Snart är det Retro jul igen

För den som vill smycka 50-talsgranen har jag hittat girlanger i vackert röd plast.
Fyndas i originalpåsen från lanthandeln.
Ligger på Tradera från och med idag och en vecka framåt.

Hjälp det brinner!

Nu står huset i ljusan låga.
Lugn! Detta är den senaste bloggutmaningen i "The Retroblog Network".
Det finns ingen anledning till oro, det är en slags digitaliserad brandövning.
Tre saker ut, familj , fotoalbum, husdjur med mera undantagna.
Ponera att det brinner utav helvete, vad rycker man tag i och bär ut i det fria, långt bortom lågornas rov?
Jag lyfter snabbt ned Frans Hals' "Soldaten" från väggen.
Den uppvridna mustaschen och glimten i ögat säger mig att jag gjort ett gott val.
Vi har hängt ihop sen en blöt helg i Köpenhamn för många år sedan.
Gamla vänner och vapendragare lämnar man inte i sticket.

Tillbaka in i lågorna.
I salongen står Otto, kronan i min samling av gamla motorcyklar.
Han känner att det är fara å färde och startar på första kicken.
Vi gasar ut via orangeriet och tackar vår skapare för att egendomen inte har allmogehusens höga trösklar.
Tillbaka in igen.
Nu är öronhåren ett minne blott.
Se, något positivt kommer ur alla katastrofer.
I kuriosakabinettet ser jag ett leende från det gamla glasflötet, en gåva från goda vänner på västkusten.
Nu kan jättehuset få brinna ner.
Med en kompis, en hoj och ett leende kommer man långt.

Hugin & Munin

Jag har alltid varit fascinerad av korpar.
De är intelligenta, särskilt unga fåglar är mycket nyfikna på nya saker.
Äldre fåglar förlorar dock intresset för ovanliga saker och blir mer avvaktande.
Ungefär som luttrade antikhandlare.
Korpar kan ägna sig åt rena luftcirkusen, jag har sett loopar och korpar som flyger upp och ner.
De har en mängd olika ljud för sig.
Mitt ute i Magiska skogen kan man helt plötsligt höra kyrkklockorna.
Det är korpar som roar sig.
När vi i helgen städat ur vårt timmerhus satte vi oss i bilen och lämnade vårt gamla hem för sista gången.
Efter en kilometer hade ett hundratal korpar samlats, det var en mäktig syn.
Jag har sett en "korpriksdag" en gång tidigare för några år sedan.
Man känner sig utvald.

Nu får ni ursäkta mig, det är dags för kvällsnyheterna.
Jag bjuder er en god natt.

Vi tar bussen

Idag kommer jag att testa Bussgods.
Det går till som så att jag skickar en 1700-tals allmogestol och ser hur mycket som finns kvar när den kommer fram till kunden.
Paketet får plats i en ordinär Volvo av äldre modell, då bör den rymmas även i en buss.
Nu ser vi fram emot resultatet.

Den som spar han har...

Sådär! Nu är flytten klar och även grovförråden är fyllda.
Gamla fönster i parti, barnsäng, klatschigt blå spinnrock, breeda brädor i gammalt virke, trälådor med mera.

Byråer, bord, stolar och bord.
Den klassiska ståpottan från Kockums har intagit sin position på barrikaderna.
Jeepdunkar ersätter Molotov-cocktails.

Gåbock, allehanda gardinstänger, sockerlådor och en beslagtagen IKEA-säck.
Den kommer att destrueras under betryggande former.

Säckar till bilkol för gengas, säckar från import av kaffebönor, lampor, kornischer och brandspänner.
Rättstavningsfunktionen har fullt upp med alla okända ord.

Barnkälke och mängder med reservdelar och smide.

En del av lagret för vätskefyllda kärl. Redachassie.
Nere till höger olika typer av Dresdenglas.

Fler kälkar, väggtavla, rottingbord med målad glasskiva, spegel med patina.

Skrivbord, kärl och utemöbel.

Gammalt fönster med karm.

Allmogeröra, smidesstäd, snickarbänk.

Verktyg. Bra-att-ha trädetaljer.

Reda.
Det blir nästa steg.
Ordning och reda.
Om allt säljs skulle det naturligtvis underlätta.

Major datatrassel

Första blogginlägget med mobilen.

Därtill är jag nödd och tvungen.

Tekniken är inte på min sida.

Det måste bli ett besök i den lokala databutiken.

Re-Union

Den uppmärksamme läsaren har noterat att jag inte bloggat på sex dagar.
Anledningen är att jag befunnit mig på resande fot med allt vad det innebär av prövningar och försakelser.
Hemkommen konstaterar jag att hela familjen nu är samlad för första gången på drygt ett år.
Igår anlände jag med Grålle, familjens nestor, en hedersman med den aktningsvärda åldern av 60 år.
Han är visserligen inte äldst, det är Otto, en Harley Davidson som hunnit bli hela 61 år.
Grålle är lugnet själv, han hetsar inte upp sig i första taget.
Fort går det inte heller.

Varför sånt gammalt junk? undrar den konsumerande, skuldtyngda, massan.
Tja, efter en lång vinter är det bara att konstatera att maskinerna startar på första försöket.
Ett modernt fordon tappar förmodligen minnet om det står över vintern.
Gamla fordon har minne som en elefant.
Kablam! Töff-töff-töff...
Bara en sån sak.

Ekan på bilden har min morfar som var snickare byggt.
Till sommaren ska jag leta reda på en sjö, rik på abborre, och återuppliva gamla minnen.
Ett flöte som sjunker under vattenytan står i direkt förbindelse med mitt lustcentra.
Och lust är livet.

Att äntligen vara hemma är inte så dumt det heller.

Retro i tankeverksamheten

I mitt jobb håller inte skor särskilt länge.
På senare år känns det nästan som om man köper engångsskor.
Stövlar håller max ett år innan de spricker någonstans.
Nu har jag bestämt mig för att betala mer och slippa sko- och stövelfrustration.
Jag har nämligen hittat en blogg som passande nog heter Herrskobloggen.
Det är dags att börja ett nytt, mer hållbart liv.
Lite Retro även i tankeverksamheten.
Ovanstående klipp är från tidskriften Pris-aktuellt 1969.
Enligt bildtexten skulle riktiga skomakare ta slut 1974-1975, kanske gjorde dom det?

Tidningens namn bär tydliga spår av renommésnyltning.
Tankarna går direkt till FIB-aktuellt, tidningen män köpte för de intressanta artiklarna och som samma män absolut inte köpte för de lättklädda flickorna.

Det blev ett par "kamelstövlar" som det heter i Småland.
De kommer att passa bra i Magiska skogen.

Dags för Retro

Idag var jag på loppis och köpte den här charmiga bordsuppsättningen i teak.
Är det någon som har sett den här varianten tidigare?
Jag köpte även några andra saker som jag ska presentera när flytten är klar.

Igår kom polisen infarande på gårdsplanen med en vådlig fart.
Jag skulle hämta ett flyttlass och var utrustad med täckt släpvagn.
Jag hann inte ens parkera innan returvägen var spärrad.
Enligt konstapeln hade det varit inbrott i trakten under natten, man kunde inte vara nog försiktig.
En släpkärra full med stöldgods hade påträffats i ett närliggande skogsparti.
En fyrhjuling stod nerkörd och övergiven i bäcken, vapen hade stulits och det var dramatiskt värre.
Jag utstrålade, som vanligt, trygghet och polismannen lugnade sig snart.
Under samtalet som följde upplyste jag om att polisen i Stockholm återfann 82% av allt stöldgods under 1910-talet.
Som en uppmuntran.

Surpris

Förra veckan fann jag en glad överraskning i brevlådan.
I den ymniga floden av reklam och de ständigt återkommande fakturorna fann jag en gåva.
Med ett handskrivet kort bifogat.
Från en riktig människa.
Visst är det trevligt!
En av mina läsare, BB, har skickat en gammal karta över mitt nya revir.
Den är karterad 1842-43 och 1864.
Framställd 1870 och senast reviderad 1940, mest med tanke på nya vägar.
Trots att den var rykande aktuell för drygt 70 år sedan är det inte helt lätt att orientera sig.
Gammelstavningen finns kvar, till exempel Westra och Tofhult.
Järnvägen har inte flyttat på sig men de flesta vägarna har en ny sträckning.
Vårt hus finns inte med, bara höjden det byggdes på.
Tjärnen vi idag ser från köksfönstret lyser med sin frånvaro på kartan.
Märkligt.

För mig som, när jag var liten grabb, satt klistrad vid familjens världsatlas är det här en högtidsstund.
Tack BB!