Den är nu uppsatt och drar till sig prylar.Nefertiti har ju hängt med i snart 3400 år men ser fortfarande riktigt fräsch ut.
Hon har lärt mig att man kan se förbaskat bra ut trots att man börjar komma upp i åren.
I pottåldern hävdade mina föräldrar att detta var en avbildning av mig.Som det troskyldiga barn jag var gick jag naturligtvis på den lätta.
Än idag känner jag en viss samhörighet.
Han påminner mig om det lilla barnet som fortfarande finns kvar därinne.
Lappad och lagad är denne jovialiske herre som, liksom jag, väljer att se livet från den ljusa sidan.
En viking till häst eller en skaffare på Harley Davidson är två sidor av samma mynt, möjligen med vissa små skillnader. Idag är kantareller att föredra framför flugsvamp.
Den här killen påminner mig om att jag två gånger stått nära gränsen till Mexico utan att passera den.Nu kanske det aldrig blir av.
Jag ska inte skjuta upp saker och ting.
Till sist ser vi sjukhusgrisen som håller mig frisk och sund.Något jag är tacksam för.
Imorgon har jag datorfri fredag.
Något jag numera ser fram emot.
Nefertiti - det kanske är sånt man ska ha på väggarna nuförtiden...ja, för att hylla alla modiga människor på Tahrirtorget :-)
SvaraRaderaEller kanske det är fel att ha fastern till Tutankhamun på väggen? Någon?
Det var många olika personligheter i hyllan. Pottpojken, Harlekin och grisen är mina favoriter.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Jag har en sådan där prylhylla. Någonstans. Men jag hittar den baskemej inte. Hur kan en hel prylhylla bara försvinna? Misstänker mannen.
SvaraRaderaChristina: Inget fel, möjligen trendigt.
SvaraRaderaAnta Snaque: Det låter som titeln på en barnbok.
LeiaMia: Det är alltid mannen, alltid.