femtiotalets vardag

Sen vi blev med ett stort femtiotalshus har jag börjat se med nya ögon på våra saker från den tiden. Det är lite spännande.
De kom aldrig till sin rätt i ett hus från 1820-talet.
Här finns de helt plötsligt i ett sammanhang.
Nu är det roligt att ta fram den här brickan när man serverar gästerna en drink.

Enstaka dagar kan det vara roligt att titta sig i spegeln.
Om inte annat kan man trösta sig med att det är bra Feng Shui.

Den här uppläggningstjofräsen (vad ska man kalla den för?) får mig att tänka på Kay Boyesen.

Välformad familjeklenod.

Till och med de här tavlorna gjorda med fetkrita lyfter.
Jag gillar denna med snedskuren passepartout.

Motiv från Paris, Barcelona eller Gamla stan?
Här har glaset gått åt pipan, det blir till att ta fram gamla kunskaper.

Jag ber att få återkomma allt eftersom hemmet växer fram.
Just nu lever vi med "Askersundssyndromet".
På antikmarknaden därstädes hamnar vi under uppackningen alltid i ett läge där vi inte vet var vi ska göra av någonting.
Huvudet ekar tomt. För mycket grejer, för lite plats.

Men, till slut får man ihop det.