Mors Dag

Förr i tiden fanns det något som hette Mors Dags-kort.
En snygg variant var de här utvikbara korten.
Det blev nästan som en riktig bukett att placera på bordet, utan besväret med vattning.
Inte heller blev de risiga och skräpiga efter en tid.

Rosor är en klassiker, de går alltid hem.

Ett annat säkert kort är vårblommor med tulpaner, narcisser och, naturligtvis, förgätmigej.

Stillfullt kort i lite stramare utförande.
Blommorna har däremot inte stramats upp utan är naturtrogna.
En liten rosett hjälper också till att mjuka upp helhetsintrycket.

Min favorit är detta kort med tygblommor, undertecknat av min farfar och min far.
Det är från tiden när min far var ung och oförstörd.
Jag gratulerar härmed alla mödrar på Mors Dag.

God Timing

I dagens förra inlägg här skrev jag om kistor.
Förutom kistorna fick jag också in ett damskrivbord, tyvärr maskätet bortom all räddning.
Det får bli reservdelar av det så att det kommer till någon nytta och glädje.
Som lådpapper har man använt tidningen Halland från 1938.
Längst inne i en låda fanns denna påskhälsning av Georg Stoopendal, svåger till Jenny Nyström.
God fortsättning.

Alla Tiders Femtiotal

Alla Tiders Seriejournal, i dagarna exakt 60 år gammal.
Har det hänt något på alla dessa år?
Vi öppnar journalen och ser efter.

Skurkar var lättare att känna igen på den tiden.
Idag ser det mer förtroendeingivande ut, likt samhällets stöttepelare.
Skurkar är de likafullt.

Det var mycket lättare att få jobb.
Ett nytt jobb inom en timme var inget ovanligt.
Tempot var lugnare...

...men man kunde bli utbränd ändå.

Äktenskapet var stabilare, men visst kunde man råka ut för problem även då.

Byråkraterna är sig lika.

Tre vise män

De hette Caspar, Melchior och Balthasar, det fick jag lära mig redan i småskolan.
Vår unga, vackra, religiösa småskolelärarinna Inga-Maria Berglund låg inte på latsidan.
En psalmvers i veckan tills föräldrarna gjorde myteri.
De tre medför gåvor, guld (i stjärnan) rökelse (två riktiga fetingar) och myrra (bakom ryggen).
Inga grabbar jag skulle vilja möta en julnatt.
En gårdshund visar tänderna. Den här veckan säljer jag ett parti gamla kort i det lilla formatet, 11 X 7 cm.
De flesta av de knappt trehundra korten är roliga, söta, gulliga och romantiska.
Några får mig att undra hurudan barndom illustratören har haft.
Kortet ovan är ett exempel.

Ett annat exempel är huset utan fönster.
Har man suttit isolerad på fästning, eller tänker man sig att torpägaren är blind?

Illustra illustrationer

Vykort har skickats sedan slutet av 1800-talet med en topp redan 1903.
Det året sändes cirka 100 miljoner vykort.
Ovanstående glada vykort är från 1953 då staden Stockholm fyllde 700 år.
Jag tycker att det är ett vackert, tidstypiskt kort.
Tyvärr osignerat.


Inte fullt så vackert är detta skämtkort från 1905.
Från det stora landet i väster, Amerika, och utgivet av Phila Post Card Co.

Amerikanerna älskade dubbeltydiga texter.
Älskling, kom ner. Jag väntar på dig i Panama.
Kortet postat 1937 av en svensk sjöman som passerar Panamakanalen för tredje gången.
Han ber vännen Harriet i Sverige att "rita ett letter" tillbaka.

Allt är ju inte ond bråd död.
Gratulationskort med pysslingvarning.
Gulligt men lätt obegripligt.
Det som jag först trodde var hjärter fem och pokerkväll på gång, visar sig vara ett gratulationsbrev med lacksigill.

Ett gammalt kort med kissande gosse.
Barn kan komma undan med förargelseväckande beteende, men inte ens på vykort vill man se en vuxen karl slå en drill i badsjön.

Pappa till många svenska skämtvykort är Jac Edgren.
Så här kunde bilsemestrarna se ut när jag var i grabbens ålder.
Det resulterade ofta i en folkilsken fader.
Det var ingen vacker syn det heller.

Stängt?

Nej då.
Snarare öppet dygnet runt.
Jag har känt att jag vill visa både nyinkommet och det jag säljer just nu.

Tiden räcker bara till att visa en liten del av allt jag får in, inte mer.

När jag har fotograferat och dokumenterat det jag säljer på internetauktioner, ja då känns det inaktuellt att skriva om.
Hur göra?

Nu har jag lagt till en gadget som visar vad jag har till avsalu på Tradera.
Faktiskt en behändig lite grunka som visar alla auktioner, med bild och med aktuellt pris.
Håller man muspekaren över bilden kommer en kort beskrivning i en liten ruta.
Det går dessutom att klicka på varje bild för att komma direkt till auktionen och få en mer utförlig beskrivning.

Se där.
Ingen bloggläsare behöver sväva i ovisshet någon tid på dygnet.
Inte heller jag.

Illustrationen ur Allers 1930

Det finns mycket att glädjas över

Till exempel att jag inte är vägbyggare i Kaukasus. Det verkar vara minst sagt vådligt.
Jag kan också glädjas åt illustrationerna i gamla böcker.

Vägbyggarna och mängder av andra illustrationer finns i Uppfinningarnes bok från 1873.
Det vore synd om de här gamla böckerna slängdes, de är inte högt värderade idag och kostar ofta inte mer än två till tjugo kronor styck på loppis.

Rädda en gammal bok idag.

Det finns ytterligare ett glädjeämne. Mitt husbud blev accepterat.
Nu kan jag börja blogga om flytt, renoveringar och annat världsligt.

Ship to Magiska Skogen

En av mina favoriter bland illustratörer är Louis Moe.
Louis föddes i Tromöy, Norge den 20 april 1857 och verkade som konstnär, illustratör och författare.
År 1881 tog han sitt förnuft till fånga och flyttade till Köpenhamn där han även slutade sina dagar 1945.
Dom här bilderna kommer från ett väl genomläst exemplar av Burre-Busse i Trollskogen.

Med på båtresan är, förutom Burre-Busse, Övertomtegubben, mäster Babianus, professor Marabu, unge Vingflax, gamle Hippopotamus och långe Raff-Raff.
På en annan känd båt fanns som bekant; Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Viktoria Strand, Edda Manga, Ulf Carmesund, Henry Ascher, Dror Feiler, Mattias Gardell med flera.

Men, det är en annan historia.

Hippo-gubben behöver en ny kostym och passar på tillfället när mäster Krafsfot är ledig.
Bred som fem och tjock som femton...utbrister enterna i Magiska skogen.

Doktor Gråben tar hand om Hippo-gubbens tandvärk, galant assisterad av fröken Långöra.

Snick-Snickare-Snack bygger ett luftskepp till afrikavännerna i stället för deras kapade fartyg.

Burre-Busse satt länge kvar efter att luftskeppet hade försvunnit nedom trollrymdens yttersta rand.

Han funderade.

Vad bra det skulle vara om alla i hela världen kunde vara lika bra kompisar.
Jag är böjd att hålla med honom där vi sitter i skymningen i Magiska skogen - landet utan egon.

DanskSvenskt i kubik

En av mina favoritillustratörer är dansken Kurt Ard.
Han illustrerade ofta omslagen till svenska Allers på 50- 60- och 70-talet.
En annan av mina favoriter är Dansksvensk gårdshund.
Ovanstående bild kommer jag att rama in och sedan hänga vid Balder Karlssons matplats.

Kurt Ards bilder är mycket realistiska, fulla av detaljer och gjorda med ett stort mått av humor.

Jag blir kissnödig bara av att titta på den här bilden.
Fler omslag av Kurt Ard hittar du i ett inlägg hos femtiotalsjakten.
Kolla in dom så går jag och pudrar näsan under tiden...

Kvinnans favorit

Låt inte lura er av det barska omslaget. Den här boken är från 1907 och skrevs av Mrs Gregory och hennes vänner. Det vill säga Annie R. Gregory med hjälp av tusen andra hemmafruar.
I den här kokboken får man lära sig att matlagning ska vara "much tasting and no wasting".
När jag skummar igenom recepten på de 538 sidor boken innehåller, noterar jag att kryddning nästan uteslutande innebär; salt och peppar, salt och peppar, salt och peppar, salt, peppar och ketchup.
När jag bodde i Florida på åttiotalet upptäckte jag att annan kryddning än ovanstående inte är utbredd på restauranger. Jag provade även en hel del kubanska restauranger i hopp om att bekomma något riktigt eldigt, dock utan resultat.
Kan det vara så att Mrs Gregory och hennes kompisar har haft så stor genomslagskraft i den amerikanska matkulturen?

När man ser illustrationerna i kokboken kan man förstå om det är så.

Kan det bli så mycket gulligare än så här?

Det går att klicka på bilderna för att få upp dem i lite större format.

Här tronar spädgrisen med ett äpple i munnen. Eller är det en lök?
Vi får också en inblick i lilla May's första jul.

Oh, how good! utbrister den lille gossen av holländskt ursprung när han sätter tänderna i jordbubbstårtan. I dagens Sverige hade han förmodligen brutit mot knivlagen.

Och flickor gör naturligtvis som mamma gör. Idag går mamma till jobbet och flickor går till sitt jobb på dagis.

Här har pappa fångat jättefisken Helge. Uppe till höger ser jag något som påminner om strömmingsruladerna min mor gjorde när jag växte upp.
Vad hände med strömmingsrulader? Jag har inte sett en enda rulad i vuxen ålder.

Hummer. Mums.

Picknick i det gröna. Den unge mannen vill beställa in en omgång till.

Vid 1900-talets början åt man Dough Nuts i stället för Do-Nuts.
Degnötter i stället för görnötter.

26 mil på 7 timmar del 2

Den här engelska plåtbrickan i gott skick fick följa med hem...

..och även i det här fallet tog jag det rätta. Jag tog Cloetta!
En publikation i A5 format på drygt 40 sidor. Fullsmetad med bilder och information från
Cloetta-fabriken i Ljungsbro. Svartvit-rutiga golv nästan genomgående i lokalerna.
Cloetta-Mjölk
Cloetta Kexchoklad

Cloetta DaCapo
Cloetta Scout
Cloetta Blondie! med Dagobert och Blondie
Cloetta Mjölk- och Chokladkyssar
Cloetta Hvita Korset (lakrits)
Fyra Scania Vabis bussar står uppställda som varutransporter. Täckta sidor med reklamtexten
Tag det rätta, tag Cloetta. Bussarna har takfönster à la VW Campingbuss,
Denna förträffliga lilla bok har både svensk och engelsk text och är tryckt 1954.

Jag är svag för barnböcker med bra illustrationer. Det spelar inte så stor roll om de
är slitna, bara illustrationerna inte är förstörda.

Den uartige Caroline från Danmark. Tryckt 1950.
Danmarks motsvarighet till Pippi Långstrump?

Ytterligare en danska; Lise Lotte som saknar tryckår men vad gör det?
Handduk från Dalsjöfors och termos från June, kaxig attityd och spänst i steget.

Den sista heter Fabler for Börn, är utgiven 1905 och lille Emil Nielsen fick den
på julafton samma år.
Ett julfrimärke på försättsbladet utropar: SUNDHET!, illustrerat av en sund pojke,
en sund flicka och ett grötfat höjt till skyarna.
Illustrationen med råttorna skulle inte passera obemärkt idag.
Visst var det bättre förr?
ja....med undantag av gröten då.....