Nääs

I söndags tog vi en tur till Nääs byggnadsvårdscentrum. Väna hustrun ville se utställningen med friggebodar innan det var för sent. Och då vill jag det också.
Vi skulle sammanstråla med goda vänner för en trevlig samvaro.

Nuförtiden får ju friggebodar vara 15 kvadratmeter stora, något som gör att man kan bygga dem mer huslika. Och även mindre huslika.

Den första boden fungerade som växt-och hönshus.

Den andra vi tittade på hade väggarna täckta med granbark och taket täckt med gräs.
Funktionell eller en ren installation?

Fräck var den i vilket fall som helst.

Björknäver ser till att taket håller tätt.

Smidet var av det extraordinära slaget.
Tyvärr missade jag namnet på smeden, något som får skyllas på trevnaden i sällskapet och att talträngdheten var utbredd. Då blir inga anteckningar gjorda.

Det här handtaget är inte att leka med.

Interiör från samma byggnad.

Utanverket ser ut som en skogshydda medan interiören andas rokoko, jungfrur och högre stånd.
Något för Freud att fundera över?

Ruinromantikern i mig dras till den här väggen utan att varken kunna eller vilja göra motstånd.

Tydligen ett övningsobjekt upprest under en kursperiod på Nääs byggnadsvård.
Om det är något jag kan tänka mig i den nya trädgården så är det detta.

I jämförelse med blomsterrabatter måste detta betraktas som ett under av underhållsfrihet.
Som av en händelse har jag sparat några ton gammalt lertegel, tegelpannor, kalkstensskiffer och gatstenar, till detta finns även en och annan bautasten.

Återstår bara flytten.

Det fanns många fler friggebodar, bland annat en som byggts upp av en båtbyggare och som gjorde väna hustrun varm till sinnes. Boden alltså, inte båtbyggaren.
Enligt hustrun är båtbyggare experter på compact-living.
Jag trodde att vi själva var mycket väl kvalificerade för titeln då vi under våra tolv år levt i två rum och kök men ändå kunnat föda en hungrig antikmarknad.
Jag missade båt-husunderverket helt men har fått en livfull beskrivning.
Och, med tio rum och kök i sikte hoppas jag att vi slipper compact-living i framtiden.

En gammal tegelmur måste vi väl ändå få plats med.....