New Jersey 1977.Skaffaren till vänster i bild.
Det året tog jag flyget till L.A. och köpte en gammal Oldsmobile från 1958.
Med den bilen körde jag sedan genom de flesta av USA:s förenta stater och det blev även en tur in i Kanada.
Mitt ressällskap Ronny förevigade färden med sin super-8 filmkamera.
Vid juletid 1977 såg jag resultatet av det idoga filmandet, en timme och en kvart.
Saker händer, Ronny avled hastigt i en bilolycka 1978 och så småningom förlorade jag kontakten med hans livskamrat. Jag tänkte på filmen ibland.
I mitten av nittiotalet var jag på antikmässa på Örebro slott.
Mitt sällskap köpte några tre-minuters Disneyfilmer på super-8, ett nostalgiskt minne från småskolans roliga timme.
Jag berättar livfullt om den förlorade USA-filmen när någon plötsligt knackar mig på axeln.
Där stod Kristina, änkan efter Ronny! Håret reser sig i nacken.
Snacka om synkronicitet.
Vi behöll kontakten och blev nästan-grannar.
Tio år senare blir jag erbjuden filmen och jag tackade naturligtvis Ja!
Efter ett par år lät jag överföra filmen till DVD och i helgen tittade jag på den för första gången på snart 34 år.
Jag har sugit lite på det.
Bilden ovan är fotograferad från dataskärmen, jag tycker den är helt underbar.
Jag har precis lämnat bilen till en speditör för vidare frakt till Sverige.
New Jersey 1977.
Tack Kristina.
Vilken fantastisk underbar historia, roligt att ni har kvar kontakten. 1977 mönstrde jag på min första båt i Antwerpen mot Baltimore, det blev sammanlagt sex resor jorden runt. Tredje resan träffade jag maken och vi håller ihop än.
SvaraRaderaSå alldeles fantastiskt. Jag kan riktigt känna lite av din glädje ända hit...
SvaraRaderaRandiga Tråden: Det verkar som om det finns fler historier som måste berättas :-)
SvaraRaderaMoster Mjölgumpa. Glädje sprids snabbt. Det borde man ägna sig åt på heltid :-)
Fantastisk historia. Mycket fin bild.
SvaraRaderaVisst är synkronicitet ett härligt "fenomen"?
SvaraRaderaVilken resa ni gjorde! Den filmen måste vara fylld av fantastiska minnen. Synd att du och din kompis inte fick dela dem under längre tid.
Under 1975 var jag på långvarigt besök hos mina släktingar i USA. Också ett minne för livet.
Riktigt coolt!
SvaraRaderaUnderbar historia, jag ryser i hela kroppen!
SvaraRaderaKan inte låta bli att hålla med far min, jag är född i helt fel årtionde, 60- och 70-talet lockar mig så otroligt och det känns verkligen som att jag missat något. Sandi Thom sjunger, "I wish I was a punkrocker with flowers in my hair", min far säger "jag tänker på dig när jag hör denna låten", jag kan bara hålla med!