I skylten

När jag växte upp kunde man se var i Sverige fordonen hörde hemma.
En hobby var att sitta vid riksvägen med ett anteckningsblock och "skriva bilnummer".
Motorcyklar hade en liten skylt fram och en normalstor bak.
Skylten ovan från Örebro län har suttit fram på en motorcykel, kanske från Fjugesta eller Mullhyttan? Eller till och med Gropen?

Dåförtiden fick man inte skyltarna från storebror staten.
Man kunde gå till den lokala macken och köpa en plåtskylt i lagom längd och komplettera med de bokstäver och siffror man behövde.
T var en storsäljare i Örebro län.
Här har allt gått bra fram till 7:an, den har hamnat käckt på svaj.

Om det var kris i kassan, eller om man var bilägare och konstnärligt lagd, då kunde man tillverka hela skylten själv.
Personligen tycker jag att de hempulade är charmigast.

I USA hade man olika skyltar beroende på vilken stat man hörde hemma i.
Där hade man inte heller standardiserat på samma sätt som i Europa.
I Pennsylvania bildar konturen av staten den blå bakgrunden.
Det skulle ha fungerat i Medelpad, eller Blekinge.
Att förkorta namnet på staten var också godkänt.
I Sverige hade vi kunnat förkorta Blekinge till Binge, Uppland till Uland osv.

Minnesota firade 100-årsjubiléet med en våfflad skylt.
Nummerkombinationen påminner lite om Björnligans (se Kalle Anka & Co.).

USA var även tidigt ute med personliga nummerplåtar.
Poundin' (sv. banka på) passar till en smed eller boxare.

Oden vet alla gamla otrogna vem det är.
Blomman i bakgrunden är magnolia.

Refuge (sv. fristad) passar mig numera.

Tidigare fanns det registreringskyltar även till cyklar. Coolt.
De fästes på pakethållaren.
Denna från Örebro.

Jag vill även skylta för Ekenäs Egendom-ligheter.
Nu kommer det fram nya saker hela tiden som läggs upp med fast pris.