Von Echstedtska gården

På semestern passade vi på att besöka von Echstedstska gården i vackra Värmland.

Det var nära att man flyttade hela rasket till Skansen i början av 1900-talet.
Idag tackar vi de goda krafterna för att inte allt hamnat i Stockholm.

Man kan förstå att populasen nalkades gården med respekt.

Här huserade assessorn vid Kungliga Myntverket.
Det är uppförsbacke hela tiden, något som kunde suga musten ur den mest förhärdade gäldenären.
Imposanta grindstolpar förstärker intrycket av makt och välstånd.

Gården har de på bergsmansgårdar typiska skorstenarna i gjutjärn.

Nätet är till för att hindra kajor från att flytta in i skorstenen, knappast vackert, men funktionellt.

Här är dåtidens Katerina Janouch på besök.
Mannen i huset studerar med stort intresse hjälp- och preventivmedel. 

Här har prinsessans styvmor fångat Fågel Blå.

Antikhunden vill särskilt nämna de slitna trösklarna.
Inget är som patina, möjligen då en varm kanin eller en kisse på flykt.
Längre upp i bild ser vi den osaliga pigan som spökar på gården.

Grytlappar i smide från 1700-talet.
Gjutjärnshällen i köket är imponerande, den är till och med större än den jag har i lager.
Den upphöjda kanten har samma form, möjligen kommer de från samma bruk?

Kökshyllan med kyligt blåvitt porslin och levnadsglada flaskor med sensuell rondör.

Besöket avslutas som sig bör på avträdet.

Det är en magnifik skithusdörr på min ära.
I nästa inlägg kommer jag att visa ytterligare nedslag vi gjorde på vår semester.

Vi öppnar nya dörrar

Semestertider!
Det har varit tunnsått med blogginlägg den senaste tiden.
Anledningarna har varit flera.
För det första har jag bytt lokal, då godsmagasinet vintertid inte fungerade som tänkt.
Jo, jag vet, de senaste åren har jag flyttat fler saker än vad som är nyttigt.
Den här gången var jag helt flyttad ett par dagar innan uppsägningstiden gått ut.
För det andra har vi varit på semester.
Ett, i det närmaste, okänt begrepp för egenföretagare.
Vi gjorde en u-sväng i södra delen av Sverige och bodde på, minst sagt, skiftande boenden.
Första natten, långt från allfarvägen i ett pyttelitet hus som saknade elektricitet och vatten.
Vi kom dit efter mörkrets inbrott.
Svart som en säck.
Treochetthalvtåringen:
- Ska vi bo här inatt?
- Jaa.
Treochetthalvtåringen, nu med darrande underläpp:
- Men vi kommer att sakna er...
Så kan det låta när man ska övernatta i ett pyttetorp, stort som en lekstuga.
Jag återkommer med fler semesterbilder i nästa inlägg.
Bilden ovan är tagen från herrskapsfjölet på von Echstedtska gården.

En annan dörr som öppnas, är vår egen.
En blogg där både fröken Perkele och undertecknad kommer att bidra med inlägg, bilder och idéer.
Välkomna in till Hemmaljunga.

I Stenmarks anda

Nu undrade hon, vad förväntas av mig som "bonusmamma"?

Collra

Igår fick jag en sommarpresent från samlarsajten Collra.
Det var ett mjukisdjur tillverkat i Kina.
I följebrevet uttrycks en förhoppning om att jag ska skriva om sajten på min blogg.
Jag vill inte göra ägarna besvikna så nu gör jag just det.
Skriver, alltså.

Det här förfaringssättet påminner mig om en händelse på 90-talet.
Som tidigare ordförande i Mustangklubben och besiktningsman för MHRF fick jag uppdraget att bedöma en Ford Mustang inför ett eventuellt köp.
Köparen var en bankchef i Skåne och bilen fanns i Bergslagen, sju mil från min bostad.
Jag skulle få ersättning för mina utlägg och min tid, något jag tyckte var rimligt.
Besiktning och provkörning utföll till belåtenhet och jag rekommenderade bilen.
Ersättningen betalades ut i samband med hämtningen av bilen och visade sig vara en reklamväska från sagda bank.
Enligt bankchefen motsvarade dess värde gott och väl min tid och mina kostnader.
Det var ju en framgångsrik bank och naturligtvis en ära att få skylta med dess namn.
Jag fick min kontanta ersättning, mest tack vare bankmannens ressällskap.

Nu är hushållet berikat med en illgrön ekorre och antikhunden Balder Karlsson är förmodligen nöjd.
Jag är mest frågande.
Varför gör man så här?
Är det bra marknadsföring om man vill bli världens största samlarsajt?
Hur många ekorrar får Peter Pluntky?

Vad tycker jag då om Collra?
Än så länge är det inte någon större fart på sajten.
Auktionerna har riktigt höga utropspriser, de känns mer som väl tilltagna prislappar.
Inläggen i de olika grupperna är få.
Det krävs mycket scrollande på sidan.

Vad betyder Collra?
Jag älskar att vända på, och att leka med ord men i det här fallet har jag gått bet.
Vad betyder Collra?
Efter lite forskande på nätet hittar jag förklaringen i tidningen Östermalmsnytt.
Namnet är sammansatt av orden "collect" och "raritys"
Raritys?
Jag hoppas att det är en missuppfattning av journalisten, ordet stavas rarities.
I vilket fall som helst känns inte namnet självklart i sammanhanget, snarare lite constipated.
Kollra, i det svenska ordbruket, betyder något helt annat.
Synonymer är vilseföra och förvirra, för att nämna några.
De läsare som vill ha riktigt roligt vänder sig med fördel till SAOB.
Där ligger betydelserna på en helt annan nivå.
Varför tar man ett namn som riskerar att ge tveksamma associationer hos många?

Vad tycker ni andra?
Vad associerar ni Collra till?
Är gosedjur och väskor ett bra medel i marknadsföringen?
Kommentera gärna.

En bra kanin...

...är en träkanin.
Den här veteranen har framlevt sitt liv under golvet i ett gammalt hus.
Dagens kaniner käkar däremot upp det mesta av det våra odlarmödor frambringat.
Nu odlar vi inte för kaninerna utan för det egna hushållet, det ser ut att bli en mager vinter för vår del.
Antikhunden Balder Karlsson försöker hålla efter den organiserade brottsligheten i grönsakslandet med blandat resultat.
Den kortklippta delen av tomten är någorlunda fredad, men i det höga gräset regerar kanineländet.
Nåja, vi får väl äta kaniner till vintern i stället för morötter.

Nu märks det att det är sommar och semestertider.
Nästan varje dag rullar det in besökare på det skånska residenset.
Ofta resulterar det i gott fika, glada skratt och en och annan försäljning.
Till besökarna kan jag räkna in Stina med bloggen allt det gamla goda och Eli med femtiotalsjakten.
Dagens besök bestod av ett riktigt skepp som ankrade upp på redden utanför entrén.
En glad fader och tre döttrar ute på turné.

Det har varit en månad ledig från bloggande och en månad fylld med aktiviteter av annat slag.
Jag har samlat på mig en del material under tiden, och det är dags att ta tag i antiktidningarna igen.
Tidningar kommer i brevlådan tills prenumerationerna löpt ut, en tidningsrecension kanske är på sin plats?

Jag har haft ett maraton med Antiques Roadtrip som går på TV8play.
Det är kul att se nya gamla saker och framför allt är det kul att se de brittiska småstäderna.
Att jämföra dessa med Degerfors, Falun, Lidhult och Gullspång låter sig knappast göras.
Det verkar finnas en uppsjö av udda föremål, ett eldorado för en sakletare.

Till helgen är det marknad i Degeberga, hur många ska dit?

Svar från redaktionerna

Nu har det kommit in svar från respektive chefredaktör.
Jag återger dem i sin helhet.
När jag läser svaren tycker jag mig se en skillnad i hur man förhåller sig till kritiken.

Antik & Auktion:

Hej Thomas, och tack för ditt brev! Vi tar alltid emot åsikter med stor glädje! Dock måste jag säga att vi här på tidningen minst lika ofta får höra att vi förändras i alltför stor takt och har alltför många nya inslag – det beror naturligtvis på vem det är som tycker till. Du får gärna precisera vad det är du saknar i tidningen, så blir det lite lättare för oss att ta till oss kritiken. Vi lägger ner mycket tid och stora resurser, på att skicka våra skickliga team land och rike runt, på loppisar, antikrundor, kvalitetsauktioner, stadsauktioner, retromässor... Vi satsar också på våra kunniga krönikörer, som bevakar marknaden. Vad är det mer du vill se i A&A?
När det gäller minskningen av upplagan för båda tidskrifter du nämner, så hänger det snarare ihop med att hela papperstidningsmarknaden, som ju – som du vet – minskar. Vi är dock mycket glada för att vår minskning inte är i paritet med andra tidskrifter i vårt segment och att vi håller ställningarna som Nordens största antiktidning.
Ser fram emot att höra av dig igen!
Carin

Antikvärlden:

Hej Thomas,

tack för ditt mejl, som givetvis gör mig bekymrad också.

Har även läst alla blogginläggen. Mycket, mycket tråkigt att synen på i princip alla antik/byggnadsvårdstidningar är så negativ.

Mitt mål, sedan fyra år som chefredaktör är att göra Antikvärlden pigg, nytänkande, kunnig och trovärdig. Jag jobbar vidare i den riktningen och tar gärna emot konkreta förslag på vad det är du/ni saknar i tidningen.
Hälsar Erika Funke

Brev till redaktionerna

Hej!

Jag är bekymrad.
Som samlare, handlare och nostalgiker tycker jag att jag får ut allt mindre av er tidskrift.
Jag saknar nya grepp, spänning och fräschör.
Antik & Auktion samt Antikvärlden har rullat på i samma gamla hjulspår så länge nu att underredet börjar ta i.
Det går trögare och trögare och i förlängningen kanske ekipaget kommer att stanna helt.

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan uttryckte jag, att jag kommer att avsluta mina prenumerationer på ovanstående magasin.
Det intressanta (och alarmerande) är kommentarerna jag fått på mitt inlägg.
Samtliga, arton stycken så långt, har åsikter som inte skiljer sig nämnvärt från mina egna.
Mina bloggläsare är genuint intresserade av gamla saker, retro, vintage, att fynda och att lära sig mer.
Många av dem har egna bloggar och skriver om mässor, auktioner, fynd, loppisar, fusk, misstag, glädjeämnen ”och därmed förenlig verksamhet”.

När jag kollar tidningsstatistiken har tidningarnas upplagor minskat med 6,4 % (A & A) respektive 4,5 % (Antikvärlden) under förra året.
Sedan 2006 har Antik & Auktion tappat 26,2 %, Antikvärlden har minskat med 27,3 %.

Kan det möjligen vara dags att se över innehållet i era tidningar?

Jag, och fler med mig, ser fram emot ert svar.

Vid Gott Humör,
Thomas Sagergrim
Skaffaren