Att gå till botten

Under helgen har jag stannat till vid några loppisar och antikaffärer.
Jag känner en stark mättnadskänsla vid åsynen av sortimentet i antikaffärer.
Ofta är det samma, samma, samma och samma saker som bjuds ut till försäljning.
Fullständigt bedrövligt ointressant.
Om jag som är intresserad av gamla saker och udda föremål känner så, hur upplever andra utbudet?
I vissa fall verkar handlare successivt ha höjt sina priser, dels för att få någon som helst ekonomi i företaget, dels för att distansera sig från loppisar som höjt sina priser till antikhandlarnivåer.
Priserna ligger ibland på det dubbla mot vad jag anser är normalt.

Går det att göra fynd?
Ja, naturligtvis går det, om man tar sig tid och rotar lite i gömmorna.
På bilden en reklambroschyr som jag köpte för en spottstyver.
Fartyget S/S Champlain sjösattes 1932 och var då den snabbaste, största och lyxigaste Cabin Cruise Linern.
Under andra världskriget användes hon för evakuering av judar och flyktingar undan Nazi-Tyskland.
Vladimir Nabokov, författaren av Lolita, var en av de som var med på den sista resan till New York.
Fartyget återvände till Europa och sjönk efter att det först gått på en mina och några dagar senare torpederades av en ubåt.
Det hände den 17:e juni 1940

Broschyren är utvikt hela 113 cm lång och har kompletta kartor över varje däcksplan.
En imponerande trycksak.
På övre soldäck fanns hundkennel och rastgård.
På nedre fanns gym, skjutbana!, bar och barnens lekrum. Spännande kombination.
På promenaddäck bibliotek och skrivrum.
A-däck hade läkarmottagning, frisör och beauty parlor.
Läkarbesök var kostnadsfritt, hur det var med frisör och skönhetssalong ska jag låta vara osagt.

Hmm....börjar se fram emot semestern.
På land.