Kommunikation

Bilden är från 1926. Då kunde man lyssna på radio mitt ute i Saharas öken.
Numera kan vi kommunicera snart sagt överallt.
Fast, ibland går det fel.
Väna hustrun påstår att hon har en språkpolis hemma, och en på jobbet.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det faktum att hon både bor och jobbar kvar gör att jag förmodar att det åtminstone är uthärdligt.

Jag har en kompis som heter Marie Carlsson, hon skrev tidigare kåserier i Nerikes Allehanda och samlade/samlar? på språkliga grodor. När jag bodde i Örebro brukade jag samla funna grodor och skicka till henne. Språkliga då.
Maria har en blogg som heter alla dessa texter vilken jag härmed rekommenderar.

Ibland undrar jag. Idag läste jag en kommentar på någons blogg.
Inlägget avslutades med: DET är inte alla förundrat!!
Åtminstone jag förundras.

Eller som en känd trädgårdsmästare uttryckte sig:
...vattnar lite försiktigt i några planeringar.
Det framgår inte vad han planerar, men jag hoppas att planerna växer.

På Facebook finns runt tio grupper där en damsugare är involverad.
Jag vill gärna se bildbevis (eller kanske inte).

Damsugare verkar vara lika undflyende som snömannen och storsjöodjuret.

I en liten kommun skrev jag texten till den nya turistbroschyren.

Översättningen lämnades till en annan kraft som förvandlade texten till engelska och tyska.
Det blev en lustfylld läsning.
Här följer några exempel:

Lokala golfrestaurangen som stoltserade med "fullständiga rättigheter" fick detta översatt till:
You have the right to cook your own food.

Vi befinner oss i Bergslagen och när en hytta togs ur drift sade man att "hyttan blåstes ned"
The cabin was blown down in a terrible storm.
Den fruktansvärda stormen uppstod i översättarens huvud, möjligen som ett förtydligande.

Nu ska språkpolisen ut i blåsten och promenera den språkbegåvade hunden.
Han kan orden: Ut, posten, hönsen, köttbulle och leverpastej.

Det räcker, tycker han.

200 inlägg. Dags att dra sig tillbaka?

Det här är mitt 200:ade inlägg.
Den rökiga whiskyn serveras och, för ovanlighetens skull, en cigarr.
Jag gick ut hårt i mina första inlägg med Robert Högfeldt och Yngve Ekström.
Allt eftersom bloggen har "utvecklats" så har jag bloggat om allt mellan himmel och jord.
Det finns ingen röd tråd, inget klart utmejslat ämnesområde.
Jag förmodar att det är en hygglig spegling av bloggaren själv.
Det finns så mycket roligt, det finns så mycket intressant. Hur hålla sig till ett och samma?
Jag kan avundas dom som hittat sin nisch. Det känns så tryggt och enkelt på något vis.

Den stora belöningen med att blogga är alla trevliga kontakter jag fått.
Människor som kan uttrycka sig i ord och bild och som är trevliga.
För min del har jag fått revidera min världsbild sen jag slutade titta på TV den 16 april 2009 och istället övergick till att läsa om och lyssna på äkta och positiva människor.
Nu kan jag tro på mänskligheten igen.

Internet är fantastiskt.
Via Facebook har jag kommit i kontakt med sedan länge försvunna vänner.
När jag fyller år gratuleras jag av tjogtals vänner och släktingar.
Helt plötsligt existerar jag i kvadrat. Och vem vill inte bli bekräftad?

Ett exempel: Jag lade upp ett foto på mig och min Harley på Facebook.
På drygt 24 timmar har 106 människor världen över kommenterat bilden,
486 stycken har tryckt på "gilla"-knappen. Det är lite häftigt.

Dags att dra sig tillbaka?
Aldrig.

Loppis på semestern

Jag höll emot i det längsta, men på semesterns näst sista dag var det 50% på ett tillfälligt loppis.
Det avgjorde saken. Halva priset!
Fanns det nu något bra kvar? Eller kom jag för sent?

Då jag gillar träd, djur, att leka, allt på fyra hjul, en vindlande grusväg, trästaket, blomsterängar och blånande berg, kunde jag inte låta bli att spendera en tjuga på denna tavla från fyrtiotalet. Hängselbyxor har jag vuxit ifrån, men det är också allt.

En handdukshängare med spegel, förmodligen från sekelskiftet, som hälsar ett hurtigt; Godmorgon! kan ju behövas när allvaret börjar igen.

Efter semestern behöver man all hjälp man kan få.

Ett cigarettetui i jugend fanns kvar som enda representant från den stilepoken.

Det är en souvenir från Landsutstillingen i Aarhus. Utställningen ägde rum 1909 så jugend stämmer väl in tidsmässigt.

Udda tallrikar och assietter med sina rötter i 50 och 60-talet känns kul att ha på sommaren för luncher och efterrätter.

Det känns lättsamt och somrigt på nåt vis.
Ovan ser vi dekoren Sparta från UE Gefle.

Fluffigt sommarlätt är denna dekor med det tunga namnet Drabant från Rörstrand.

Glatt gul är Linda, också från Rörstrand.
Passar bra till en sommarsallad.

Alla kan lära sig teckna

Nu är jag tillbaka från min första sammanhängande semester på flera år.
Soligt och varmt har det varit. Skönt har det varit.
Närmast på agendan är Askersunds Antikmarknad den första lördagen i augusti.
Det är enligt min mening ett av de trevligare arrangemangen i antikvärlden.
Fri entré dessutom.

Åter till rubriken.
Undrar hur många som beställde Åke Skiölds kurser på 50 och 60-talet?
Kursen annonserades flitigt under dessa år, den gick bara inte att undgå.
Åke Skiöld (1917-1993) var serietecknare och illustratör.
Han visste vad han pratade om.
Nedan finns bilder med ganska mycket text.
De är klickbara för bättre läsbarhet.




Ovan ser vi välkomstbrevet. Denna elev har nummer etthundratusenfyrahundrasjuttiosex.
Kursen består av femton brev. Förmånerna radas upp.

Komposition och formgivning verkar lockande eller hur?
Tänk att få jobba med bakelitglasögon, skotskrutig väst och ett hakskägg för att understryka den konstnärliga karaktären.

På fikarasten tänds pipan med Greve Gilbert Hamiltons blandning.

Det förväntades att man som elev skulle skicka in sina alster för kritik.
Om Åke inte hörde av dig skickade han följande brev som kan vara kul att läsa i sin helhet.

Många av eleverna tappa lusten då de märka hur motsträvigt materialet är....

...ty ofta finner man hos de ödmjuka och självkritiska den rätta inställningen och kärleken till studiet.

Med utmärkt högaktning,
Skaffaren

Vem behöver en Rolls Royce...

...en sommar som denna?
När solen skiner och det blommar överallt är jag nöjd med den antika vattenkannan från HAWS och en gedigen bänk från Byarums Bruk.

John Haws tog patent på sin originella design 1885 och kannan tillverkas fortfarande i olika storlekar. Den har kallats vattenkannornas Rolls Royce.

Bänken från Byarums Bruk heter Lessebo. Den tillverkas ännu idag och då i återvunnen aluminium.
Det är möjligt att man fortfarande gör den även i gjutjärn.?
Det exemplar vi har är lite äldre och här är det gjutjärn, den är tung som attan och blåser inte omkull i första taget.
Nu står den dessutom i lä och i eftermiddagsskugga.

Plattan i mässing avslöjar att vattenkannan är tillverkad mellan 1885 och 1925 i West Midlands i England. Från och med 1925 flyttades tillverkningen till Bishop's Stortford,
Varumärket är hagtorn eller hawthorn som det heter på engelska.
Haws - Hawthorn. Plättlätt.

Det blir inte mer...

..femtiotal än så här.

Jo, förresten. Här.

Lös och ledig

Jag läste någonstans att de flesta egna företagare tar ut en veckas semester per år. De allra flesta jobbade trots det även på semestern.
Jag tror att detta stämmer.
Men! I år är jag, till väna hustruns glädje, inne på min andra veckas semester.

Ovanstående bild (klickbar) visar ytterligare ett gäng som är inne på sin andra vecka.
Om någon vecka är jag tillbaka med någorlunda regelbundna inlägg igen.
Det är semester och kanonväder!