onsdag 6 oktober 2010

Nya Magiska skogen

Här, vid ingången till Magiska skogen bugar en ung väktare.
Unga ekpojkar, och numera även ekflickor kan tjänstgöra som väktare i många år, ända tills de blir vuxna.
När de väl vuxit till sig lever de en behaglig tillvaro med ett stort umgänge.
Nötskrikor, ekorrar, nötväckor, ekoxar med flera trängs vid deras middagsbjudningar.

Jag har blivit kallad till skogen som nyinflyttad.
Undrar vad som väntar mig.

En gastkramare!
Jag har svårt för att förlika mig med gastkramarna.
De är inte farliga, de har redan en själ att krama musten ur.
Trots det tycker jag att de är lite olustiga.
Kanske är det ljudet av själva gastkramningen som stör mig?

Här är det utflykt på gång.
Små dagissvampar (Minor puttefnaskus) har alltid likadana västar på sig när de är ute på äventyr.

Innan jag är riktigt beredd står jag framför Skogens härskare, sittande i sin tron.
Tronen är vackert klädd med grön mossa.
Ett ordlöst samtal börjar, en upplevelse som är svår att beskriva.
Det är ungefär som att gå till tandläkaren, man vet att något händer men det är svårt att säga exakt vad. Och hur det ska sluta.
I det här fallet slutar det med att jag vill ta en bild, jag är ju bloggare.
-Det får du gärna göra, skrattar härskaren och bjuder på lite friskt källvatten.
-Fantastiskt gott, hör jag mig själv tänka och tar sedan bilden.
Jag borde ha anat att Skogens härskare lätt kan förvända synen på besökaren.


Jisses anåda!
Jag undrar just vad det var i det där källvattnet.....

Det börjar gunga i mossan under mig, hela havet stormar.

Mossgubbar sticker upp sina huvuden och undrar vad som är på färde.

-Skärp dig Husse!
Kom upp på vägen igen.
Vad ligger du och dräller i undervegetationen för?
-Snälla Balder, du har aldrig varit riktigt på röken, ha lite förståelse.

Har har vi en spelande trio, även känt som Baksmälleträd (KinneVedum intoxica).
Det klonkar, skrapar och gnäller spöklikt.

Den här gamla stubbgubben ler i mjugg när vi passerar.

Jag återkommer så sakta till vardagen.
Pysslingarna som bor här har hängt ut tvätten.

Det känns bra att ha audiensen avklarad.
Jag har städat skogen lite som tack för källvattnet.
Det hör till god ton att bjuda tillbaka.

13 kommentarer:

  1. Vilken tur för oss läsare att du hittade till en ny Magisk skog. Trots att den visar betydligt mer skrämmande sidor än den gamla. Men det brukar ju ta lite tid att känna sig accepterad som nykomling i sådana trakter.

    SvaraRadera
  2. Man bör alltid ha en magisk skog inom räckhåll, tack för att du tog oss med! Själv har jag suttit inne och rensat drivor med trattkantareller ikväll...

    SvaraRadera
  3. Ha ha.. vart får du all fantasi ifrån. Tummen upp för dina strövtåg :)

    SvaraRadera
  4. Verkar som du är släkt med värmländska Maria Vildhjärta: http://ingur.com/vildhjarta/

    /Inger i Staden

    SvaraRadera
  5. Vilken vådlig skogsutflykt, och när allt snurrade som värst förskräcktes jag och tänkte på en teckning av Wilhelm Busch - sicken tur att du har Balder som verkar ha totalkoll !

    SvaraRadera
  6. Utan Balder så hade du inte hittat hem,,,,,

    Minor puttefnaskus,,skrattar,,

    Suz,,,

    SvaraRadera
  7. Karin På FOX: Skrämmande, det är sant. Magiska skogar är inte för mesproppar.

    LeiaMia: Allt arbete är inte av ondo, rensa svamp t. ex.

    Svenskt Retro: Efter att ha släktforskat har jag förstått att urskogen är mitt hem.

    Inger F: Det tror jag också. Efter att tidigare ha sett hennes alster kände jag en stark samhörighet.

    Christina & Suzanne: Utan Balder vore jag lost.
    Han tar ett stort ansvar.

    SvaraRadera
  8. Ôcken penne grabben har å skrive mä. Den ä ju änne magisk...!

    SvaraRadera
  9. Vilken tur du har som blev så väl mottagen i din nya skog...
    när kommer boken om skogens väsen?

    SvaraRadera
  10. Vad du ser mycket som vi andra ofta missar !

    SvaraRadera
  11. Vilken berättare du är! Rolig, underfundig, överraskande, spännande. Ser fram emot att få läsa nästa kapitel om dina och Balders äventyr i Magiska Skogen.

    SvaraRadera
  12. Bertil: Tänk att din Karlskogingska är så levande efter alla dessa år.
    Marie: Skogens innevånare måste godkänna projektet, det kan ta sin tid. Några väsen har inte så bråttom som vi människor.
    Christin: Man måste be om att få se.
    Anta Snaque: Tack från en Rolig, underfundig, överraskande och spännande berättare ;-)

    SvaraRadera
  13. Skaffaren, det är väl inte så att du också är från karlskoga?

    SvaraRadera