Auktionshus - Bäst i test

Ett loppisinköp en söndag i slutet av sommaren.
Men, vad är det vi köpt?
Mina erfarenheter av riktigt gamla möbler härstammar alla från det som kallas allmoge.
Jag började med att kontakta Nicklas Cederqvist på Cederqvists Antik & Vin i Stockholm, ehuru jag känner stort förtroende för honom.
Nicklas gav ett utlåtande som vi är fullt nöjda med, samtidigt väcktes tanken på att testa några av de större auktionsfirmorna i Sverige.
Hur kommer de att svara och hur lång tid kan man förvänta sig att det tar innan man får någon form av besked?

Jag skickade elva högupplösta bilder på möblemanget till vart och ett av företagen.
Fotografierna visade hela gruppen, detaljer i snideriet, lagningar samt undersidor.
Brevet löd som följer:

Hej,

Jag bifogar bilder på ett möblemang vi nyligen fått in.
Den här typen av möbler har vi ingen större erfarenhet av.
Kan det vara något att sälja på auktion hos er?
Gruppen är i behov av restaurering.
De är renoverade, förmodligen under 1930- eller 40-talet, på ett sätt vi inte är bekanta med.
Soffans ena framben har lossnat och lagats på ett hemskt sätt med spikar. 

Vid Gott Humör!

Breven, eller snarare e-posten skickades samtidigt till Lauritz.com, Bukowskis,
Skånes Auktionsverk, Helsingborgs Auktionsverk, Stockholms Auktionsverk och
Uppsala Auktionskammare.

Skånes Auktionsverk är reptilsnabba med sitt svar, det tar bara tre timmar.
Svaret är summariskt men med mycket luft mellan raderna blir det ganska långt om ej fylligt.

Hej

Vi kan sälja gruppen i gustaviansk stil på auktion.

Vänliga hälsningar/Kind regards

Uppsala Auktionskammare är tvåa på bollen med ett svar efter 15 timmar.

Hej Thomas och Anna

Tack för bilderna.

Möbelgruppen i Louis XVI-stil har ett samlat värde mellan 3000-6000 kronor på auktion. Skicket är inget problem för auktionspubliken. Vi tar gärna emot gruppen för försäljning, dessvärre kan vi dock inte bistå med transport, men ni är varmt välkomna till oss under nedanstående öppettider........etc.

Varmt välkommen!

Vänlig hälsning,

Jag tycker andra meningen är lite kul. Skicket är inget problem för auktionspubliken.

Tre timmar senare svarar Lauritz.com.

Bäste Thomas och Anna

 

Tack för ert mail.

Gruppen är fin, med skurna detaljer i trä och en rätt snygg förgyllning. Dock verkar den vara i rätt dåligt skick, så som du beskrev. Vid en auktion hoss oss skulle stolarna betinga ett utrop av 3000 SEK och soffan ca 1000, tillsammans 4000 SEK och ni är välkomna!

En värdering är ett uppskattat marknadsvärde......
Med vänlig hälsning/Best regards/Mit freundlichen Grüßen

Stockholms Auktionverk tar elva dagar på sig för att svara.

Hej,

 

tack för din förfrågan.

​Vi har granskat bildmaterialet och bedömer utifrån det att det sannolikt rör sig om 1800-talsmöbler, vi säljer dem gärna på vår onlineauktion i Magasin 5 Frihamnen med preliminärt utrop 10 000-12 000 för hela gruppen. Dock måste vi undersöka den ordentligt innan för att säkra värderingen, är den äldre ser prisbilden såklart helt annorlunda ut. Välkommen in, vi har öppet vardagar 13-17.

Vänliga hälsningar

Efter tretton dagar kommer ett svar från Bukowskis Market Malmö, då har mina bilder och e-post hunnit passera flera avdelningar på Bukowskis.

Hej, 

Visst kan vi sälja ett sånt möblemang i gustaviansk stil. 

Utrop runt 6.000kr bev 4.800kr

mvh

Helsingborgs Auktionsverk valde att inte svara.
På deras hemsida kan man trots det läsa:
MAILA BILDER

Det går bra att maila bilder till oss med föremål som man önskar sälja. Detta görs till info@hav.se. Utifrån bilderna gör vi en ungefärlig bedömning av värdet. Självklart finns det inget säljtvång.

Vilken auktionsfirma skulle ni valt?

Meningslöshetens marsch

Gårdagens blogginlägg resulterade så småningom i ett 17 minuter långt telefonsamtal från Handelsbanken, samt ett löfte om en restituering av dagskasseavgiften.
Under telefonsamtalet framkom också att Handelsbanken inte kommer att hantera kontanter för småföretag, såvida företaget inte har ett avtal med Loomis.
Detta inom en inte alltför avlägsen framtid.
Loomis kommer förmodligen inte att köra runt med mina pengar gratis.


Företaget Loomis skriver så här på sin hemsida:

De allra flesta känner till att Loomis arbetar med kontanthantering och har sett våra värdetransporter. Det som kanske inte är lika påtagligt, beroende på att det inte är så synligt, är att vi också räknar och validerar kontanterna. Det gör vi på våra 12 uppräkningscentraler runt om i landet.
Upphämtning och insättning av kontanter
Kärnan i vår verksamhet är att hjälpa dig med din kontanthantering. Vi kan alltså ge dig som kund en komplett tjänst som täcker alla dina behov i din kontanthantering. När vi hämtat kontanter hos dig, eller ur en Loomis servicebox, körs de till en av Loomis egna depåer runt om i Sverige.Vid depån tar våra medarbetare emot kontanterna, kontrollräknar och granskar så inte några pengar är falska. Sedan sätter vi in dem på ditt bankkonto. Du avgör vilken bank som passar din verksamhet bäst. Du har pengarna på kontot inom två bankdagar efter att vi hämtat kontanterna, oftast snabbare. Det är en av våra styrkor. Vi vet att det betyder mycket för dig att pengarna hamnar där de ska så fort som möjligt.

OK, man vill hjälpa mig med min kontanthantering
 - Vad kan vara enklare än att jag kan sätta in mina pengar på min bank? Det behöver jag ingen hjälp med.
Mina behov av kontanthantering klarar jag utmärkt på egen hand.
Jag skulle till och med kunna hantera fler kontanter.

Loomis sätter in pengarna på mitt bankkonto, man är till och med så generös att jag själv får avgöra vilken bank.
Det är fantastiskt, inte sant?

Nu till de märkligaste av allt.
Jag har pengarna på mitt konto inom två bankdagar!
Hur det kan vara en förbättring gentemot att jag omedelbart har pengarna på mitt konto är för mig en gåta.
För att ytterligare förstärka det förträffliga i arrangemanget drar man sig inte för att påpeka att just detta, är en av företagets styrkor.
Man vet att det betyder mycket för mig att pengarna hamnar där de ska så fort som möjligt.
Vilken bullshit.

Det kommer heller inte att gå att sätta in pengar på privatkontot och sedan överföra pengarna till affärskontot.
Som egenföretagare står det mig fritt att välja att ha ett kassaskåp hemma, eller något liknande arrangemang.
Den gamla madrassen kan komma till heders igen.
Jag kan välja att göra dagskasseinsättning en gång i veckan, en gång i månaden eller rent av en gång i halvåret!

Rånrisken flyttas från banker och värdetransporter till enskilda firmor på landsbygden eller lokala närbutiker.

Girighet

Idag undrar jag om bankerna inte har kommit väl långt från sina kunder?

I en bransch som verkar fylld av skattesmitare, gratisarbetare, hobbysäljare och religiösa, då kan det vara svårt att få tillvaron att gå ihop.
Tunga månadsskiften kan det till och med vara så illa att det måste till ett smärre handlån för att man ska kunna sova någorlunda gott på nätterna.
Förra månadsskiftet var ett sådant.
Sagt och gjort, niotusen riksdaler upplånades och jag gick till Handelsbanken lokalkontor som, ännu så länge, är öppet tre dagar i veckan.
I fickan har jag arton lånade femhundringar.
 - Jag skulle vilja sätta in 9000 kronor.
 - Finns det legitimation? säger bankkvinnan som jag själv minns namnet på.
 - Jaa, säger jag. Jag var inne för två veckor sedan och ordnade ett nytt betalkort.
Jag lämnar över körkortet.
 - Nu kanske jag känner igen dig.....
Ett uttalande att fundera över.
Om man nu har lust med det.
Detta kan inte vara det mest välbesökta bankkontoret, jag har som mest varit tvåa i kön.

Alltnog.
Jag tar upp mina lånade pengar:
 - Är det dagskassa?
Föga anar jag det försåtliga i frågan.
 - Det skulle jag vilja kalla det för, säger jag med en ironi som bara jag själv uppfattar.
"Mina" pengar läggs i en maskin som låter frrrrt! och pengarna är snabbt uppsugna i bankernas väldiga system.
Jag får ett kvitto och möjligen en antydan till leende, detta då jag gått på dagskassetricket.
Idag fick jag betala notan för det.
Dagskasseuppräkning -105.00 har dragits från mitt konto.
Arton sedlar.
Två sekunder.
Fet badwill för banken.
Tvärfet.

Flickorna i speceriaffären med flera

Idag kom den nya, efterlängtade, boken av Eli Åhman Owetz.
Vi bromsade in vid vår postlåda på väg till Bilprovningen och där bodde den,  i en av Postens gröna påsar.
Notera särskilt det rosa bandet som är det närmaste strumpebandsorden man kan komma som feelgoodbokläsare.
Vilken bra start på dagen.

Min vana trogen blev det blankt papper på Bilprovningen.
Om man är väl förberedd och noggrann brukar det sällan bli några överraskningar.
Vid hemkomsten belönade jag mig med det första kapitlet av Flickorna i speceriaffären.Det gick dock inte all ligga på den bekväma latsidan, då hustrun knogade på med markförberedelserna till skulpturparken.
Samvetet gnagde något alldeles förfärligt.
Den sista förberedelsen bestod i att flytta högen med kalkstensskiffer som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Bra träning för kroppens alla muskler.
Den tyngsta vägde 147 kilo.

För att flytta tunga kalkstenssjok behövs en pirra (eller säckkärra för den pryde) och den var redan upptagen av min offersten.
En bautasten som jag släpat med från Västergötland, via Småland till Skåne.
Ja, ni vet redan hur det är.
Det var bara att lokalisera kraftlinjerna, gräva ett hål och bängla i stenen framför grillplatsen.
Bra träning för kroppens alla muskler.

Nu står den där och kommer så att göra så länge jag lever.
Den hör numera till platsen istället för att vara min personliga egendom.
Detsamma gäller kalkstensplattorna.
Till vänster pirran, en av de bästa arbetskamrater jag haft.
Nu, åter till Flickorna i speceriaffären.
Jag hör dom ropa...

Ett kyffe på 200 kvadrat

Nu lite reklam.
En inredningstidning som känns vettig, där hemmahos-reportagen verkar vara äkta.
Då till skillnad mot lismande floskelskriverier man kan hitta hos konkurrenterna.
En del av deras texter är fyllda av floskler, halvsanningar och paradoxer.
Exempel på det kommer i slutet av inlägget.

Men först till det positiva.
I en artikel får vi läsa om ett par som sålde av det allra mesta och började ett nytt liv.
Jag citerar direkt ur artikeln.

En viktig insikt som satte saker och ting i perspektiv fick paret när de försökte sälja bort allt de ägde.
- Ingen ville ha dem! Här omgav vi oss med saker som vi trodde var avgörande för våra liv och så märkte vi att de var värdelösa i andras ögon. 
I slutänden är det minnen, vänskap och upplevelser som är det enda som egentligen betyder något.
Det känns ju inte så upplyftande när man är precis i början av sitt avvecklande, men det ska väl gå på något vis.
Nu över till avdelningen - Hur tänkte man här?
Detta exempel är hämtat ur magasinet Residence.

Tonen slås an redan i andra stycket.
...sedan två år tillbaka bor de och deras fyra barn i en 200 kvadratmeter stor lya i Vasastan i Stockholm.
Synonymer till lya är bland annat liten bostad, krypin, kyffe.
Tvåhundra kvadrat i Vasastan låter inte som något kyffe precis.
Alltnog, sedan börjar det.

- Lägenheter där man ändrar planlösningen förlorar ofta sin charm och känns konstiga..
följs av beskrivningen
Fredrik greppade omedelbart ritpennan och började skissa. Köket flyttades, hallen delades upp, fem sovrum placerades i en mer privat del och ytterligare ett badrum tillkom.Om jag uppfattar allt rätt så har lägenheten förlorat sin charm och känns nu konstig, eller?

Nu över till medbestämmandet.
Vi är ju båda ganska petiga, dessutom skulle barnen ha ett ord med i laget.Det uttalandet följs snabbt av:
Men sedan bestämde vi oss för den här lägenheten. Alla fyra barnen ville lägga in veto....
Är det bara jag som har svårt för att hänga med i svängarna?

Nu på Facebook

Följ resan på Facebook.
Det blir många bilder på sånt som ska bort.
Fyndchanser med andra ord.

Fortfarande på banan.

Hej på er!
Nu är det bara ett par veckor kvar tills jag fyller jämnt.
För den som inte vet hur mycket har jag gömt några ledtrådar i det här inlägget.

Min far hann aldrig uppleva sin stora dag, hans målsnöre satt strax innan 60-strecket.
Jag vet att han var mäkta besviken över att han inte kunde köra några varv till.

Så här långt har det för det mesta gått bra på banan, men några gånger har jag slagit runt ordentligt. Då efter att ha tappat markkontakten.
När det snurrat som mest har jag undrat vad som gått fel, men vid en titt i backspegeln inser jag att det har varit lärorikt att hitta "The Point of No Return"

Idag känner jag mig som en vinnare.
Maskineriet fungerar, vi är ett bra och tajt team, det är många skratt och mycket kärlek.

Om någon till äventyrs skulle vilja gratulera så går det alldeles utmärkt bra.
Jag vill inte ha några presenter, snarare önskar jag att jag kan bli av med en hel del saker.
Den bästa gåvan vore att köpa något från mitt innehållsrika lager.
Ni får ett unikt minne för livet och eventuella intäkter går direkt till min pensionsfond.
Den är fri från förvaltningsavgifter, ingen skor sig på min bekostnad.
Målet är att ha 64 ägodelar, det är åtta gånger så många som en buddhistmunk, men bara en tiondel av det genomsnittliga antalet leksaker ett svenskt barn har idag.