En annan tid

Så här i ruggiga novembertider kan jag önska mig någon annanstans.
Efter en helg upplyst av glada vänner har tillvaron nu återgått till den gråa och ensamarbete är det jag har att se fram emot den närmaste veckan.
Hur trevligt vore det inte då att få äntra en turistbuss med glasrutor i taket och ett rejält bagageräcke som kronan på verket?
Att vägvinnande rulla på Autobahn ner över alperna för att sedan parkera ett par kvarter från...

...Piazza San Marco.
Praktisera teckenspråk med gatumånglarna, pruta meddelst uppgivna miner och utochinvända fickor.

Ett av resans sällskap består av Astrid och Ingrid, mor och dotter, vackert nyekiperade från Västgöta Textilindustri.
Många timmar har spenderats vid köksbordet för att finna ut hur man bäst klär sig på besök i Italien och Venedig.
Det ska vara lagom levnadsglatt, inte för mesigt och inte heller för utmanande.
Italienska män är ju begivna på skönhet, det vet man sedan tidigare.
Astrid, änka efter Rune (som blev blind efter att ha druckit träsprit) känner att hon fortfarande har mycket att ge på kärlekens område.
Rune är även han delaktig i resan då en del av livförsäkringspengarna gick till biljetterna.
På bussbolaget höll man en tyst minut för Rune som spenderade mycket tid i väntsalen på busstationen tillsammans med sina polare.

Astrid och Ingrid begrundar om duvmatandet är ett tecken på vad framtiden har i sitt sköte.
De italienska männen vänder dem ryggen, möjligen är de bara lite blyga?

Vi lämnar damerna i Italien och vänder oss mot Skåne.
De gamla ateljékorten brukar ofta vara ganska enahanda men ibland finns detaljer som piggar upp.
Foton där husdjuren får vara med är ganska kul.
Ovan ser vi en familj där den lille helt naturligt intar rollen som familjens överhuvud.

Sittplatsen och bakgrunden brukar vara två viktiga beståndsdelar inom ateljéfotografin.
Stolen ovan med kaxig avslutning på armstödet skulle passa bra i herrummet.