Girighet

Idag undrar jag om bankerna inte har kommit väl långt från sina kunder?

I en bransch som verkar fylld av skattesmitare, gratisarbetare, hobbysäljare och religiösa, då kan det vara svårt att få tillvaron att gå ihop.
Tunga månadsskiften kan det till och med vara så illa att det måste till ett smärre handlån för att man ska kunna sova någorlunda gott på nätterna.
Förra månadsskiftet var ett sådant.
Sagt och gjort, niotusen riksdaler upplånades och jag gick till Handelsbanken lokalkontor som, ännu så länge, är öppet tre dagar i veckan.
I fickan har jag arton lånade femhundringar.
 - Jag skulle vilja sätta in 9000 kronor.
 - Finns det legitimation? säger bankkvinnan som jag själv minns namnet på.
 - Jaa, säger jag. Jag var inne för två veckor sedan och ordnade ett nytt betalkort.
Jag lämnar över körkortet.
 - Nu kanske jag känner igen dig.....
Ett uttalande att fundera över.
Om man nu har lust med det.
Detta kan inte vara det mest välbesökta bankkontoret, jag har som mest varit tvåa i kön.

Alltnog.
Jag tar upp mina lånade pengar:
 - Är det dagskassa?
Föga anar jag det försåtliga i frågan.
 - Det skulle jag vilja kalla det för, säger jag med en ironi som bara jag själv uppfattar.
"Mina" pengar läggs i en maskin som låter frrrrt! och pengarna är snabbt uppsugna i bankernas väldiga system.
Jag får ett kvitto och möjligen en antydan till leende, detta då jag gått på dagskassetricket.
Idag fick jag betala notan för det.
Dagskasseuppräkning -105.00 har dragits från mitt konto.
Arton sedlar.
Två sekunder.
Fet badwill för banken.
Tvärfet.