Det glömda rummet

Nu, i sista stund, när det är dags att flytta, då upptäcker jag att vi har ett bortglömt rum.
Glasverandan, ett rum som egentligen inte är ett rum.
Jag tror inte att det är många som, idag, använder glasverandan till att förlänga den varma delen av året.
Att sitta "nästan ute" när vårsolens strålar värmer.
Nuförtiden är det mest växter som förgror där, inte människor.
Vilka bor då där, i varken-eller-landet?
Hårt arbetande tomtar, en pigg koltrast och ett gäng strandade porslinssnäckor.



En prinsessa och en förhoppningsfull friare.
Ingendera verkar särskild glad, det kanske är ett äktenskap byggt på ökad makt och sammanhängande arealer istället för kärlek och passion?

Tinnar och torn på den gamla fågelburen.

Här bor en katt, några getter, en papegoja och en domherre tronar på toppen.

Det här är förmodligen ett verk av en klurig smed eller möjligen en biodlare med mekanisk begåvning.

Istället för en bälg som man måste klämma på ibland för att trycka ut den lugnande röken så finns ett urverk med en liten fläkt.

Man vrider upp (rök)verket och ut strömmar en lagom dos, under tiden kan man jobba med båda händerna.
Smart.

Ett gammalt luffararbete.
Så här såg ett six-pack ut förr i tiden.

Gipshare. Kanske tillverkad av en italiensk stuckatör under tidigt 1900-tal?

Haren trycker då det finns ett gipslejon som spanar efter byte.

På barnavdelningen finns det här pyttelilla Pyro-fatet.

Vi har fram tills nu bott där flyttfåglarna sträcker söderut från Skagerns sydspets.
Det får symboliseras av det här glada gänget.

De spanar efter min nya blogg som heter Ekenäs Egendom-ligheter.
Du hittar den här.
Då den är kommersiell till sin natur, lägger jag inte till mina gamla favoritbloggar utan

favoritbloggarens godkännande.

Kommentera gärna.