fredag 15 maj 2015

Art dEko

Trasmatta 210 X 109
OK, vad sysslar man med under tiden som man går ner i vikt?
Man måste ju göra andra saker förutom att väga sig.
Jag har läst och funderat, konsulterat tarotleken, vägt för och emot, resonerat med favorithustrun och kommit fram till några saker som är viktiga.
Det här är inte helt lätt då valen aldrig tidigare i mänsklighetens historia varit så många som idag, och det gör tillvaron komplicerad.
Alltnog.

För det första är det viktigt att äta riktig mat.
När vi handlar på det kooperativa brukar andelen ekologiskt ligga på cirka 60 procent.
Det är svårt att nå de magiska 100, men det får duga som det ser ut nu.
Vi köper i princip ingen färdigmat och ingen läsk.
I framtiden vill vi ha en köksträdgård med kryddor, grönsaker, frukt, bär och potatis.

För det andra känns det angeläget att inte utnyttja jordens resurser mer än nödvändigt.
Det betyder att vi inte köper nytt särskilt ofta.
Vi har dessutom ägnat en hel del tid till att rensa ut bland våra saker, men det är fortfarande skrämmande många prylar kvar.

Under min tid som handlare har jag samlat på mig en hel del saker.
Långt ifrån allt har hamnat i butik.
Vissa saker har varit svårhanterliga, textilier, mattor, konst i form av tryck, affischer, grafik och litografier.
Till detta kan läggas fotografier och andra pappersföremål.

Nu har jag börjat med en sida som heter Art d'Eko.
Det röda står för energi, mod och kärlek, det svarta mystik och elegans och slutligen det gröna för tillväxt och harmoni.
Jag har börjat med mattor av olika slag, det finns även ett par blogginlägg.
Om jag säljer tillräckligt många mattor kan det bidra till att finansiera min bok.
Den som vill är varmt välkommen att komma med synpunkter, kommentarer eller hälsningar.




torsdag 14 maj 2015

Pension


Nu har jag uppnått den ålder då man förväntas ta ett steg tillbaka, lämna plats för den yngre generationen och lätt tillbakalutat njuta sitt otium.
När jag växte upp i ett brukssamhälle såg jag hur de gamla gubbarna vid uppnådd pensionsålder gick hem för att sakta sugas upp av kyrkogårdarna.
De hade ofta en gratifikation i form av en guldklocka som bevis för att de skänkt 50 år av sitt liv till förstörelsevapenfabriken.
En del väntade inte längre än en vecka innan de lade näsan i vädret.
Så verkar det inte vara idag.
Dagens gråa män åker Harley, lyssnar på Led Zeppelin, låter tatuera in en dödskalle i väntan på att själv bli en, eller säljer huset, köper en husbil och riktar kompassen mot fjärran..



Det är dags att gå i pension,
Livets ros är ännu vacker, kanske lite mörkare än förr men med flera ljusa inslag. 



Det är viktigt att hålla sig i form.
Minst en halvtimme om dagen om man vill vara frisk.
Antikhunden och ett försvarligt lager gamla prylar hjälper till att bevara kondition och styrka.  



I december förra året fick jag beskedet att jag har diabetes.
Ett öde som drabbar fler och fler överviktiga stressade gubbar som tror att de är något.
Man kan säga att det är en av de nya stora folkrörelserna grundlagd i ett stillasittande liv.
Efter läkarbesöket åkte jag hem och googlade på min nya etikett: Diabetiker.
På den första sidan jag hittade kunde jag läsa mig till att "det är en plågsam sjukdom och början till ett livslångt lidande".Det lät ju inte uppmuntrande precis.
Blindkäpp och ett kapat vänsterben diskuterades vid köksbordet.



Idag är jag lika lång som i december, men jag väger tolv kilo mindre och ligger nu på normalvikt.
Jag har lagt om kosten och jag rör mig mer än tidigare.
Vid senaste läkarbesöket fick jag veta att mina värden nu ligger på en sådan nivå att jag idag inte skulle ha blivit diagnostiserad som diabetiker.
Långtidssockret ligger på en bra nivå, blodtrycket har sjunkit till en nästan acceptabel nivå.
Jag mår bättre än på länge, det är paradoxalt att man måste vara sjuk för att bli frisk.
Nu kanske jag orkar blogga igen.

tisdag 17 februari 2015

Wirkkala Wiinblad


Rosenthal Polygon Serenade.
Formgivare Tapio Wirkkala.
Dekor Björn Wiinblad.
Dubbla konsonanter och dubbla vokaler i en spännande mix.
1978.

torsdag 11 december 2014

Går i graven


Nu står det klart att Bonnier Tidskrifter lägger ner Antikvärlden.
Någon som är förvånad?
Inte jag.
Inte heller flera av mina trogna läsare.
Någon?
Inte det.

Jag har tidigare skrivit om det utarmade upplägget som Antikvärlden och Antik & Auktion haft fram tills idag.
Det återstår att se om det blir någon förändring i samband med nedläggningen.
Kommer den att påverka innehållet i Antik & Auktion.
Kanske i en ny riktning?
Det är knappast troligt.
Man är helt beroende av de stora annonsörerna och de lokala (läs Stockholm) aktörerna för att det ska bli någon förändring.
Bonnier Tidskrifter kommer att satsa på tidskriften Hem & Antik, då trenden nu är att inreda hemmen tryfferade med antikviteter och udda föremål.
Jag har köpt några lösnummer av magasinet och jag kan säga att jag inte imponerats av innehållet.
Antikvärlden kommer att läggas ned i januari 2015 och jag kommer då att recensera ett nummer av Hem & Antik.
Man vet aldrig, det kan ju bli riktigt bra.

Nedan finns länkar till mina tidigare inlägg i frågan.
Läs även kommentarerna.
Kommentera gärna detta inlägget.

Nu får det vara slut.
Brev till redaktionerna. 
Svar från redaktionerna
 

lördag 29 november 2014

Olika dofter av jul


Stor julduk, omöjlig idag.


Ännu ett exempel på julduk som inte använts på fyrtio år


Lyxig duk söker slutförvaring.


Skunktabletter.


Ett intrikat mönster med möjliga biverkningar.


Detalj av eländet.

Nå, varför skriver jag i så negativa termer, jag som normalt sett är glädjen personifierad?
Jo, dessa dukar är tillverkade i början av plastens guldålder.
De äro mjuka, de äro feta, det äro oljiga och de luktar illa.
Inget man vill ha som fond till julgröten, rullsyltan eller skinkan.
Plastsanera er jul,
Bjud in doften av apelsin med nejlika, kanel och grädde till  risgröten och en pors till julbordet.
Naturliga dofter.

torsdag 13 november 2014

Eftersändning


Skaffaren finns inte längre kvar som företag.
Bloggen får vara kvar tills vidare.
Jag jobbar numera med Bohemicum Interiör.
Bohemicum - Bohemicums blogg - @bohemicuminterior på Instagram.


I fortsättningen utvecklar jag mina tankar från en upphöjd nivå på Stiernadotte.
De senaste tre inläggen är publicerade där.
Vi ses!


Bronsharen


I en mörka novembernatten har jag börjat bläddra i husorganet Gods & Gårdar.
Jag brukar, i mån av tid, göra en Hubert Norlén.
Det innebär att jag läser varje ord i magasinet, från pärm till pärm.
Resultatet blir att tidningen räcker länge, länge, och att man hinner reflektera över det som skrivits.
I detta nummer ska Carl Jan Granqvist, vars sovrum på Saxå herrgård jag besökt, bjuda på några delikata julrecept.
Jag tycker Carl Jan i sig är läcker, en fantastisk person.
Så långt som till sidorna med hans läckerheter har jag inte kommit än, men jag bör hinna dit före jul.

Jag fastnade den här gången för rubriken AKTUELLT ANTIKT.
Charlotte minns en smula nostalgiskt sin tid som värderingsansvarig på Stockholms Auktionsverk.
Det var viktigt att inte ta emot nytillverkade föremål.
Sedan kommer det intressanta, och jag citerar:
Auktionsverket har lyckats hålla denna linje när deras stadsauktioner flyttade till frihamnen under 2000-talet men på nätet är konkurrensen stenhård. Det räcker inte att sälja bra saker.
Sedan berörs sammanslagningen med Lauritz.com, deras 1,2 miljoner registrerade kunder samt 130.000 dagliga besökare.
Och som ett led i tillväxtstrategin har Lauritz.com även förvärvat Helsingborgs Auktionsverk.Jag undrar i mitt stilla sinne åt vilket håll utvecklingen pekar?
Ska vi ha ett Lauritz i varje köpcentrum?
Företaget har varit i blåsväder vid ett par tillfällen, nu senast i ett par artiklar skrivna av bloggaren Antikmonologen.

På nästa uppslag med antikviteter som; en fransk ljuskrona 60-80.000, hörnsoffa tidigt 1700-tal såld för 63.250 och ett franskt skrivbord i rokokostil värderat till 308.000 hittar jag, hör och häpna, nyproducerad bronshare som klubbats för 710 på Lauritz.com, värdering 2.200.
Jag ler mitt skevaste leende i skenet från min favoritlampa.
Är detta framtiden?
Kanske har jag lagt mitt sista bud hos de stora auktionshusen.

Nyproducerade bronsharar?
Bah!