Meningslöshetens marsch

Gårdagens blogginlägg resulterade så småningom i ett 17 minuter långt telefonsamtal från Handelsbanken, samt ett löfte om en restituering av dagskasseavgiften.
Under telefonsamtalet framkom också att Handelsbanken inte kommer att hantera kontanter för småföretag, såvida företaget inte har ett avtal med Loomis.
Detta inom en inte alltför avlägsen framtid.
Loomis kommer förmodligen inte att köra runt med mina pengar gratis.


Företaget Loomis skriver så här på sin hemsida:

De allra flesta känner till att Loomis arbetar med kontanthantering och har sett våra värdetransporter. Det som kanske inte är lika påtagligt, beroende på att det inte är så synligt, är att vi också räknar och validerar kontanterna. Det gör vi på våra 12 uppräkningscentraler runt om i landet.
Upphämtning och insättning av kontanter
Kärnan i vår verksamhet är att hjälpa dig med din kontanthantering. Vi kan alltså ge dig som kund en komplett tjänst som täcker alla dina behov i din kontanthantering. När vi hämtat kontanter hos dig, eller ur en Loomis servicebox, körs de till en av Loomis egna depåer runt om i Sverige.Vid depån tar våra medarbetare emot kontanterna, kontrollräknar och granskar så inte några pengar är falska. Sedan sätter vi in dem på ditt bankkonto. Du avgör vilken bank som passar din verksamhet bäst. Du har pengarna på kontot inom två bankdagar efter att vi hämtat kontanterna, oftast snabbare. Det är en av våra styrkor. Vi vet att det betyder mycket för dig att pengarna hamnar där de ska så fort som möjligt.

OK, man vill hjälpa mig med min kontanthantering
 - Vad kan vara enklare än att jag kan sätta in mina pengar på min bank? Det behöver jag ingen hjälp med.
Mina behov av kontanthantering klarar jag utmärkt på egen hand.
Jag skulle till och med kunna hantera fler kontanter.

Loomis sätter in pengarna på mitt bankkonto, man är till och med så generös att jag själv får avgöra vilken bank.
Det är fantastiskt, inte sant?

Nu till de märkligaste av allt.
Jag har pengarna på mitt konto inom två bankdagar!
Hur det kan vara en förbättring gentemot att jag omedelbart har pengarna på mitt konto är för mig en gåta.
För att ytterligare förstärka det förträffliga i arrangemanget drar man sig inte för att påpeka att just detta, är en av företagets styrkor.
Man vet att det betyder mycket för mig att pengarna hamnar där de ska så fort som möjligt.
Vilken bullshit.

Det kommer heller inte att gå att sätta in pengar på privatkontot och sedan överföra pengarna till affärskontot.
Som egenföretagare står det mig fritt att välja att ha ett kassaskåp hemma, eller något liknande arrangemang.
Den gamla madrassen kan komma till heders igen.
Jag kan välja att göra dagskasseinsättning en gång i veckan, en gång i månaden eller rent av en gång i halvåret!

Rånrisken flyttas från banker och värdetransporter till enskilda firmor på landsbygden eller lokala närbutiker.

Vi är fler och fler som blir färre och färre

De små elskåpen tittar nyfiket på mig.

Nu är det länge sedan någon kom på besök.
Det ser likadant ut i de flesta små samhällen jag besöker.
Mängder av människor flyttar in till de större städerna.
Undrar om dom som flyttar tar med sig framtidstron också?

Här ligger det som en gång var ett andelsslakteri.
Ett flertal bönder ägde varsin andel i slakteriet.
Det var på den tiden det fanns gott om lantbrukare på landsbygden.
De flyttade sedan till städerna för att få arbete på fabrikerna.
Idag finns de flesta av fabrikerna inte heller kvar.
Vad ska det bli härnäst?

Nu har själva huset börjat slaktas, vi ser här en del av inälvorna.

Tennisspelarna lyser med sin frånvaro.

På courten ligger unge herr Bom utslagen efter en hård match.

Månne hans motståndare ha trasslat in sig i undervegetationen?

Grusplanen är under omvandling till gräsplan.

Lummiga platser för tränare och avbytare.

Stolparna lutar sig fram för att se bättre, utifall att.

Nå, vad göra om samhället går kräftgång, år efter år?
Man anställer en kommunstrateg eller två.
En uppmärksam strateg noterar att samhället ligger vid en Europaväg.
Vi sätter upp en skylt! utropar strategen.
Sagt och gjort. Nästan.
En billig begagnad skylt införskaffas.
Den får inte kosta mycket då kommunens ekonomi redan är hårt ansträngd på grund av minskande befolkning/skattekronor och utgifter för strateger.

Efter tre år ligger den skylten fortfarande på en parkeringsplats.
Den goda effekten av informationsskylt får väl ses som utebliven.

Armaturerna fick lite olika design under transporten.
Originalet till vänster.

Plats för maskrosbarn.

Här är en till som kroknat.

Det finns i alla fall spår efter människor.

Den lila plastpåsen skvallrar om att det kan vara festligt även i avfolkningsbygd.

Vad kommer att hända med alla små samhällen i framtiden?
Redan nu börjar de likna spökstäder i Vilda Västern.
Tomma butikslokaler, ingen bank, ingen bensin, ingen skola, ingen post.

Det kanske inte är så konstigt att man hänger med huvudet?

Med strömmen...

Nu har vi äntligen fått tillbaka strömmen efter gårdagens åskväder.
Vi passade på att bjuda felsökningspersonalen på fika för att fira den glada tilldragelsen.
Vem hade räknat med en sån kraftansamling?
Fast det är klart, de kallas väl inte kraftbolag för inte.
Allt faller på plats.

Nu återstår brobytet vilket förmodligen tar en vecka.
Jag får väl knalla iväg med Duetten över gärdena när det torkat upp lite mer.
Det ska finnas en bakväg där nånstans.
Väna hustruns bil står på rätt sida som tur är.
Telefonen ska vi få tillbaka inom tre vardagar enligt spökrösten på Telia.
Våra bekymmer är små jämfört med många andra delar av vår värld.

Tankar från en träskalle

Min flyttrea rullar på. Förra veckan sålde jag allt på ett våningsplan i en post.
Nu börjar det kännas hanterbart.
Bloggandet har hamnat i kläm under en veckas tid, å andra sidan kanske inte någon har lust att spendera tid framför datorn när våren visar sig från sin bästa sida.

Något annat som visar sig från sin bästa sida är den svenska byråkratin.
Knappt har en stor del av våra småföretagare skrivit på leasingavtal/köpt nya kassaregister förrän röster höjs för att förbjuda pengar i butiker.
Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg håller inte detta för otroligt.
Vi har väldigt långtgående möjligheter säger han i nästa andetag.
Exakt vad man har långtgående möjligheter till framgår inte, men det låter oroväckande i mina öron.
Att kontanthanteringen tagits bort på bussar är kanske bara en början.
Om kontanter tas bort i butiker, vad får det för konsekvenser?
Blir vi rånade in natura?
Eller blir vi rånade på våra bankkort och misshandlade tills vi uppger koden?

Finns det en annan ände att börja i?
Möjligen?
Herrar generaldirektörer? Hallå......
Hallåååå.......