fredagen den 30:e april 2010

Beltane

Jag har tagit fram solhjulet. Det är hög tid att veva igång sommaren nu.
I morse var det frost i gräset igen, något man börjar bli trött på.
Det är ingen som vet hur gammalt solhjulet är, det har funnits i familjen så länge jag kan minnas.
Samtidigt som hjulet vevas medsols läser jag en vers som gått i arv sedan tidernas begynnelse.

Här är offerstenen som står ute på fältet. Den fungerar som majstång på gården.
Att den symboliserar fruktbarhet råder det inget tvivel om.
Trots god tillgång på tuppar förekommer inga blodsoffer.
Däremot är mjöd, porter och rökig maltwhisky rikligt förekommande offergåvor.
Bredvid offerstenen har vi lagt upp en stor hög med ris som ska eldas ikväll, det är eldfest.
Egentligen ska elden tändas i gryningen, här har vi gjort ett avsteg från traditionen.
Beltane på besök. Nu börjar firandet på allvar.
Av hävd är det jordens fruktbarhet och livskraft som firas.
Det här är också ett bra tillfälle att knyta romantiska band.
Nu vaknar urkraften även i oss vanliga människor.
Det är en bra tidpunkt att starta nya projekt då de har en egen växtkraft under denna tid.

Oops! Man vet aldrig vem som kommer på besök.
Hoppas att ni får en trevlig eldfest i romantikens och energins tecken.
Och möjligen ett oväntat besök....

Alla bilder är tagna på gården.

onsdagen den 28:e april 2010

Husmoderns Gyllene Bok

Den här boken gavs ut 1926 och var en i raden av gör-så-här-böcker vilka var vanliga ända fram till 1960-talet. En hustru och hemmafru skulle aldrig behöva tveka i sin gärning.
Här finns svar på nästan allt rörande kvinnans vardag och fest.
Boken kom ut ungefär samtidigt som mina föräldrar föddes, och om den här boken är representativ för dåtidens värderingar, ja då är det inte konstigt att det blev kontroverser när jag växte upp på 1960-talet.
Jag delar med mig av några exempel rörande äktenskapet.



Kvinnan är personligen vacker, när hon i hängivet förtroende stöder sig på mannen, vacker i blidhet och försynthet; när hon uppträder med myndighet är hon ful.
Mannen är vackrare, ju mer han är fullt och helt man och uppträder som sådan; mannen i beroende av kvinnan kan aldrig bli annat än löjlig.
En manlig röst, höjd i vrede, kan vara imponerande; kvinnans röst blir under samma omständigheter papegojans.


Om svärmor och svärfar

Svärmoderns tragedi är obeaktad, men äkta.
Att med glatt mod träda tillbaka och bli den andra i ordningen, då hon hittills varit den första,
att överlämna omsorgen om barnet -som för henne alltid förblir barnet - åt en främmande ung flicka, som mången gång synes henne helt inkompetent, att låta bli att ingripa i det unga hemmets ordning, när det förefaller helt otillfredsställande, att utan missnöje höra svärdotterns klumpiga små försök prisas på ett sätt som kanske aldrig kommit hennes egen livslånga möda och mönstergilla prestationer till del - allt detta kräver en hård kamp med den mänskliga naturen, och dock är allt detta hennes plikt.

Svärfadern är vanligen vida lättare att komma till rätta med, emedan mannen av naturen är rättvisare, mera objektiv, har lättare att sätta sig in i andras ställe än kvinnan - vilken, när hon är som mest typisk, icke förstår annat än det hon vill förstå, men detta desto bättre.


Ekonomi

Mannen har en affär, riskfylld som de flesta sådana äro; den kräver penningar för att upprätthållas och går kanske ändå ikull.
Är det då ej bra om hustrun har bevarat ett eget kapital som sedan kan bli familjens räddning?
Jag vill se den älskande hustru som med korslagda armar och sina värdepapper i gott förvar i bankvalvet kunde se sin man under stigande bekymmer, ångest och sömnlöshet gå den tunga vägen från dörr till dörr och överallt möta avslag. Den som kan detta, vad skall hon göra om hon en natt hör ett skott?

Arbete

På den hustru, som är svartsjuk på sin mans arbete, är det ej värt att spilla många ord.
Hon är en toka rätt och slätt.

Kapitlet om tjänarinnor, ofta odugliga sådana, lämnar jag därhän.
Det blir för mycket.
Men, visst finns det positiva avsnitt i dessa böcker också. I kapitlet om barnuppfostran tar man helt avstånd från aga, lite oväntat, men något som verkligen gläder mig.

Jag skulle kunna tänka mig ett Kajsa Varg-skåp, det ser trevligt ut.

söndagen den 25:e april 2010

Vinnande häst

Tidigare hade vi en samling bestående av närmare tvåhundra gamla trähästar.
Det var hästar från Bohuslän, Västergötland, Jämtland och Närke men framförallt från Dalarna.
Hästar från Vattnäs, Nusnäs, Sollerön, Mora och Älvdalen.
Nu är de skingrade för vinden. En häst från Värmlands finnmarker visades i programmet Antikrundan för några år sedan. Den finns numera i Colorado, USA.
De bästa hästarna hamnade hos svenska samlare.

Den här urgamla hästen är den enda som är kvar. Notera lagningen som inte heller är purung. Ursprunget är Småland och nu kommer han följaktligen hem igen efter att antal år i förskingringen.
En riktig vinnare.

lördagen den 24:e april 2010

Valår i Magiska skogen

Idag var det blå himmel och riktigt varmt i Magiska skogen.
Furorna sträckte på sig lite extra, möjligen för att jag sjöng för dem i torsdags.

Här har ett gäng jordbin samlats och snackar ihop sig inför dagens födosök.
Än så länge är det magert med käk.
Orkidén Guckusko behöver jordbiet för att pollineras så de har en viktig uppgift senare under året.
Det gäller att se upp var man sätter fötterna om man går barfota i sanden, jordbiet har ett starkare gift än tambiet.
Det tutar lite svagt i undervegetationen, det är trumpetlaven.

Men vad är det här om inte skägglav? Den växer i gammal skog och hänger på grenarna.
I min lilla svarta hemliga bok ser jag att den verkar bakteriedödande, alltså fungerar den bra som omslag vid sårskador. Den ska dessutom fungera bra mot håravfall och skallighet.
Jag ska genast prova.
Jo, men det rör sig faktisk lite däroppe, även på utsidan. Det verkar fungera.
Dessutom är det ju riktigt snyggt.
Jag känner mig plötsligt lite brittisk, blir sugen på att ta en pint, flörta med en anemisk kvinna med kalkonben och att sätta tänderna i några bangers. Vilka biverkningar!

Här inspekterar Balder Karlsson fornåkrarna. Hålet till vänster har han inte upptäckt än.

Oj! Här är ett odjur som slumrat i underjorden och som är väldigt upprört.
Huvudet är det enda man ser ännu, men det är flera meter stort. Vad månde bliva?
Och vad har väckt odjurets vrede?

Aha, ett politikerträd.
De är lätta att känna igen, rött till vänster, blått till höger och grönt i mitten.
Förmodligen har det diskuterats och argumenterats i det oändliga nu när det är valår.
Inte undra på att jordmonstret fått nog.

Ett litet knytt pilar iväg uppför trädstammen.
Man måste ha lite tur för att hinna se dem, det är inte ofta de fastnar på bild.

Här har vi ett riktigt gammalt träd.
Det ser man lättast på gäddhänget.
Balder Karlsson och jag drar oss tillbaka efter ytterligare en händelserik vistelse.
Hemma väntar en pilsner till mig och en bit leverpastej till min vapendragare.

fredagen den 23:e april 2010

Det Bästa

Det Bästa med gamla tidskrifter är annonserna, åtminstone i mitt tycke.
Att Cloetta tillverkad chokladaskar med namnet Det Bästa var en nyhet för mig.
Kan det ha varit ett samarbete med den amerikanska tidskriften Reader's Digest?
Det Bästa började säljas i Sverige mitt under brinnande krig. Året var 1943.
Mer om Det Bästa finns att läsa hos Tusse.
Den här annonsen fanns i Damernas Värld 1953, tio år senare.
Jag kommer inte ihåg Det Bästas chokladdragéer från min barndom.
De kanske redan hade försvunnit från hyllorna när jag hade björnkoll på godis i slutet av 50-talet.

En annan rolig sak med annonserna är de udda produkterna.
Rättare sagt upplever vi dem som udda idag.
Enligt annonstexten ovan var Rubbertex en jätteframgång.
En sensation som är enastående mjuk och följsam även i kyla.
Upplägget känns lite krystat med det gummiklädda paret som på Jägersro hejar fram galopphästen Rubbertex.
Men kul är det.

Bör ej piskas eller vändas står det i reklamen för Dunlopillo, madrassen av latex foam.
I mitten av 1900-talet tillverkades fortfarande saker för att hålla en hel livstid.
Idag ska det framförallt vara billigt så vi kan slänga det när vi tröttnat.
Helst ska det vara riktigt skräp så det går riktigt lätt att slänga.
Dunlopillo däremot är praktiskt taget outslitlig, den blir aldrig nerlegad, samlar inte damm, behöver aldrig stoppas om, piskas, vädras eller vändas.
De flesta av ovanstående verb är idag på gränsen till utdöda.
Tillverkare var däcksfabrikanten Dunlop.

Det Bästa med att blogga är kommentarerna man får. Alltid roligt att läsa.
I en av kommentarerna till mitt förra inlägg tyckte Cinna att jag skulle jobba i
reklambranschen med mitt ordassocierande.
Jag läste kommentarerna det första jag gjorde på morgonen och beröm av det slaget kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att hantera så tidigt på morgonen.
Efter en god natts sömn med bruna bönor och fläsk som nattamat fick dagen en rivstart.
Jag gjorde entré i köket skanderande: BRUUNA BÖNOR!! ackompanjerat av en formidabel brakare. En multidimensionell reklamkampanj för bönorna. Genialiskt.
Väna hustrun vid frukostbordet var måttligt imponerad.
Jag insåg att det här inte var ett tillfälle för diskussioner som att förnya våra äktenskapslöften
på tioårsdagen eller tältsemester i Bayern.
Jag hade Readers Digestion på tungan men valde att svälja den. Det var inte läge.

Fortsätt att kommentera. Det berikar vårt liv.
Och att berika någons liv, det måste vara Det Bästa.

onsdagen den 21:e april 2010

Gröna tänder och elaka tanter

I början av 50-talet var det tydligen populärt med klorofyll i tandkrämen. Varför?
Det kanske Slottsträdgårdsmästaren kan svara på?
Vademecum hade klorofyll och en klöversymbol.
Namnet Vademecum lär betyda Gå med mig.

Även Colgate hade Chlorophyll som det hette.
Det smakar gott och tar bort dålig andedräkt.

Att Florodyl innehåller klorofyll kan man höra på namnet.
Man blir frisk i munnen från morgonpussen till godnattkyssen.
Det visade sig ganska snabbt att klorofyll inte gjorde den avsedda nyttan att ta bort kroppsodörer. Resultatet blev att produkterna försvann ur hyllorna.
Innan dess hade dock företagen betalat miljoner till innehavarna av patentet så någon nytta gjorde klorofyllen.
Standard Vademecum hade en hel tub full med vita tänder.
Ungefär som leksakerna i paketet med Kalas-Puffar kanske?

Här kraxar olyckskorparna i form av två elaka tanter, eller kärringar kanske man kan kalla de avundsjuka gamla haggorna. Colgate ser till att den äktenskapliga lyckan blir livslång.

Pepsodent körde i många år med att pastan tog bort den gula hinnan.
Irium är ett påhittat namn, tillsatsen heter egentligen natriumlaurilsulfat.
Inte lika säljande kanske.
Så här i efterhand kan vi le åt detta och det var ju det som var meningen, -att vi skulle våga le.
Le mot någon idag, och nästa dag, och nästa....

lördagen den 17:e april 2010

Loppis mot bättre vetande

Om man, som jag, anstränger sig för att sälja av inför en flytt, då bör man kanske hålla sig ifrån loppisar om det nu ska vara någon mening med en flyttrea.
Mot bättre vetande styr jag ändå stegen mot loppisen i den lokala bygdegården.
Nästan det första jag ser är en vas som heter Florian av Ingrid Atterberg.
Den tillverkades enbart år 1961.
Gott skick, pappersetiketten kvar, rätt pris. Ja, då faller till och med mina goda föresatser om inköpsstopp.


Här en bild av undersidan.

När jag nu ändå stoppat huvet under armen och mina principer är som bortblåsta, då är det bara att ge efter för det uppdämda köpbehovet.
Damernas Värld och Husmodern från 1953. Underbara annonser.


Ett tyg i mina favoritfärger, rött, svart och grått. Här tillspetsat med orange.
Chakrafärgen orange står för spontanitet, kreativitet, konstnärsskap.
Jag kan ju alltid skylla på att jag bejakar konstnären i mig.
Lite chintztyg och banden följde med av bara farten.

Reklamskylten för Grundig har en bild tagen under karnevalen i Venedig.
Ett evenemang jag skulle vilja besöka.

Sista fyndet blev en större plåtburk som innehållit 100 ampuller cigarettändarvätska.
I dagligt tal kallades tändarna för "Bensintändare" om jag minns rätt.

fredagen den 16:e april 2010

Det har varit människor i Magiska skogen

Idag passerade jag genom en mer lättillgänglig del av Magiska skogen.

Där såg jag ett vackert exemplar av skogshöna. Lägg märke till den lätt skärrade uppsynen.

Det är kanske inte så konstigt då hönan fått anställning som lockbete i en varggrop.
Läs mer om varggropar här. Vargarna tog så småningom slut.
Hönorna gick förmodligen segrande ur striden.

En bit därifrån, lite djupare in i skogen hittar jag denna sten med årtalet 1889.
Vad hände 1889?
Yngsjömordet, men det är ju långt härifrån.
En pendang till det nyligen invigda Eiffeltornet kanske?
Minnessten efter Elvira Madigan och Sixten Sparre är en annan möjlighet.
Chaplin och Hitler föds med några dagars mellanrum.
Där står något och bugar.

På marken ligger en liten vedklabb och tjurar.
Den drar till sig den vuxnes intresse.
Dagens klabbar är bortskämda, kanske ett resultat av människor i Magiska skogen?

Här dyker det helt plötsligt upp en stig. Förr i världen var det vanligt med stigar i skogen.
Allt eftersom landsbygden avfolkas försvinner de gamla stigarna.
De försvinner tillsammans med vadarfåglar, grodor, ängsblommor och fjärilar.
Men vad gör väl det, vi kan ju äta billigt kött med olika tillsatser av exotiskt slag.
Antibiotika till exempel.


Så dyker det helt plötsligt upp en glad kille. Verkar han bekant?


Det är CAP-gossen!
Mitt ute i skogen har någon byggt upp ett vindskydd för möjlighet till betraktelser
och en meditativ tillvaro.
CAP-gossen har varit ensam här under många år, men han är lika glad för det.
Möjligen kan denna tillflykt kopplas till lanthandeln en kilometer bort.
Det finns inga andra hus i närheten. Man gick kanske hit på lediga stunder eller efter arbetsdagen slut.
Lanthandeln är stängd sedan ett fyrtiotal år, utkonkurrerad av Kooperationen och ICA-Hakons.
Om utvecklingen fortsätter kommer vi att kunna handla importerad mat i Stockholm, Göteborg, Malmö, Örebro, Jönköping och ytterligare några filialer i storstäderna.
Resten av Sverige kommer att vara täckt av skog.
Magisk skog.

onsdagen den 14:e april 2010

Tankar från en träskalle

Min flyttrea rullar på. Förra veckan sålde jag allt på ett våningsplan i en post.
Nu börjar det kännas hanterbart.
Bloggandet har hamnat i kläm under en veckas tid, å andra sidan kanske inte någon har lust att spendera tid framför datorn när våren visar sig från sin bästa sida.

Något annat som visar sig från sin bästa sida är den svenska byråkratin.
Knappt har en stor del av våra småföretagare skrivit på leasingavtal/köpt nya kassaregister förrän röster höjs för att förbjuda pengar i butiker.
Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg håller inte detta för otroligt.
Vi har väldigt långtgående möjligheter säger han i nästa andetag.
Exakt vad man har långtgående möjligheter till framgår inte, men det låter oroväckande i mina öron.
Att kontanthanteringen tagits bort på bussar är kanske bara en början.
Om kontanter tas bort i butiker, vad får det för konsekvenser?
Blir vi rånade in natura?
Eller blir vi rånade på våra bankkort och misshandlade tills vi uppger koden?

Finns det en annan ände att börja i?
Möjligen?
Herrar generaldirektörer? Hallå......
Hallåååå.......

fredagen den 9:e april 2010

Värsta lavan II och vet hut

Jag har i ett tidigare inlägg här visat exempel på den isländska lavakeramiken.
Den vassa dekoren gjord av äkta lava skänker dramatik till pjäserna.
Lavan är riktigt vass och man kan göra sig illa om man är oförsiktig.

I blixtbelysning blir skålen chokladbrun.

Fabriken heter GLIT Pottery och startades av Ragnar Kjartanson på Island 1958.
Tack vare den lilla röda vasen jag visat tidigare kunde jag genast härleda den här skålen.
Detta trots oskicket att sätta prislappen över originaletiketten.
Jag hoppas att det snart startar kurser för loppisförsäljare där man kan lära sig vett och etikett.
Jag har sett skräckexempel i form av: röda lappar på 1700-talslitteratur eller pris noterat med kulspetspenna på framsidan av förstaupplagor. Prislappar på framsidan av gamla tidskrifter, helst mitt på så att ingen kan missa det.
En vanlig inställning är att man MÅSTE sätta prislappen över eventuella etiketter.
Jisses!
Mitt vanligtvis timida väsen reagerar starkt på detta oskick.

I detta fallet lyckades jag med erfarenhet och en konservators tålamod rädda etiketten.

Den här skålen är även märkt i massan.
Nu är jag inte upprörd längre, det är dags att gå ut och skina ikapp med eftermiddagssolen.
Köpa en blomma till väna hustrun och en flaska porter, bara utifall.