Kvinnans favorit

Låt inte lura er av det barska omslaget. Den här boken är från 1907 och skrevs av Mrs Gregory och hennes vänner. Det vill säga Annie R. Gregory med hjälp av tusen andra hemmafruar.
I den här kokboken får man lära sig att matlagning ska vara "much tasting and no wasting".
När jag skummar igenom recepten på de 538 sidor boken innehåller, noterar jag att kryddning nästan uteslutande innebär; salt och peppar, salt och peppar, salt och peppar, salt, peppar och ketchup.
När jag bodde i Florida på åttiotalet upptäckte jag att annan kryddning än ovanstående inte är utbredd på restauranger. Jag provade även en hel del kubanska restauranger i hopp om att bekomma något riktigt eldigt, dock utan resultat.
Kan det vara så att Mrs Gregory och hennes kompisar har haft så stor genomslagskraft i den amerikanska matkulturen?

När man ser illustrationerna i kokboken kan man förstå om det är så.

Kan det bli så mycket gulligare än så här?

Det går att klicka på bilderna för att få upp dem i lite större format.

Här tronar spädgrisen med ett äpple i munnen. Eller är det en lök?
Vi får också en inblick i lilla May's första jul.

Oh, how good! utbrister den lille gossen av holländskt ursprung när han sätter tänderna i jordbubbstårtan. I dagens Sverige hade han förmodligen brutit mot knivlagen.

Och flickor gör naturligtvis som mamma gör. Idag går mamma till jobbet och flickor går till sitt jobb på dagis.

Här har pappa fångat jättefisken Helge. Uppe till höger ser jag något som påminner om strömmingsruladerna min mor gjorde när jag växte upp.
Vad hände med strömmingsrulader? Jag har inte sett en enda rulad i vuxen ålder.

Hummer. Mums.

Picknick i det gröna. Den unge mannen vill beställa in en omgång till.

Vid 1900-talets början åt man Dough Nuts i stället för Do-Nuts.
Degnötter i stället för görnötter.