Perkeles väggar III

Idag har vi fortsatt med den gröna kulören i salongen/lekrummet.
Som befarat räckte färgen inte fullt ut så vi får på't igen.

Färgglatt överkast inköpt på Udda Tina i Lund för ett par veckor sedan

Till Balder Karlssons förtjusning har vi nu en kanintavla i sovrummet.

Dromedar målad i varselfärg då de äro sällsynta på svenska breddgrader.

En av två tavlor, också inköpta i Lund.
Närmare bestämt i butiken Konst i Lund.
Elke Pollack - Mädchen im weissen Kleid.

 Elke Pollack - Schwanger.

Barnen, de små solstrålarna, gillar också färg.

Nästa projekt är detta hörn med en gammal timmervägg.
Det lilla bordet med marmorerad skiva är ett arv efter fröken Perkeles farfar.
Jazzkontrabas med härligt kurvig kropp.
Nu pensionerad medlem av orkesterföreningen i Klippan.

Tryffering

I väntan på bilder från dagens måleri lägger jag upp en bild på en 50-talstextil från Italien.
Inte vacker men sällsynt.
Blommorna är glada och pippin är respektlös.
Vi människor behöver fler såna.

Egen företagare

Det här är förmodligen den allmänna bilden av en egen företagare.
Den är grovt vilseledande.
Idag är jag lite trött på att ständigt mötas av människor som tror att man skär guld med täljkniv.
På ett av alla köp- och säljforum på Facebook har jag annonserat ut gamla fina trälådor med reklamtext.
Vid förfrågan har jag begärt 300:-
Genast svarar någon som inte ens har med affären att göra:
Jag ska till ett stort loppis som är ute på landet relativt nära mig. Han har mycket gammalt och jag får dessa för ca en tredjedel av det priset..jag avstår :-)
Smileyn är antagligen till för: ..... ja, säg det.
Det är ju inte så att jag säljer 100 lådor i veckan.
Däremot svarar jag på den eviga frågan: -Finns det någon låda kvar?
Femton gånger.
Efter att ha svarat ja femton gånger har jag inte kommit ett dugg närmare en försäljning.
Men femton människor vet att det finns lådor kvar.
Det är ju alltid något, men ger inte precis kontanter så att man kan bada i det.

I de nämnda 300:- ingår inköpspris, kostnader för transport, telefon, internet, lokalhyra, larm, el, bokföring och försäkringar.
Ovanpå allt detta ska jag ta ut en lön samt betala skatt och moms.

Jag kan gå till den lokale bonden och köpa ekologisk mjölk för 4:- litern.
ICA-handlaren säljer för cirka 11:-
Om handlaren varje dag skulle tampas med kunder som vill betala fyra-fem kronor per liter, undrar hur kul han skulle tycka att det var?
Och finns det möjligen någon mjölk kvar?

Hur kan det komma sig att man så totalt saknar insikt om villkoren för egna företagare i den här branschen?
Man prutar inte i mataffären, på bensinmacken, på krogen, med flera.
Trött.

Grundligt

Idag blir det ett kort inlägg.
Ekenäs egendom ska vara tömd till den 3dje december så det är lite ont om tid.
De senaste dagarna har jag flyttat gamla fönster och burit upp dem en våning i fröken Perkeles fabrik.
En bra träning för benmusklerna, om än något enahanda.
Jag har ändå hunnit med att snabbtitta i senaste numret av Hem & Antik och förundras över engelsmännens grundlighet vid renovering och heminredning.
Hör och häpna.
 - Den öppna spisen har flyttats fram och tillbaka ett otal gånger, men nu har den kommit till sin rätt.
Jag är djupt imponerad.

Vändpunkten

Idag fick jag äntligen känslan av att det har hänt något i magasinet.
Två bord med breda plankor verkar vara orsaken till vändningen.
Nu kan jag börja plocka fram julen.
Något rojalistisk har jag parkerat en Monark nära godsintaget.
De närmaste veckorna kommer det att dyka upp udda inredningsföremål på bloggen.
Några juliga, några hjuliga och andra helt ojuliga.
Återkom gärna.
Och kommentera gärna.

Perkeles väggar II

Färgerna avslöjar bostadsmålarnas liv, kan jag vid en snabb blick läsa i tidningen.
I det här fallet heter färgen 0570-G30Y och vi befinner oss i salongen.
Tidigare hette salongen det vardagliga vardagsrum.
Tiderna förändras.
Forntidens stora garderober heter idag walk-in-closet.
På 60-talet var klosett något helt annat.
SJ hade rolling-closets där marken rusade fram nere i hålet.
Ytterligt fascinerande för en liten pojke.
Han försökte se när fekalierna slog i backen, men det var som förgjort.

Nu har vi funderat på om vi inte ska satsa på fönsterfoder, tak- och golvlister.
Det borde vara det naturliga steget.

I magasinet I

Idag har jag staplat några av mina trälådor på ett ställe för att frigöra lite yta.
Just nu är jag mitt uppe i "Askersundssyndromet", det vill säga den punkt i uppackandet då man varken vet ut eller in.
Varje år på antikmarknaden i Askersund når man en punkt då allt känns hopplöst.
Hur få struktur på detta?
Det är för mycket grejer.
Men, det löser sig alltid till slut.
Dags att sälja av det här och ge plats för nya saker.

 

Det finns även två lådor av den typ som varubuden använde när de cyklade ut till kunderna med mjölk, sirapslimpa och fem hekto nötfärs av den bästa.