Valår i Magiska skogen

Idag var det blå himmel och riktigt varmt i Magiska skogen.
Furorna sträckte på sig lite extra, möjligen för att jag sjöng för dem i torsdags.

Här har ett gäng jordbin samlats och snackar ihop sig inför dagens födosök.

Än så länge är det magert med käk.

Orkidén Guckusko behöver jordbiet för att pollineras så de har en viktig uppgift senare under året.

Det gäller att se upp var man sätter fötterna om man går barfota i sanden, jordbiet har ett starkare gift än tambiet.

Det tutar lite svagt i undervegetationen, det är trumpetlaven.

Men vad är det här om inte skägglav? Den växer i gammal skog och hänger på grenarna.
I min lilla svarta hemliga bok ser jag att den verkar bakteriedödande, alltså fungerar den bra som omslag vid sårskador. Den ska dessutom fungera bra mot håravfall och skallighet.
Jag ska genast prova.

Jo, men det rör sig faktisk lite däroppe, även på utsidan. Det verkar fungera.

Dessutom är det ju riktigt snyggt.
Jag känner mig plötsligt lite brittisk, blir sugen på att ta en pint, flörta med en anemisk kvinna med kalkonben och att sätta tänderna i några bangers. Vilka biverkningar!

Här inspekterar Balder Karlsson fornåkrarna. Hålet till vänster har han inte upptäckt än.

Oj! Här är ett odjur som slumrat i underjorden och som är väldigt upprört.
Huvudet är det enda man ser ännu, men det är flera meter stort. Vad månde bliva?
Och vad har väckt odjurets vrede?

Aha, ett politikerträd.

De är lätta att känna igen, rött till vänster, blått till höger och grönt i mitten.
Förmodligen har det diskuterats och argumenterats i det oändliga nu när det är valår.
Inte undra på att jordmonstret fått nog.

Ett litet knytt pilar iväg uppför trädstammen.

Man måste ha lite tur för att hinna se dem, det är inte ofta de fastnar på bild.

Här har vi ett riktigt gammalt träd.
Det ser man lättast på gäddhänget.

Balder Karlsson och jag drar oss tillbaka efter ytterligare en händelserik vistelse.
Hemma väntar en pilsner till mig och en bit leverpastej till min vapendragare.