Lastutrymmet är väl tilltaget och det går lätt att slänga in en sovbar madrass.
Basmodellen på husbil skulle man kunna säga, då med betoningen på bas.
Det är inget bra läge för att hitta en gummigubbe på midsommaraftonen så vi sjösatte plan B.
Så stor att vi for iväg med öppen baklucka.
Till höger skymtar minibaren.
Här är det frukosten som avnjutes till ackompanjemang av avgaser och fartsus.
På 70-talet brukade vi åka förbi och förfasa oss.
Ryktet sade att ägaren varje natt hissade upp sig i tornet med ett rep och sov i en likkista.
Det var ruggigt att passera på mörka höstkvällar.
Vad vi inte visste var att ägaren, skulptören Erik Rafael-Rådberg, dött redan 1961.
Kapellet uppfördes 1872 av Rudolf och Ida Adlersparre från närliggande Gustafsviks säteri.
Här hade konstnären sin ateljé.
Vi är utanför Kil i Värmland.
Det är lite som en hemlig resa då vi inte träffat någon av festdeltagarna tidigare.
Det är alltid roligt att träffa nya, roliga, trevliga, smarta människor, så även denna gång.
Och med oavbrutet menar jag oavbrutet.
Här fångad under en påtvingad rast i uppvaktningen.
På morgonen dan efter var det en riktigt blöt tillställning.
Vi fick låna en bäddsoffa och golfhotellet stod tomt under natten.
På midsommardagen bar det av hem till Magnus, en av festdeltagarna.Dessa i behändigt format.
I bakgrunden Magnus härliga gäststuga inredd i 1700-talsstil.
Läs mer om Rost här.
Det är riktigt roligt att få träffa en inspirerande och intressant människa som Magnus och att få en egen visning i hans butik!
En stor bricka av koppar i vacker jugend.
Snyggt!
I stolen en praktisk låda för slangbellan.
Därefter bär det av till Västergötland och folk vi faktiskt träffat tidigare.
Teresia och Jörgen i Jäla.
Bilden visar gäststugan vi intog framåt nattkröken.
På gården finns mängder av djur i olika format, nedan ett urval.



