onsdag 3 november 2010

Hemma hos en handlare

Man kan förledas att tro att alla handlare glider runt med en svag air av linolja, terpentin och silverputs. Några obetydliga färgstänk av grått och vitt förstärker intrycket.
I mitt fall doftar det svagt av diskmedel och fingrarna är lätt skrynkliga.
Om ni ser någon där överhuden sugit åt sig vatten och svällt, något som underliggande lager inte gör, därav skrynkligheten, ja då är det en handlare.
I hemmet just nu; disk och nydiskat överallt, på alla plana ytor.
Ovan syns soppterrin Gustavsberg, underlägg sekelskiftet, jugendskål, tvålkopp, pytte-jardiniere majolika, bonbonjär i lysterglas, bordsuppsats 60-tal, kitschigt krus.

Nyss (skrynkligt) omhändertagna gamla ting.
Målad vas Hovmantorp, Kåge-skål, anonym sekelskiftet, den stora är Rörstrand, ca 1850.
Rak stämpel i godset avslöjar åldern. En liten anonym bricka, skål på fot och ett par ljusstakar i "fattigmansguld". En lyxigare variant av fattigmanssilver och ovanligt förekommande.
Också tillverkade cirka 1850.

Glasfat på tre små fötter, ljust grönt uppläggningsfat, möjligen Skansen, sockerskålar och gräddsnäckor, 1800-talskrus, det vänstra med Karl XII björnjakt, Gustavsberg.
Antika blåvita äggkoppar, en nästan osynlig kanonbåt i pressglas, fiskfat och ytterligare ett par små skålar. Den längst till höger en souvenir från Sköfde.

Förvaringskärl. Maskintillverkade och munblåsta glasburkar upp till 4 liter.
Höganäs längre bort i bild.
Längst fram politiskt inkorrekt glasputsmedel från Amerika. American Blue.

Vid uppackningen sker en grovsortering. Riktigt udda och/eller tveksamma föremål tenderar att bli liggande efter bordskanterna tills beslut har tagits.

Båda bordskanterna.

En av många lådor med textilier som väntar på att gås igenom.
På högen längst upp till vänster ligger en finsk duk från 70-talet i originalförpackning.
Design Lena Rewell om jag minns rätt.

Verkstaden. Ett väggur behöver omvårdnad, en Art Deco ljusstake har kroknat.
Lådspegel från 1800-talets första hälft har farit lite illa.
Tallrikar "Pastell" från UE har bara varit inne på kontroll.
Balder Karlssons Fladdermus däremot behöver ett kirurgiskt ingrepp.
Ekenäs vårdcentral är alla välkomna, alla lika mycket värda.

Sign, Kirurg med skrynkliga fingrar.

tisdag 2 november 2010

Omkörd

Jag konstaterar att min nya bloggsida Ekenäs Egendom-ligheter har fler besökare än denna.
Kul, förvånande och förvirrande.

måndag 1 november 2010

Hobos in the Caboose

Som Christina, med bloggen Stribergs station mycket riktigt påpekar i en kommentar till mitt förra inlägg, går det utmärkt bra att övernatta i en Volvo Duett.
Denna mobilbild visar Balder Karlsson och skribenten på äventyr i somras.
Här ligger vi och känner in lastutrymmet.
De här bakdörrarna ger en härligt skön kontakt mellan ute och inne.
Det är som om ute och inne vill varandra någonting.

Notera skorna à la Ernst.

söndag 31 oktober 2010

Tant Ingas Duett

1962 köpte tant Inga, som då jobbade hos den lokale Volvoåterförsäljaren, en splitter ny Volvo Duett.
Tant Inga bodde på landet med sin man och de hade ett litet jordbruk.
När det var lördag och torgdag lastades bilen full med egenproducerade jordgubbar och man for in till stan.
År ut och år in, varje sommar.

Tant och tant förresten.
Tant Inga var 29 år när hon köpte sin Duett.
Det är nog fel att prata om tant i det här läget.

Idag har jag fått köpa Ingas Duett.
Alla papper, från begynnelsen, var i god ordning.
Instruktionsboken är som ny och det enda Inga är missnöjd med är att bilen fick färgen blå inskriven när bilregistret datoriserades.
Duetten är skifferblå.
Sånt vet man om man jobbat på Volvo.

Med hjälp av min svåger, som jag gift mig till, och som har många betydelsefulla bokstäver i sitt körkort, kunde jag hämta Ingas Duett på ett biltransportsläp.
Lagens långa arm är kinkig om man kör omkring med otillåtet ekipage.
Körkort dras utan pardon.

Nu bär det av mot Småland...

...och här är Duetten stallad och klar för vintern.
Min vapendragare Balder Karlsson gjorde ett snabbt svep i garaget och klippte en mus.
Även han är utan pardon, precis som en konstapel.

Hela resan var problemfri.
Om ni vill läsa om hur det kan gå till när man ska hämta en gammal bil, läs om Christinas upplevelser här.
Det är riktigt rolig läsning.

Om det här betyder att jag börjat samla på bilar igen vet jag inte.
Det verkar oroväckande.

lördag 30 oktober 2010

118 100

Jag sitter här och funderar över hur det blivit här i världen.
Vid en sökning på nätet finner jag att 118100 expanderat mitt företag högst anmärkningsvärt.
Om man letar efter någon i Hova som:
- säljer däck
- är skribent
- ordnar boende
- för metallprodukter
då ska man vända sig till mig?
Jag bor 25 mil från Hova.
Visst bloggar jag, men jag har icke utgett mig för att vara skribent.
Jag nasar varken däck eller olika metaller och det faktum att vi köpt ett större hus betyder inte att vi tänker ägna oss åt hotellverksamhet.

Jag kan ändra mina uppgifter, eller ta bort dom helt genom att:
1) Fylla i ett formulär (förmodligen ett för varje felaktig uppgift).
2) Ringa ett samtal till företaget från det nummer ändringen gäller och bekräfta ändringen.

Dom har någonting som heter "Registervårdsavdelningen".
Registret är under all kritik och behöver all vård det kan få.

Hur kan man ha som företagsidé att fabla ihop rena lögner och tvinga företagare att rätta till det hela, dvs göra deras jobb?
Jag skulle aldrig komma på tanken att tillskriva grannen att han är veterinär, kommunist, billackerare och själasörjare.
Och - dessutom fortsätta att marknadsföra honom som dessa fyra, ända tills han ringer och berättar att han faktiskt är rörmokare och inget annat. Förbannad är han säkert också, förutom att vara rörmokare.

När jag går in på 118 100.se ser jag att det ägs av 118100 Ahhaaa AB
Det borde kanske vara 118100 Hahaha AB

Gargoylen ovan är en av två som vi köpte på Irland som beskydd mot onda makter.
Telefonföretag rår de tydligen inte på, nåt så jävligt kan de förmodligen inte ens föreställa sig.

fredag 29 oktober 2010

Lilla julafton

...infaller denna helg.
Nu har jag kommit så långt i boandet att jag kan börja packa upp och sortera hemmet jag köpte strax innan flytten.
Första två lådorna innehöll bland annat brevställ i trä, fiskfat, tvättservis Göteborg, strutvas, två bringare, en från Röstrand och en tysker.
En större vas i flussglas, en somrig plåtbricka, gul Höganäs och några trevliga skrin.
Det fanns även ett antal servisdelar av Upsala Ekeby's "Pastell" men de försvann omgående till diskavdelningen.
De flesta objekten kommer att presenteras närmare på Ekenäs Egendom-ligheter med bilder och pris.

torsdag 28 oktober 2010

I skylten

När jag växte upp kunde man se var i Sverige fordonen hörde hemma.
En hobby var att sitta vid riksvägen med ett anteckningsblock och "skriva bilnummer".
Motorcyklar hade en liten skylt fram och en normalstor bak.
Skylten ovan från Örebro län har suttit fram på en motorcykel, kanske från Fjugesta eller Mullhyttan? Eller till och med Gropen?

Dåförtiden fick man inte skyltarna från storebror staten.
Man kunde gå till den lokala macken och köpa en plåtskylt i lagom längd och komplettera med de bokstäver och siffror man behövde.
T var en storsäljare i Örebro län.
Här har allt gått bra fram till 7:an, den har hamnat käckt på svaj.

Om det var kris i kassan, eller om man var bilägare och konstnärligt lagd, då kunde man tillverka hela skylten själv.
Personligen tycker jag att de hempulade är charmigast.

I USA hade man olika skyltar beroende på vilken stat man hörde hemma i.
Där hade man inte heller standardiserat på samma sätt som i Europa.
I Pennsylvania bildar konturen av staten den blå bakgrunden.
Det skulle ha fungerat i Medelpad, eller Blekinge.
Att förkorta namnet på staten var också godkänt.
I Sverige hade vi kunnat förkorta Blekinge till Binge, Uppland till Uland osv.

Minnesota firade 100-årsjubiléet med en våfflad skylt.
Nummerkombinationen påminner lite om Björnligans (se Kalle Anka & Co.).


USA var även tidigt ute med personliga nummerplåtar.
Poundin' (sv. banka på) passar till en smed eller boxare.

Oden vet alla gamla otrogna vem det är.
Blomman i bakgrunden är magnolia.

Refuge (sv. fristad) passar mig numera.

Tidigare fanns det registreringskyltar även till cyklar. Coolt.
De fästes på pakethållaren.
Denna från Örebro.

Jag vill även skylta för Ekenäs Egendom-ligheter.
Nu kommer det fram nya saker hela tiden som läggs upp med fast pris.