Fniss

Jag fick nyligen några böcker av en god vän.
De flesta handlar om livet förr, det dagliga livet för kronotorpare, järnvägsmän, vanliga torpare och emigranter för att nämna några exempel.
Böckerna kommer väl till pass som kvällslektyr och jag börjar med "Vägen väster ut" från 1976.
Jag borde ha anat oråd redan när jag läste titeln.
Författaren måste vara en pionjär inom området särskrivningar.
Korrekturläsning lyser med sin frånvaro.

Det börjar redan i bokens inledning, skriven av författaren.
Inledningen är till yttermera visso det enda författaren skrivit.
Jag har tagit till min hjälp några böcker där jag ordagrant citerar författarna.
Javisst. Varför själv slita med texter?
Vidare har författaren skrivit av namnen på de 1863 personer som lämnade Säby socken.
En del material har hämtats från Utvandrarnas hus i Växsjö(!)
...och grundaren till detta Utvandrarnas hus är väl i många fall Wilhelm Moberg.
Man undrar, nu lätt uppsluppen, hur många gånger huset grundades och vilka de övriga grundarna är? 
Vidare i texten nämns Carl Peter Moberg från Gränna, som reser till Amerika  för att förkovara sig i garveriyrket.
Han hade i sällskap en man från samma stad, Harald Hjertfeldt och hans bror. Stort garv nu.

Sedan kommer en utläggning om en icke namngiven man som:
bytte namn till Lars Landberg, av vilken anledning vet jag ej.
Från namnbyten kastar författaren sig över ämnet superi.
...varje svensk tar femhundrafyrtio supar om året.
Tio tolvåringar super lika friskt som de stora karlarna gör.Vilka tio, undrar vän av ordning?

Inledningen avslutas med orden:
Jag reserverar mig för eventuella fel som kan ha uppstått, både när det gäller felskrivning och årtal, samt andra eventuella uppgifter.

Och jag ger upp.
Dags att sova nu.