade varit lika generösa.
Det skulle dom faktiskt kunna vara idag, räntan ligger nu på noll procent.

Alltnog, livet passerar revy redan nu i form av husrenoveringar, ungdomssynder, jänkare, emigration, arbeten, kärlekar, barndomens Kalle Anka-värld och resor i egen regi.
Det är förunderligt och överraskande hur mycket man kan hinna med i sitt liv.
På bilden syns det att det fanns tid över till att dekorera "vinterbilen".
Hot Rod i ett ökenlandskap var min första motivlack.
Arbetet utfördes i lägenheten till tonerna av Nipponjin med Far East Family Band.
Det var mer tyg i byxbenen än i bilens samtliga säten.
Ratten lindad med läderrem för säker kurvtagning i höga hastigheter.
Livet lekte.
Så även jag.

En nästan helt rund dag

Jag är en färgstark man.
När jag hittar en bricka som går ihop med min personlighet kan jag inte stå emot.

Två taklampor som skulle göra sig bra på vilken motorgård som helst.
Istället för att trassla med socklar, upphängning och eldragning på ett par gamla navkapslar kan man köpa dessa färdiga alster.
Design Nils H Ledung, Bankeryd.

Ett par högre ljusstakar som andas femtiotal.
Egentligen skulle det ha passat bättre med en vit bakgrund.
Men.
Snillet som satte dit kardborrekluttarna som håller bakgrunderna på plats i fototältet, han var inte nykter den här dagen.
De diffar på några centimeter och jag vill inte riskera att få en hjärnblödning för den skull.
Därför är det lika bra att ni vänjer er vid svart.
Skulle jag få hjärnblödning ändå, ja då har jag rätt färg från början.

Glasyren ser ut som jordgubbs- och lakritsglass på den här Ruscha-vasen.
Kul att etiketten är helt intakt.

En annan tysker.
Riktigt löddrig lavaglasyr.

Dagens tema sprack när jag hittade se här kakeldekorationerna.
Jag tror de är från 70-talet.

Sommar på 50-talet

Vem skulle inte vilja ha en Volkswagenbuss som rullande sportstuga?
Fisk fick man tydligen också.
Året är 1956.
Slup med tre skrov, eller så kallad Tripont.
Att segla med 1956.

Den konservative satsar på Evinrude-snurra och weekendkryssare.
Nu är det juli 1955.

En husbåt med soldäck och plats för lugna stunder bakom flötet.
Entusiasten kommer att finna ritningar till farkosten på sidan 81.
Om man börjar i februari kan man sjösätta underverket lagom till semestern.
1960.
Framtidstron var det inget fel på.
År 1957 kan man läsa att den flygande bilen är verklighet inom kort.
Det verkar vara dåligt med lastutrymme så det blir ordinär bil även i fortsättningen, åtminstone för min del.

Eric Andersson & Co Snickerifabrik Rottne

Jag har letat på nätet efter information om Erik Andersson & Co på nätet utan resultat.
Det vore kul att veta lite mer om företaget och deras produktion.
Det här bordet är riktigt trevligt med tidningshyllan, ben med mässingsavslut och den mönstrade skivan.

Gengaständstickan SNABB.
Det är skönt att slippa trassla med vedkubbar och gengasaggregat innan man åker till affären.

Expressokoppar i nostalgitappning.
Det kromade stället ingår.

Vackert blå plåtburk från Louis Dobbelmann. "Dubbelmannen".
Den har innehållit tobak.

Dubbelfaten. Lika som bär?
Naäh, fatet till vänster är märkt Schramberg Handgemalt och dekoren heter Sabine.
Fatet till höger har enbart texten Import.
Färre och tunnare svarta streck.
Andrasortering eller piratkopia?
Det var lite från dagens utrensning
Mer kommer, var så säkra.

En blöt midsommar

"Sogni" Vittorio Corcos 1859-1933

Den här midsommarens väder försätter mig i ett melankoliskt tillstånd.
Temperaturen är låg, solsken och regnväder byts av med en kvarts mellanrum.
Huset är fyllt av stojande barnbarn, vuxna barn och lycklig hund.
Jag är den ende som har lust att snapsa till maten och då väljer jag att avstå.
Midsommareftermiddagens traditionella sus i huvudet är utbytt mot ett lättare energiöverskott. Då passar det bra att botanisera lite bland de konsttryck och litografier som följde med det senaste flyttlasset.

Franciska Clausen 1899-1986

En utställningsaffisch i form av en litografi, denna med nummer 43 av 90.
Franciska Clausen var en avantgardistisk dansk konstnär.
Hon var född 1899 och tog sig redan som sjuttonåring under brinnande krig till Weimar där hon gick på den konstskola som några år senare blev till Bauhaus, drog därpå vidare till München, med en kort parentes på Kunstakademiet i Köpenhamn.
Plåten till litografin är från 1930, hennes "heroiska" år inföll mellan 1921 - 1931.

Bugatti tipo 31 "Royale" Ettore Bugatti 1881-1947

Ettore Bugatti var en formsäker och egensinnig bilkonstruktör.
Hans bilar skördade stora framgångar på tävlingsbanorna under 1920-talet.
Ettore föddes i en konstnärsfamilj och hade en bror som hette Rembrandt Bugatti.

"La Place de l'Europe" Gustave Caillebotte 1848-1894

Tavlan kunde lika gärna heta "Svensk midsommar".
Blänket i bilderna beror på att trycken ligger kvar i stora skyddande plastfickor.

Ny favorit

Jag erkänner gladeligen att jag är svag för gamla pappersbonader.
Under helgens pyntande av hemmet dök det upp en julbonad jag inte sett tidigare.
Ingen vet var den kommer ifrån.
Det kanske är tomten själv som varit här?
Ett slags reklamutskick som är så populärt dagarna före jul?
Som bilintresserad gillar jag sportbilen som den glada nissen bär iväg.
Stegbilen går inte av för hackor den heller.

Den här bonaden är gjord av Anders Olsson.
Kvinnorna i Anders Olssons bonadsvärld är friska, sunda och bystiga med smal midja och en gudabenådad rumpa.
Han har ibland kallats Sveriges PinUp-konstnär vilket lyser igenom även i hans jul och påskbilder.

Djur är en annan av hans specialiteter.
De flesta i den äldre generationen minns hans bonad "Mjölkerskan" med välbehag.
Kanske inte så mycket för kossorna som för mjölkerskan som skälmskt ler mot betraktaren.
Den och "Hölasset" är förmodligen ett par av de mest spridda pappersbonaderna.

Tomtemor ser glad och lycklig ut så vi får förmoda att det är helt OK att tomtefar har flyttat in smedjan i köket.
Om jag bar in mitt städ i köket skulle väna hustrun protestera, det är jag helt säker på.

Så här ser bonaden ut i sin helhet.
Min nuvarande favorit.
I morgon visar jag väna hustruns favorit.
Vilken är er favorit?

Vägglös, hjullös och färglös

Nu har jag haft möjligheten att gå igenom ett hus, tidigare bebott av en man som var "eljest".
Idag stod en skylt LOPPIS och ÖPPET utefter vägen.
Svarta Maja nosade sig in till det gamla reveterade huset.
Fönsterkarmarna var målade röda för att hålla de onda andarna borta enligt utsago från dagens ägare som nu höll på att tömma huset.
Jag tog vara på vägglösa tapetbitar. Den ovan går i brunt och guld.
Den som gillar gamla tapeter kan även kolla Gittes blogg.



Tidigare ägare hade samlat på allt i pappersväg fick jag höra.
Dessutom hade han en betydande korrespondens med myndigheter och andra, breven blev dock aldrig ivägskickade. Möjligen litade han inte på Posten heller.
Nya ägarna hade kört iväg fyrtio sopsäckar med papper till tippen.
Jag beklagar att jag inte fick tillfälle att komma in i ett tidigare skede.

Tapetbiten ovan känns som om den vore tillverkad av lumppapper.
Förutom tapetbitarna kunde jag rädda ett antal gamla veckotidningar, vykort samt några nyckelknippor och lite annat smått.

Tidigare ägaren var konstnärligt lagd.

Det fanns väggmålningar i trappen till övervåningen och någon teckning kvar.

Fyrtiotalsbilen ovan har han tillverkat i gips, hjulen saknas men jag tycker inte att det gör någonting. Bra proportioner.

Det färglösa kom in igår. Ett avlutat skåp från 1827.
Ägarsignaturerna och årtalet finns kvar på insidan högerdörren.

Låset saknas och är ersatt av en knarvel. Lås mer om knarvlar här.

Avlutningsvågen har numera ersatts av vit/grå/shabbymålningar.

En annan färglös individ dök upp igår när jag och kantarellhunden gjorde ett svep i Magiska skogen.

Den heter Tallört och saknar klorofyll.
Jag trodde först att det var ett par exemplar av Vätteros, en annan växt som saknar klorofyll.
De här blommorna ser spöklika ut med sina likbleka köttiga stjälkar.

SAAB för henne - och honom

På enträgen begäran från läsekretsen kommer nu ett par exempel på SAAB:s annonser.
De två första annonserna är publicerade i Femina 1965.
Det är sommar, det är sol, det är glada kvinnor och det är i färg!
En vit bil för den oskuldsfulla ensamma kvinnan på den öde stranden.
Vad väntar vid horisonten?

En röd bil för den passionerade kvinnan som här kliver in till mannen i sitt liv.
Här är bakgrunden av "sätta bo"-karaktär.

Kullerstenarna antyder att en skumpig färd väntar de tu.
Årets motorkvinna står som garant för att det kommer att bli ett lyckligt förhållande med en SAAB.

Säg den kvinna som år 1965 förblev oberörd av annonser som dessa.

Hur säljer man då en SAAB till en man?
Inte med argumenten underbart lättkörd, lättstartad i alla väder, lätt och behändig att ratta

eller att man har bilen helt i sin hand från första stund.

Nej. Vi pratar säkerhetskaross, extra tjock plåt, ytterligare förstärkning i utsatta delar.

Speciella rörprofiler, tvåkrets bromssystem och systematiskt säkerhetsutrustad.

Vi pratar om samma bil i två helt skilda världar.
Det ska f-n till att vara man.

På banan igen

Efter några sommarnätter förstörda av en minst sagt envis rethosta har jag nu återvänt till en någorlunda normal tillvaro.
Under sommarhalvåret träffas motorintresserade vid kanalkafét i Hajstorp utanför Töreboda.
Kanalen är förstås Göta kanal. Här finns många olika sorters fordon.
Väna hustrun mötte upp direkt efter jobbet, en mjukglass inmundigades för intelektuell skärpa och en trygg blodsockernivå.
På ovanstående bild en hot rod med ett utseende som tilltalar mig.
Lite matt lack, sänkt tak med en bakruta i storlek som ett brevinkast.
Inget onödigt bjäfs i form av stänkskärmar och motorhuv.

Det här är överfarten av Göta kanal, kanalfiket i bakgrunden till vänster.
Trots mängden fordon och människor flyter trafiken på ganska bra.

Den ymniga grönskan vilar över en "Raggar-Kapitän".
Opels flaggskepp som var populär bland motorburen ungdom.
En liknande bild i USA skulle kunna innehålla en Buick -57:a i Louisiana.

En gammal folkvagn som har rest långt och är lite trött, vilar ut i gröngräset.

Bland Harley-åkarna fanns två falanger, här illustrerat av växelspaksknopparna.
Först har vi Jesus-modellen.

Sedan har vi den vanligare "Dödskallen".
Varianten att ha växelspaken direkt på växellådan kallas "suicide shifter" eller på svenska närmast "självmordsspak".
Då man måste sticka ner handen under vänstra skinkan för att växla så kan man ju förstå namnets uppkomst.

Förmodligen har det gått åt skogen någon gång.

Naturligtvis fanns en DKW som skulle glädja Tusse.

Säg den fordonsträff som vore komplett utan en "Deka"?

Kommer någon ihåg...

...det som kallades sommar?
Här Diana Dors i sin nya bil, fotografen har kallat bilden "The Golden Touch".
Det måste betyda "Solens smekande strålar".
Diana (1931-1984) var Englands svar på Marilyn Monroe.
Hon levde ett hårt liv och gick bort endast 52 år gammal.