Föga anade vi när vi köpte Ekenäs att damernas önskedröm ruvade i verkstaden.Under våra arkeologiska utforskningar med kulturlager ända ner till 1700-talet har vi sett både det ena och det andra.
- Den här vill jag klä om! utbrast hustrun när den nu något bedagade önskedrömmen lyfts fram.
Ett uttalande som inte överraskade mig det minsta, ity vår önskedröm var kommunalt gråblåaktig, inte frivolt blommande som den i annonsen.
-Kul design! var vi överens om och vem som står bakom den, är som vanligt höljt i dunkel.
Därför var det roligt när jag en vecka senare hittade den här annonsen i tidningen Såningsmannen, närmare bestämt nummer 15, 1954.
Senare bytte tidningen Såningsmannen namn till Saxons.
Vid närmare granskning ser jag att tidningens prenumerant var min morfar och just i april 1954 gick min mor med spänt bukskinn, bärande en liten skaffare.
Ödets väv har många trådar.
Något liknande fanns hemma. Den hade ett lite annorlunda ryggstöd och hade volang nere vid benen. Den var duvblå i bottenfärgen med stora blommor i rosa. Den kallades också för stickfåtöljen. Jag gissar att namnet kom av att det inte är några armstöd så frun i huset obehindrat kunde sitta där och sticka.....:-)
SvaraRaderaJag har samma teori om avsaknad av armstöd.
SvaraRaderaDe fanns som gungstolar också, de hade volang nedtill.
Det är som med Emma, den kallas också stickfåtölj. Fast knepigare att sätta på nytt tyg.
SvaraRaderaVad fynd ni gör stup i kvarten! Härligt med en fåtölj avsedd för stickning...denna ädla konst verkar ha ett uppsving just nu. Lova lägga in en bild när fåtöljen är omklädd.
SvaraRaderaRandiga Tråden: Vi börjar med något enklare :-)
SvaraRaderaCinna: Det lovar jag. Jag kan också lova att det dröjer till hösten :-)
Stickfåtöljsfynd följt av passande annons i Såningsmannen. Så ska slumpen fungera.
SvaraRaderaAnta Snaque: Jag är i ett flöde :-)
SvaraRadera