Lyckta dörrar

I samband med städning av logen lyfte jag ut ett par vita, fula dörrar som jag glott på en längre tid.
Vid närmare kontroll var jag säker på att jag hade att göra med dolda skönheter.
För det första var en av dem riktigt tung, även för mig som är välväxt och av naturen utrustad med generösa kroppskrafter.
Se, se, vad som doldes bakom vit masonit.
En ytterdörr som fått leva vidare som innerdörr.
Fönsterglasen är borta sedan länge, men jag har gammalt blåst glas på lager.
Det här kommer att bli en riktigt vacker dörr när den är färdig.

Dörr nummer två är en dörr till ett mindre utrymme och ser ut så här.
Tre lika stora speglar gör att den kan leva vidare som något annat än en dörr.
Varför inte en triptyk att hänga på väggen?

Det gamla kammarlåset finns kvar och fungerar alldeles utmärkt.
Jag har bundit fast nyckeln så att jag inte ska behöva fundera mer på den saken.
Nycklar verkar ha en inneboende längtan efter att ge sig ut på egna äventyr.
Dom är väl som folk är mest.

Självlåsande skåp

Det här vackra klädskåpet i svensk jugend har jag nyligen sålt.
Jag har inte haft rätt nycklar till det så under min tid har det aldrig gått att låsa.
I eftermiddags kom köparna, ett trevligt ungt par, och vi lastade den tunga möbeln utan problem.
Döm om min förvåning när jag senare fick ett telefonsamtal att skåpet var låst!
Det hade tydligen låst sig själv någon gång under transporten.
Lite förargligt att sälja ett klädskåp som inte går att öppna, det hela bygger ju liksom på att man kan stuva in både det ena och det andra.
Köparen och jag ventilerade det delikata problemet per telefon.
Efter samtalet funderade jag på olika varianter på en bra upplösning/upplåsning men redan efter en kort stund fick jag ett MMS med bild på skåpet med öppen dörr.
Problemet löst! löd den korta men befriande texten.
Skönt!
Nu kan jag sova inatt.