Radiokriget under kriget

Året är 1939.
I Europa har det krig just startats som kom att kallas Andra Världskriget.
På hemmaplan annonseras olika radiomärken ut, konkurrensen är knivskarp.
AGA satsar på God Ton och modellen Mignon är en 5-rörs super.
Man trycker hårt på att lådan är i högglanspolerat ädelträ - inget billigt ersättningsmaterial.


Centrum befinner sig på New York Expo, närmare bestämt Sweden Square.
Square betyder som bekant "gammalmodig person".
Modellen på bilden, en 6-rörs superheterodyne med magiskt öga.
Numera pratar vi gigabyte och bluetooth.

Svenska kungligheter hänger i baren.
Maskinen, en 8-rörs superheterodyne har automatiskt grammofonverk med skivbytare.
Undrar om den kan blanda drinkar?
I så fall vill jag ha en Bloody Mary, skicka med Tabascon.

Luxor befinner sig långt från turistbarer och drinkar.
Man öppnar man skola för svenska folket.
Som gåva får man en korrespondenskurs bestående av tre brev.

Brev 1: Musikens förgård. Det låter på gränsen till erotiskt.
Brev 2: Att förstå och resonera musik. Så typiskt svenskt!
Brev 3: Jag är musikalisk. Så otypiskt svenskt!

Mer pekpinnar.
Ni bör ej vänja Ert öra vid annat än det bästa. Basta!
Högklassig Luxor-Super med svinginställning.
Extra stor Briljanthögtalare.

Luxor går ett steg längre.
Raka 4:an. Ett prisbilligt alternativ här, likaväl som i bilvärlden.
Populär-Supern. I mitt fall är det Östgöta Sädes.
Norrlands-Supern. Kan det vara hemkört?
Ambassadör. Detta var långt innan Assange och grabbarna.

Till sist har vi julens ambassadör som befinner sig på lagret i Motala!
I mikrofonen uppmanar han landets husmödrar: Samla er, samla er.
Landets husmödrar för vilka julklappen är ett brännande problem, tankar far hit och dit, idéer födas, förslag förkastas.

Lite som i världen i stort, idag.

Plast - sedd över huvudet

När Femtiotalsjakten gjorde sitt inlägg om EWÅ-lampor här, lovade jag att kolla i vårt nya hus och det möjligen kunde bjuda på en EWÅ eller två.
Närheten till Värnamo kan ju vara en faktor av betydelse.
Den ovan, som för övrigt står på mitt nattduksbord, är märkt Elit 201.
Matt yta och perforerad plåtskärm som det ska vara, men mer kan jag inte säga.


Vägglampan i "flickrummet" är omärkt men trevlig ändå.
Är det inte lustigt att man ger rummen egna namn när man flyttar in i ett nytt hem.
Det är förmodligen en viktig del i att boa in sig.

Den som ännu inte kommit över mitt inlägg om plastytterkrukor (här) tas nu till nya höjder med hjälp av denna taklampa tillverkad av just en sådan, samt glatt dekorerad med plastskedar i en klatschig orange kulör.

I en barnaskara på 15 barn bör någon, statistiskt sett, besitta en kreativ ådra.
Även denna lampa pryder flickrummet.

På pojkrummet finns beviset för att Monark inte bara tillverkade cyklar.
Den tillverkades på Tobo Bruk i Uppland och erbjöds även med läderhölje.

Det fanns Crescent Samarkand för den som ville vara märkestrogen.

Det finns väl få ortsnamn som har en så mytisk klang som Samarkand.

Sidenvägen, Djingis Khan, Timur Lenk.....

Ytterligare 50-talsattribut i huset. Kul textil och ett väggskydd i fanér.

Vindsvåningen.

Fadern körde amerikanska bilar, förmodligen praktiskt med tanke på barnaskaran.
Här ovan 1965 års katalog över utbudet från amerikanska Ford.

I körjournalerna kan vi läsa att en Chevrolet 1954 så småningom ersattes av en Ford Galaxie av årsmodell 1960.

FIB:s Gyllene pysselbok med moderna bilar.

De flesta ouppnåeliga för den vanlige löntagaren, men det fanns även billigare alternativ.

Jag har valt ut två svenska ess i leken.
När jag växte upp tyckte jag att SAAB var en ganska ful bil.

Idag har jag svårt för att tänka mig något charmigare än en "gurksnutt".

Till sist, Volvo PV 444, delad framruta, vita däckssidor, ventilationsrutor för heta sommardagar.

Snart är det sommar igen!