måndag 16 augusti 2010

Nääs

I söndags tog vi en tur till Nääs byggnadsvårdscentrum. Väna hustrun ville se utställningen med friggebodar innan det var för sent. Och då vill jag det också.
Vi skulle sammanstråla med goda vänner för en trevlig samvaro.

Nuförtiden får ju friggebodar vara 15 kvadratmeter stora, något som gör att man kan bygga dem mer huslika. Och även mindre huslika.
Den första boden fungerade som växt-och hönshus.

Den andra vi tittade på hade väggarna täckta med granbark och taket täckt med gräs.
Funktionell eller en ren installation?
Fräck var den i vilket fall som helst.

Björknäver ser till att taket håller tätt.

Smidet var av det extraordinära slaget.
Tyvärr missade jag namnet på smeden, något som får skyllas på trevnaden i sällskapet och att talträngdheten var utbredd. Då blir inga anteckningar gjorda.

Det här handtaget är inte att leka med.

Interiör från samma byggnad.
Utanverket ser ut som en skogshydda medan interiören andas rokoko, jungfrur och högre stånd.
Något för Freud att fundera över?

Ruinromantikern i mig dras till den här väggen utan att varken kunna eller vilja göra motstånd.
Tydligen ett övningsobjekt upprest under en kursperiod på Nääs byggnadsvård.
Om det är något jag kan tänka mig i den nya trädgården så är det detta.
I jämförelse med blomsterrabatter måste detta betraktas som ett under av underhållsfrihet.
Som av en händelse har jag sparat några ton gammalt lertegel, tegelpannor, kalkstensskiffer och gatstenar, till detta finns även en och annan bautasten.
Återstår bara flytten.

Det fanns många fler friggebodar, bland annat en som byggts upp av en båtbyggare och som gjorde väna hustrun varm till sinnes. Boden alltså, inte båtbyggaren.
Enligt hustrun är båtbyggare experter på compact-living.
Jag trodde att vi själva var mycket väl kvalificerade för titeln då vi under våra tolv år levt i två rum och kök men ändå kunnat föda en hungrig antikmarknad.
Jag missade båt-husunderverket helt men har fått en livfull beskrivning.
Och, med tio rum och kök i sikte hoppas jag att vi slipper compact-living i framtiden.
En gammal tegelmur måste vi väl ändå få plats med.....

5 kommentarer:

  1. Vilket underbart, vackert smide! Och... jaaa, det är något speciellt med ruiner! De skönhetssökande "grå" i min hjärna tar glädjeskutt!

    Såg ni det norska trädgårdsprogrammet "Grön glädje" (SVT1 i torsdags, 12/8, kl 18:55) där man planterade växter i en gammal, rostig kamin? Åh, så fint det blev!

    SvaraRadera
  2. Någob grön glädje har det inte blivit.
    TV:n åkte ut i april förra året för att lämna plats till kreativitet och livsglädje.
    Den lämnade plats för ganska mycket jobb också :-)

    SvaraRadera
  3. Här finns plats för kreativitet, livsglädje - och TV! :o)

    SvaraRadera
  4. Jag antar att det måste vara det Nääs som ligger inte långt från där jag bor. Där är ju hur fint som helst!

    SvaraRadera
  5. Där skulle man kunna bo om det inte vore för alla hästar förstås :-)

    SvaraRadera