Svenskt Folklif med överraskningar

Det finns en serie vykort från 1900-talets början som heter Svenskt Folklif.
Vykorten måste ha varit något av en försäljningssuccé på sin tid, man ser dem här och var.
En del motiv är vanliga, andra rent av sällsynta.
Något som gör dem intressanta att samla på.
Kortet ovan brukar ha texten; När barnen har farit till Amerika.
I det här fallet var det helt sant.
Kvinnan kallades Nilsa-Tilda och bodde i byn Smedstorp, barnen hade emigrerat till det stora landet i väster.
Egentligen heter hon Matilda Karlsson och var gift med Nils Svensson.

I tidningen Såningsmannen från 1942 hittar jag samma bild med den skillnaden att här har Nisse dykt upp!
Jag har alltid trott att Nilsa-Tilda var änka, förmodligen är det så att Nils blev bortklippt för att ge kortet lite mer dramatik. Tänk ensam kvinna, vinter, stor vedhög, elände, kallt.
Mannen bakom serien Svenskt Folklif hette Gustaf Heurlin och blev sedermera hovfotograf i Stockholm. När dessa bilder togs bodde han i trakten av Hova.

När vi köpte huset i byn Smedstorp för sex år sedan uttalade jag en förhoppning om att det skulle vara kul att hitta ett gammalt vykort från byn.
Idogt rotande i vykortslådor på mässor gav ett nedslående resultat.
Ingenstans stod något Smedstorpskort att finna.
Vändningen kom när jag lärde känna den lokala lokalhistorikern och storsamlaren Harry.
Han känner väl till det mesta som hänt i trakten.
Kvinnan på bilden ovan är Matilda Olofsdotter och var bodde hon om inte i vårt hus!
Det är nu man börjar känna sig lätt bönhörd.
Visst fanns det kort från Smedstorp, till och med från vårt vardagsrum.

Även hemskomakaren bodde i Smedstorp.
Hans yrkesbana blev inte lång, han tog sig av daga meddelst hängning ett par år efter att fotot togs.

I grannbyn Nolkvarn bodde den här herren i sin lilla stuga.
Idag finns bara rester av en husgrund kvar samt en idag jättelik tall som då fungerade som dörrpost.
Gångjärnen till vedboddörren spikades helt sonika in i tallen som också bildade uthusets en hörn.
Jag minns inte namnet på mannen på bilden och jag har inte all dokumentation tillgänglig.
På ålderns höst blev han misshandlad på väg hem från Hova marknad.
Några unga pojkar hade retat sig på honom då han var lite speciell och hade svårt att tala.
Han repade sig inte efter misshandeln utan dog efter några dagar.
Det meningslösa våldet fanns redan då.

Auktionbilden lär också vara tagen i Hova alldeles i början av 1900-talet.

Lösöret från det hus vi köpte gick på auktion redan 1999, samma år som jag började med gamla saker på allvar.
Jag har lyckats komma över kopior på auktionsprotokollet och kan konstatera att det fanns många roliga saker och att man fick bra betalt på auktionen.
Skåpet gick för 1800, soffan för 1000, spinnrocken för 100, skänken 1600, ljusstakar 60, spegel 200, två tavlor 20.

Det skulle ha varit kul om man varit på auktionen och kunnat rädda kvar en del lösöre till det kommande hemmet. Nu var vi sex år för sent ute.
Jag har sett några enstaka möbler, bland annat ett skrivbord, men det har inte varit till salu.