En bransch i kris?

Under sommarens resor har jag noterat att mäklarnas Till-salu-skyltar stått som spön i backen.
Få skyltar har försvunnit, många har tillkommit.
Vår fastighet med sjöutsikt var till salu i tre månader innan den såldes till en köpare i Schweiz.
Det verkar trögt att vara mäklare idag.

Branschens annonser är mer fantasifulla idag, man tar nya grepp.
Företaget Areal har ett helt uppslag i senaste magasinet Gods & Gårdar.
Bilden visar raka furor, inget annat.
Skogsfastighet på 3000 hektar till salu, i skymundan framgår att herrgård, natur- och jaktparadis medföljer.
Det känns nytt och fräscht, lite lagom innovativt.
Mäklarfirman Wrede trycker på begreppet diskretion och har en vacker bild med ett slott, en välskött gräsyta samt ett par magnifika svarta hundar.
Stil och finess.
Vad gör då LRF Konsult för att svar upp mot detta?
I deras annons för en herrgård med corps de logi vrider man upp det hela ett snäpp.
För att skänka anläggningen exklusivitet och en air av kultur har man lagt in en bild på "Det Bästa's bokval".
Det måste vara ett skämt.
Annars är det illa.

Det okända

Under gårdagskvällen fick jag information om att alla Retrobloggar blivit utmanade.
Utmaningen bestod i att visa 1-3 saker som man köpt på loppis, saker som man inte vet något om, samt att ha blogginlägget klart tills i eftermiddag eller kväll.
Då alla mina okända fynd är noggrant nedpackade och att jag dessutom hade en femtiomila flyttsväng att klara av under dagen, då var inte chansen stor att jag skulle kunna deltaga.
Som så ofta annars blev jag tvungen att lita till försynen.

När vi åkt bil ett par timmar börjar Balder Karlsson titta längtansfullt på lyktstolpar.
Så även jag i någon mening.
Vid tillfälle tar man gud i hågen och med en stor kärra bakefter brakar man ut i terrängen.
Om man har tur är den lilla grusvägen gjord för timmerbilar så det finns en stor vändplan efter några hundra meter.
Så icke idag.
Däremot fick jag in en gammal lantlig soptipp på radarn.
I denna skräphög fanns objektet på bilden, övre hälften av den var under jord.
Skål på fot, kalksten, ålder och tillverkare okänd.
Man ska alltid lita till försynen och man ska gå när man måste gå.

Butiken

En bild på min butik som jag har tömt och flyttat ner till Småland.
Där fanns många kvadratmeter med idel roliga saker.
Då jag upptäckt att jag saknar egna bilder får jag lita till Google Earth.
En epok är över, en ny tar vid.
Närmare kontinenten, närmare havet.

Windows

En av totalt tre släpkärror fulla med gamla fönster, samtliga med munblåst glas.
Nu närmar sig finalen på vår flytt.
Det vackra gamla timmerhuset är sålt och snart flyttar andra in.
Vi går vidare med vårt nya liv på Ekenäs egendom i Småland.
En av de stora fördelarna är allt utrymme som finns här.
Idag har jag allt samlat på ett och samma ställe.

När flytten är över kommer det att finnas kopiösa mängder tid till att blogga, sälja, fotografera och fabulera.
Det ska bli skönt.

Det stora landet i väster

Finansdistriktet i Seattle sjuder av aktivitet.
Dubbelparkerade bilar, en lätt uppsluppen anarki råder.
Här råder stark optimism men depressionen väntar runt hörnet.
Jag förmodar att framtidstron är lätt stukad även i dagen Seattle.
Den amerikanska flaggan vajar över prärien, visserligen inte högt över, men det fungerar.
Om vinden mojnar har man ju alltid sitt patriotiska outfit.
En barndomsvän hade byxor i form av stjärnbaneret, riktigt coolt 1968.
Om jag känner honom rätt hänger de fortfarande i garderoben.
När man kommer ut i landsorten är det inte så trångt på gatorna.
Det funkar till och med att leka på genomfartsvägen.
Allt var större i Amerika.
Den här typen av vykort var populära att skicka hem till det gamla landet.
Alltid retade det någon.
Vackert båthus.
Båt-taxi fanns både ångdriven och en muskeldriven variant.
På den tiden kom tågen fram i tid.
Något som verkligen var en prestation med tanke på material och sträckning.
Dessutom var det mer av ett äventyr i positiv mening.
Det kan vara ett äventyr att resa med SJ idag också, men kanske mer åt det frustrerande hållet.
Hundägare utan bajspåsar. Garanterat.
Huvudgatan i Great Falls, Montana.
Året är 1911.
Staden ser stor ut, men faktum är att det än idag bara finns en stad med över 100.000 invånare i hela staten Montana.
Great Falls har knappt 60.000.
Här skulle man kunna bo och leka med Barbiedockor.
Vinodling i Washington.
Bra initiativ.
Och här plockas det humle.
Det ser lugnt och fridfullt ut.
Hur är det i den Stockholmska Humlegården?

Bra Bohag

Så här kunde man se ut när man gick och nannade 1965.
Hövolme, nattlinne med rosett och det senaste numret av Femina.
I en låda hittade jag några nummer av Bra Bohag från 60- och 70-tal.
Det roligaste är faktiskt att kolla in vad man fyllt miljöerna med.
Fördelen med de här "tidningarna" är att designern finns namngiven, liksom modeller och tillverkare.
Lite av kunskapsbank alltså.
Det blir bra kvällslektyr.
Men det där med hövolme, det tror jag att jag struntar i.

Tidstypisk

I mitt hemliga källarförråd har jag nu grävt fram den här bokhyllan.

Det var när jag läste ett inlägg på den utmärkta bloggen Leta Retro jag kom på att jag har något liknande någonstans.
Nu ska jag se om den går att sälja.
Den borde kunna passa i ett Retro vardagsrum.

Stig Lindberg på lager

Det ser nästan ut som ett av Andy Warhol's verk, Campbell Soup.
Jag kunde inte motstå frestelsen när jag kom in i den lilla Konsumbutiken.
På en hylla längst nerupptäckte jag förra årets Retromuggar.
Jag köpte alla fräscha och felfria förpackningar, det blev inalles 25 stycken.

Retroshoppen i Tidan

Skyltfönstret till Retroshoppen.
Det var klurigt att få till ett bra foto med så lite spegling som möjligt av moderna tider.
Jag har stannat till här ett par gånger under mina flyttresor men inte lyckats tajma in det med öppettiderna.
Idag såg jag skylten ÖPPET ute vid genomfartsvägen så det blev en snabb vänstersväng samtidigt som jag famlade efter plånboken.
Antikhunden underhöll de lokala barnen medan jag raskt stegade in i butiken.

Trevligt, inte sant.
Butiken har en mix av nya och gamla saker, allt med inriktning på Retro.

Lampavdelningen.
Jag gillar det gula klotet.
Men nu var det inte en lampa jag spanat in genom skyltfönstret de tidigare gångerna jag passerat.

Ordning och reda hos Robban & Lene.
Den förargliga gluggen på översta raden är jag skyldig till.
Som handlare tycker man att tomma gluggar är bra.
Tomma gluggar visar att man sålt något.

Jag kollade även in skinnsoffan.
Då väna hustrun inte är så förtjust i skinn fick den stå kvar.
Jag själv, skulle för övrigt väl kunna tänka mig en Chesterfieldsoffa i skinn.
Den går så bra ihop med whiskyn, cigarren och tweedkavajen.

Här är avdelningen för kläder och skor.
Det måste erkännas att jag inte botaniserade på den avdelningen.
Jag hade redan ett mål och som man och jägare/samlare låter man sig inte distraheras så lätt.
Vad var det nu jag hade bespetsat mig på?

Tyska vaser är inte helt obekant.
Som vanligt står k oftast för kul, inte för kvalitet när man skådar lite närmare.
Vasen är märkt 274-30, alltså 30 centimeter hög.
Skålen saknar helt märkning.
Jag tror att Bay har tillverkat dessa.
Rätta mig om jag har fel.

Här är hyllan jag hade spanat in.
Som tur var fanns den kvar.

Jag kan rekommendera den nostalgiske ett besök.
Kolla öppettider med mera här.
Nu kan jag hänga av mig sommarkläderna och möta hösten med stil och finess.

Batik

I min glada ungdom blev batiken populär.
Nu lät kanske det som ett samband men så var det icke.
I det röda brukssamhället där jag växte upp var det inte ovanligt att långtutåtvänster-sympatisörer klädde sig i batiktröjor eller till och med hela dresser.
ABF hade batikkurser.
Allt andades FNL, protestmarscher och en svag doft av hasch kunde anas under ytan.
På mina egna t-tröjor kunde man läsa BP Racing Team eller Choppers Inc.
Vi voro i två olika världar, KFML-R mot GT 350 R.
Jag har länge haft ett svalt förhållande till batik men nu är mitt första tygstycke inköpt.
Det är ganska stort, inramat, och kommer att passa bra i vår rymliga välkomnande hall.
Motivet är ett drömskt, nästan lite psykedeliskt landskap med trollsländor.
Trollsländor symboliserar ju förändring vilket det faktiskt handlar om i mitt fall.
Undrar om det stannar vid batiken?

Utmaning i köksskåpen

Stina med bloggen Stajnich loppisliv har utmanat retrobloggare att visa upp sina köksskåp.
Inget städande i förväg utan naket utlämnande ska det vara.
Då blir det så här. Jag har dock begränsat mig till överskåp.
Rostfritt är en favorit i detta, vårt hem.
När man år efter år hanterat tonvis med porslin noterar jag en viss mättnad.
I början av karriären dignade skåpen under bördan.
Idag kan jag konstatera att det ser ganska luftigt ut.
Man kan skönja Dinera, Picknick, Kasper och Holland om jag minns rätt.
Längst ner skymtar den idag återigen obligatoriska REDA-hyllan
Inget upphetsande här heller. Coop är dominerande.
Det finns till och med ett tomt utrymme?
Skafferiet har jag hoppat över men det verkar finnas en del matnyttigt även här.
Plast i form av hållare för mjölkpaket, idag fungerar de som förvaring av oöppnade kryddpåsar.
Längst ner i bild ser vi pipen på en vattenkanna som Benny på Porslinsbloggen gärna vill ha.
Charmiga trälådor som en gång innehöll potatisgryn, mandelmassa och margarin.
Fler trälådor samt plåtburkar som används i vardagen.
Martin Olssons Kalaskaffe, pigg plåtburk för socker, Oboy, Ögonkakao och Ergo Cacao.
The-skåp är ett måste.
Säga vad man vill om imperialismen men det tillverkades i alla fall exotiska plåtburkar.
India Blend, Co-op te (fungerar som motvikt), Imperial The, Earl Grey Tea, Hornimans Pure Tea, Ahrenberg Äkta Ceylon The, James Lundgren Salongs The, Ridgways Caravan Tea, Ceylon Frimärksthe och Tao The, den exklusiva kinablandningen.

Självlåsande skåp

Det här vackra klädskåpet i svensk jugend har jag nyligen sålt.
Jag har inte haft rätt nycklar till det så under min tid har det aldrig gått att låsa.
I eftermiddags kom köparna, ett trevligt ungt par, och vi lastade den tunga möbeln utan problem.
Döm om min förvåning när jag senare fick ett telefonsamtal att skåpet var låst!
Det hade tydligen låst sig själv någon gång under transporten.
Lite förargligt att sälja ett klädskåp som inte går att öppna, det hela bygger ju liksom på att man kan stuva in både det ena och det andra.
Köparen och jag ventilerade det delikata problemet per telefon.
Efter samtalet funderade jag på olika varianter på en bra upplösning/upplåsning men redan efter en kort stund fick jag ett MMS med bild på skåpet med öppen dörr.
Problemet löst! löd den korta men befriande texten.
Skönt!
Nu kan jag sova inatt.

Höst i Magiska skogen

Under dagens promenad i Magiska skogen stötte Balder Karlsson och jag på en gigantisk stenmur.
Och ytterligare en bautahög med stenar.
Vad är detta?
Här ser vi högen med mindre stenar.
Det jag först trodde var ett dass visade sig vara en redskapsbod.
Uppenbarligen har en Saruman Smålänning funnit stor tillfredsställelse i att gräva ett jättelikt hål i marken och sedan sorterat stenarna efter storlek.
Mitt ute i skogen.
Varför?
Jag frågade det gamla trädet, men det var fullt upptaget med att dansa sista dansen.
Bäst att inte störa.
Fru Stubbe i sin vackra hösthatt visste besked.
Det var en av de annorlunda som en gång bodde i skogen i en backstuga.
Han finns inte mer och stenarna är hans monument.
Herr Stubbe är som vanligt glupsk och hungrig.
När han ser Balder Karlsson sträcker han ut sin stora tunga och snålvattnet rinner över.
Fortfarande blommar en och annan sommarblomma men nu är det oåterkalleligen uppförsbacke.
Vad är det antikhunden har hittat?
Aha! En skräddare som syr allt vad tygen håller.
Det gäller att hinna klart alla beställningar inför vintern.
Överallt i Magiska skogen gnistrar det som av diamanter.
Det är en rikedom vi människor inte kan stjäla.
Här har vi den sällsynta Opinionsörten (Gallup investigus).
En känslig art, just detta exemplaret visar det röda blockets utveckling i Magiska skogen.
Det finns även blå och gröna varianter.
Efter dagens äventyr föreslår Balder Karlsson att vi tar en köttbulle och vilar middag.
Det låter som en bra idé, tycker jag.

Döm om min förvåning...

...när jag upptäckte att ebay numera tar ut en slagavgift även på frakten!
Det känns inte rätt, snarare tvärtom.
Jag gick med i "The Ebay Community" redan den 21 mars 1998.
Ebay-gemenskapen, sug på ordet.
Visst låter det trevligt.
Här träffas vi som köper och säljer och har det riktigt, riktigt mysigt.
Det var roligt, trevligt och lönsamt i början.

Under åren som gått har lönsamheten urholkats och som säljare har jag känt mig mer och mer begränsad.
Böcker t. ex. belades för ett antal år sedan med en tvingande låg fraktkostnad som gjorde att man måste lägga ett högt utropspris för att skydda sig.
Något som då innebar mycket högre slagavgifter för mig som utrikes säljare.
Idag kvittar det naturligtvis vilket, då det är slagavgift på allt.

Ett annat genidrag var att göra mig som säljare ansvarig för varan, hela vägen fram till att kunden tagit emot den.
Alla som skickat en fin sak med Posten vet hur bekväm man känner sig med ett sånt arrangemang.
Om köparen blir besviken, skäl behöver inte redovisas, eller hävdar att han inte fått varan, då dras hela betalningen från mitt konto och återbetalas till köparen.
Därmed har man som säljare ingen vara, inga pengar och förmodligen fått betala slagavgift utöver det.
Sen kan man alltid försöka att få till en dialog med deras "kundtjänst".
Det får bli Tradera framledes, så länge det går.

..när jag kontaktade E-ons "kundtjänst" om den här kabeln.
I samband med att bolaget skulle bryta strömmen för ledningsarbeten under ett antal timmar tipsade jag om den, i mina ögon, farliga installationen.
Kossorna brukar glatt klia sina huvuden mot kabelskåpet och trär in halva huvudet i snaran.
Endera dagen, när kabeln lossnar, kommer Majros eller Stjärna att bli elektrifierad.
Vi blir utan ström och tillvaron blir eländig.
Min förhoppning var att en reparatör skulle komma och fixa detta, men icke.
Inte ens bildtexten Kossor i livsfara bet på E-on.
Tänk om det varit en förskola.

På tapeten

När jag köper hela hem förbinder jag mig ibland att ta reda på allt, även det som inte är så roligt att hantera.
När det kommer till källare, vind och uthus kan man hitta precis vadsomhelst.
Den här kartongen lastade jag utan större entusiasm men det fanns trots allt några gamla julsaker längst upp.
Längre ner rullar med gammalt julpapper i rött och grönt.
Trodde jag.
Idag visade det sig vara roligare än så.
Gamla, gamla tapeter.
Den översta tapeten finns det en rulle utav.

Tre rullar med blommor i en färg som studsar.
Sju rullar av denna härligt röda jugendtapet.
Julpapper? Pyttsan.
Två rullar guldigt och blått för den strikt geometriske.
Till sist en rulle med plôttermönster på en bakgrund av kaffe latte.
På en av baksidorna finns texten Giftfritt vilket kan betyda att de övriga är tillverkade med färger som inte är tillåtna idag.