Preferenser

En läsare undrade vad jag tycker om för egen del.
Jag vet ju vad jag tycker om, men det är inte alla gånger jag kan svara på varför jag tycker om just det.
Gammalt lergods till exempel.
Många tycker att det är murrigt, lite halvskitigt och fult. Jag älskar det.
Till vänster en sirapskruka från ca 1860. I botten finns drejarens signatur, AP.
AP står för Anders Persson och han arbetade på Höganäs mellan 1854-1868.
Anders Persson emigrerade 1868 till Worcester, Massachusetts tillsammans med en annan drejare på Höganäs, Sven Pålsson.
Anders hade fått tips om att det kunde finnas jobb på en lerkärlsfabrik i Worcester, och väl på plats efter sjöresan fick de mycket riktigt arbete.
Svenskarnas hantverksskicklighet resulterade i att ytterligare drejare, och så småningom familjerna kom över till Amerika, Worcester och Frank Nortons lerkärlsfabrik.
För min del är det inte bara föremålet utan även historien kring det.
Det finns mer att läsa om historien här.
En varmvattensflaska med grå glasyr, en så kallad sängvärmare.
Ett antal antika lerkrus, nästan organiska i sin form. 1800-talets mitt.
Längst till höger ytterligare ett Höganäsföremål drejat av Anders Persson.
Slumpen?


Gamla bruksföremål av lite ovanligare slag, gärna med bomärken och dateringar är jag också svag för.
En mall och, i bästa fall, vinkelhake för snickare är lätt att tycka om.

Möjligen ägd av Hans HansSon.
Denna kommer från Närke.

Dateringen är tydlig, 1835.
Åttan är kantig medan trean och femman äro runda.
Samma år kommer H.C. Andersens första sagobok ut.
Tornspiran på Riddarholmskyrkan i Stockholm störtar ner efter ett blixtnedslag.

Ibland är baksidan mer tilltalande än framsidan.
Det här tråget ser lite sunkigt ut...

...men vilken baksida!
Tydlig datering 1781, ett bomärke med ett kors på toppen samt några senare ägarsignaturer.
Svårt att exponera men lätt att gilla.
Detta tråg kommer från nordvästra Jämtland.