Jag växte upp på landet i tron att jag var den ende i hela världen som hette Thomas. Jag var fem år och cyklade trehjuling på gropiga grusvägar. Hade man tur kunde man få öppna grinden för en sommargäst som kom i bil. Det brukade kunna ge en grindslant i form av en 25-öring.Vi hälsade på bekanta i stan och deras jämnårige son hade fått en Crescent Bambino!
Jisses, vilken maskin! En sån ville jag ha.
Jag minns att jag exalterad sprang bredvid när kompisen Roland cyklade trottoaren fram.
Inte blev det bättre av att hans kompisar också hade Bambino. Jag var den ende som inte hade någon. Jag blev aldrig lycklig ägare till en fräsig barncykel, det blev en ordinär 22-tummare.
Men idag! blev jag ägare till en alldeles egen hoj. Lätt upphottad med egen customlack, one-off aluminiumpedaler, röd tuta, Koppartransdekaler på "tanken" och total avsaknad av bakskärm.
Här finns till och med plats för väna hustrun, det gör det inte på H-D:n.
Ett ödets ironi att det blev en kompromisslös Panna-chopper innan Bambinon?
Jag har förmodligen inte varit mogen för Bambinon tidigare.
Man ska aldrig ge upp sina drömmar.
En sådan hade min sambo när han var liten, fast röd. I nerförsbackar kunde det bli lite läskigt om farten blev för hög. Han har berättat hur fruktansvärt nära han var att riva ner skogvaktarens staket en gång.
SvaraRaderaKanske inte så praktiskt med tramporna i framhjulet, men en vackrare cykel har jag nog inte sett.
Jaså din sambo är ytterligare en av de lyckliga :o)
SvaraRaderaNej, så värst praktiskt var det väl inte men det verkade fungera.
Det vore värre med fotpinnarna vid framhjulet
på H-D:n.
Vilket underbart litet inlägg.
SvaraRaderaTack! (rodnar klädsamt)
SvaraRadera