AB Plåt & Papp

Ett behagligt avbrott till plåtburkar är de här norska hinkarna i litograferad plåt.
De är riktigt dekorativa, fast på helt olika sätt.
I mina morföräldrars hem fanns alltid hinkar som dessa.
Jag vet inte om de såldes i svenska butiker eller om de kom ifrån inköpsresorna till Norge som var vanliga på 60-talet?
Man stoppade bilen full med folk, åkte över gränsen till Norge och handlade (minst) full personlig ranson av smör och socker. På hemvägen gick bilen på knäna åter till nordvästra Dalarna.

Från Dalarna kommer även denna kurbitsdekorerade plåtburk med reklam för Dalarnas Karamellfabrik i Rättvik.

Blandat smått och gott.
Konditoriblandning, Mazetti Vanillin-socker, SSA Bordssirap och ytterligare en Mazetti.
Sirapsburken saknar lock och kan göra tjänst som burk för pennor eller dylikt.

4711 Tosca Talc.
Vi har en liten samling med gamla flaskor och burkar på badrumsskåpet.
4711 är ju en klassiker liksom Brylcreem, Aqua Vera, Tabac och White Horse.
Den lilla pappasken med Mevaplast platsar också.

Romantik till salu

Jag har mängder av gamla vykort till salu.
Många är vad man idag skulle kalla Shabby Chic.

En del är vackra.
Andra är lustiga.
Änglar är vanligt förekommande.
Det är tur det.
Annars hade nog den lille killen som tappat hatten trillat i spat.

En del är präglade.
Man känner äggen och kycklingarnas rundning.
1000 hälsningar med riktigt djup prägling.
Guldigt och rosa. Det är både hjärtligt och hjertligt.

Det trånas, pussas och kramas väldeliga.
Husfadern stark, barnet omhuldat.
Hatt à la stolt fjällskivling, här passande parad med en vandringsstav.

Många kort har en religiös anstrykning.
Andra har vacker design i jugend.
Barn är vuxna i miniatyr.

Lycka, kärlek, romantik, äktenskap, rosor, änglar, guld, kyssar och smek för en billig penning.
En guldpeng styck.

Den senaste tiden...

..har det varit mycket att mecka med.
Förkylning, djursjukhusbesök med Antikhunden, bokföring och arbete har satt käppar i hjulet för bloggandet.

Balkongens något udda inglasning är ett minne blott.
Snart har badstun gått samma väg, detta till förmån för hyvelbänk, verktygsskåp, limknektar och annat trevligt.

Det gäller att ordna det för sig om ingen annan gör det.

Alla Tiders Femtiotal

Alla Tiders Seriejournal, i dagarna exakt 60 år gammal.
Har det hänt något på alla dessa år?
Vi öppnar journalen och ser efter.

Skurkar var lättare att känna igen på den tiden.
Idag ser det mer förtroendeingivande ut, likt samhällets stöttepelare.
Skurkar är de likafullt.

Det var mycket lättare att få jobb.
Ett nytt jobb inom en timme var inget ovanligt.
Tempot var lugnare...

...men man kunde bli utbränd ändå.

Äktenskapet var stabilare, men visst kunde man råka ut för problem även då.

Byråkraterna är sig lika.

Teach Me Tiger

Vad göra om man har en fotpall med sunkigt tyg och en gobeläng med murriga kanter?
Man sammanför de två och vips kan man lägga upp fötterna, hälla upp en Amrut Kadambam och drömma sig bort till subtropiska lövskogar.

Ett tack till väna hustrun som sätter guldkant på tillvaron.

Godislådor och träsmak

Det är roligt när man hittar sådana här lådor med smågodis.
Kopparnubb, mässingsnubb, pappspik, oanvända gamla gångjärn.

Träknoppar, skruv, brickor i pegamoid.

Spårskruv i mässing i blandade storlekar.
De ska få ett eget skåp i snickarverkstan.
Just nu är det målarverkstan som håller på att ställas iordning.

Gamla träsaker som brukats under lång tid har sin alldeles speciella charm.
Kanske har känslorna svallat under krocketspelet genom åren?

Bitar ur kloten är bortslagna, den ena pinnen har spruckit och lagats med ståltråd.
Man kan säga att den har fått sig en riktig kyss.

Gammalt skrin med siffrorna 620 karvade på ovansidan locket.
Det är av storleken pengaskrin, kanske har det tillhört Skogsstjärnans ombud nr 620?

Små trädetaljer som kan användas i inredningssammanhang.

Passar utmärkt i ett "franskt lantkök".
Kan med fördel användas till nyckelringar på landet.

Meditativt inredningstips

Man tager ett koppartråg modell större.
Om man vill kan man polera kopparn så den blänker.
Jag tillhör den oputsade (oborstade) falangen när det gäller koppar, dels för att jag tycker att den bruna patinan är vacker, dels för att jag är lite lat.
Härav följer att; Om man är lite lat, är det lättare att finna skönheten i det orörda.


Sedan fäller man en liten gran och kvistar.
Som naturvän (och lite bekväm av mig) återanvänder jag julgranen.
Med granris i botten skramlar det inte så förbaskat när man lägger i veden, som bonus doftar det riktigt gott.

Sist fyller man på med torr kluven björkved som värmer gott, och som inte sprätter och sprakar i den öppna spisen, något till exempel granveden gör.

Snart är det dags att kapa och klyva 45 kubikmeter björkved till nästa vinter.
I det faller är jag inte lat.
När jag jobbar med veden hamnar jag i ett lätt meditativt tillstånd.
Mitt mantra är. e-on......e-on......e-on.....