torsdag 5 augusti 2010

Vägglös, hjullös och färglös

Nu har jag haft möjligheten att gå igenom ett hus, tidigare bebott av en man som var "eljest".
Idag stod en skylt LOPPIS och ÖPPET utefter vägen.
Svarta Maja nosade sig in till det gamla reveterade huset.
Fönsterkarmarna var målade röda för att hålla de onda andarna borta enligt utsago från dagens ägare som nu höll på att tömma huset.
Jag tog vara på vägglösa tapetbitar. Den ovan går i brunt och guld.
Den som gillar gamla tapeter kan även kolla Gittes blogg.



Tidigare ägare hade samlat på allt i pappersväg fick jag höra.
Dessutom hade han en betydande korrespondens med myndigheter och andra, breven blev dock aldrig ivägskickade. Möjligen litade han inte på Posten heller.
Nya ägarna hade kört iväg fyrtio sopsäckar med papper till tippen.
Jag beklagar att jag inte fick tillfälle att komma in i ett tidigare skede.

Tapetbiten ovan känns som om den vore tillverkad av lumppapper.
Förutom tapetbitarna kunde jag rädda ett antal gamla veckotidningar, vykort samt några nyckelknippor och lite annat smått.

Tidigare ägaren var konstnärligt lagd.
Det fanns väggmålningar i trappen till övervåningen och någon teckning kvar.
Fyrtiotalsbilen ovan har han tillverkat i gips, hjulen saknas men jag tycker inte att det gör någonting. Bra proportioner.
Det färglösa kom in igår. Ett avlutat skåp från 1827.
Ägarsignaturerna och årtalet finns kvar på insidan högerdörren.
Låset saknas och är ersatt av en knarvel. Lås mer om knarvlar här.
Avlutningsvågen har numera ersatts av vit/grå/shabbymålningar.

En annan färglös individ dök upp igår när jag och kantarellhunden gjorde ett svep i Magiska skogen.
Den heter Tallört och saknar klorofyll.
Jag trodde först att det var ett par exemplar av Vätteros, en annan växt som saknar klorofyll.
De här blommorna ser spöklika ut med sina likbleka köttiga stjälkar.

7 kommentarer:

  1. Tallört har vi här också. Vi kallar dem alienväxter.

    SvaraRadera
  2. :-D och vi kallade vätterosorna aliens.
    Hur det kan bli.

    SvaraRadera
  3. 40-talsbilen är en pärla. Så mycket känsla.

    SvaraRadera
  4. Vad är det med gamla tapeter som gör dom så... charmiga? Och just det här med lösryckta bitar. Som suttit någonstans. "Sett" saker. Varit med. Historia!

    SvaraRadera
  5. Jag har tapetbitar från stugan på Alntorps Ö i Nora. När de renoverade stugan för att göra servering fick jag tag på tapetbiten.
    I den stugen växte både min morfar och mamma upp.Och jag bodde där innan vi flyttade till Linnebäck.Jag känner att minnena finns där, när jag tar i tapeten.

    SvaraRadera
  6. Det ÄR något speciellt med gamla tapeter.
    De har bevittnat tidigare generationers vardagar och fester, sorger och glädjeämnen, födslar och död.

    SvaraRadera