Rätt sak på rätt plats

På gårdagens samlarmässa i Forshaga sålde jag tomtereklam till Tomten Inge i Halla.

Auktoriserad och anträffbar på den här adressen.

Likheten är påfallande.

Säg den samlarmässa idag som inte har ett Lisa Larson-bord.

Vad blir nästa trend?

I Forshaga kunde man handla det mesta, även ett hus lagom stort att ta med sig på semestern.
Jag tror detta exemplar skulle gå att klämma in i väna hustruns Golf Combi.
En variant kallad inverterad husbil.

På mässor av den här typen finns en salig blandning av udda föremål, samt mycket, mycket, för att inte säga mängder, av glas och porslin.
En picknickkorg måste till när jag blir ägare till en Volvo Duett.
Denna korg verkar ha ägts av en förskingrare eller slarver, tre olika tallrikar kan inte vara original.

Den här gången fyndades bara platta paket, något jag kommer att redovisa imorgon.

Propaganda, Camping & Glamour

På Loppis Poppis i Eriksmåla hittade jag detta stora foto som varit med på en vandringsutställning anordnad av Sovjetiska nyhetsbyrån i Stockholm. Något för Tusse?
Detta var det enda kvarvarande fotot. Det skulle ha varit kul med lite fotografier av ryska skördetröskor och traktorer också, men jag är nöjd med den unga ryskan på motorcykel.
Jag kan tyvärr inte säga vilket fabrikat det är, det verkar inte vara Ural.

Detta tvåpipiga campingkök fick följa med hem. Man vet aldrig när de stänger av strömmen.

Det fanns till och med två pinup-bilder tecknade av Al Moore.
I USA kom denna kalender ut 1950. Jag har den kalendern på lager.
Även i Sverige använde man sig av skämtsamma, underfundiga (nåja) texter på varje kalenderblad. I USA hade de ofta en dubbel betydelse.

Framställning om ytterligare avdrag kan beviljas endast den, som har L-skatt lyder texten till denna bild. Jag ser inte det roliga i detta.

Det kanske var Skattemyndigheten som gav ut den här kalendern?
Skattemyndighetshumor.

Ytterligare propaganda från den tiden man fortfarande kunde vara kommunist i Sverige.
Det är inte gångbart längre.
Han ser go' och gla' ut Lenin, nästan fryntlig.
Avporträtterad efter en lunch bestående av kålsoppa och frikadeller tillagat på den lokala kolchosen? Den som senare fick namnet "Lenins testamente".

Vad vet jag?

Loppis Poppis

Loppis Poppis ligger i Eriksmåla, Småland. Strategiskt placerad nära korsningen mellan riksvägarna 25 och 28.

Som gammal loppisräv har jag inte så stora förväntningar nuförtiden men vad det gäller Loppis Poppis så blev jag positivt överraskad. Här finns mycket roligt i hyllorna.

Det finns även en allmogeavdelning att titta in i. I den avdelningen tog jag ingen bild, detta av ren försumlighet.

Det finns mycket leksaker, reklamrelaterat, 50/60-tal och glas är en specialitet.
Mycket kunskap finns innanför dessa väggar.

Innehavaren Per Gunnar Johansson i full färd med att summera våra inköp.

Tilläggas bör att det är mycket humana priser, jag tror inte att någon behöver gå tomhänt härifrån.

Det finns mycket roliga trycksaker, tidningar och böcker att gå igenom.

Det var lite synd att vi hade en tid att passa, jag hade kunnat spendera hela dagen här.
Vi kom ändå en timme för sent till kalaset.

Jag förmodar att väna hustruns släkt har vant sig vid det här laget.

Lamporna är inte till salu. Jag försökte.
Om jag minns rätt hade det tillverkats/slipats glas i denna lokal.
Man kan skymta remmarna som drev maskinerna via axlar i taket.

I morgon återkommer jag med fler bilder på fynden från Eriksmåla.

Glöm inte pistolen!

Fyndar han nånting nuförtiden, Skaffaren?
Jodå. I lördags hittade jag en riktigt rolig loppis i Småland.
I morgon kommer ett hemma-hos reportage från denna guldgruva.
Här kommer några smakprov.

Rubrikens uppmaning hittar jag på framsidan till Detektivmagasinet 1947.
Jag fastnade för den på grund av den ovanliga Mercury'n av årsmodell 1946.
För det mesta brukar illustratörer få till bilar av en anonym sort, möjligen av ideella skäl, men här går det inte att ta miste.
En sån här skulle jag kunna tänka mig om det visar sig omöjligt att hitta en Duett.


Ett nyadopterat askfat i grönt glas med svart mönster och en intakt guldkant.
Skåne - Hallands Utsädes Aktiebolag, Hälsingborg.

Ett franskt campingkök från 50/60-talet sålt genom svenska OK.
Ovanlig men charmig användning av plåtburk.

Så här ser det ut när man sprätt isär underverket.
Nu e're bara å fixa krubb.

En plåsterförpackning att bli glad åt.
All tröst är välkommen vid skrubbsår på knäna och gärna en färgglad sådan.

Mer kommer.
Och precis som för Movarp blev det väldigt billigt.

Lantisar - ett utdöende släkte

Utsikten från vårt vardagsrumsfönster.
Två ödegårdar.
Ett skirt grönskande gärde i kvällssolen, brukat med gigantiska maskiner som navigeras med hjälp av satellit för att vara så effektiva som möjligt.

Genom denna tråd kommer vårt bredband, som liksom telefonen var vår kontakt med yttervärlden under några dagars intensivt oväder i vintras.

Det ser lite tanigt ut men det fungerar.

När man börjat leta efter orenoverade/måttligt renoverade hus på landet upptäcker man att
många redan är bortom all räddning.

I det här huset har det förmodligen bott en skomakare då en hel del av verktyg och utrustning

fanns kvar, spridd i huset. Här kan man se himlen genom taket.

I "trädgården" fanns ett gammalt träd som löpt amok.

Osäkert vilken sort men stammen verkade vara äppelträd.

Det ord som kommer till mig här är "sorgsen".
Sorgset att så många ställen på landet får gå i graven för att alla vill bo i städerna.
För att det inte finns arbetstillfällen, för att servicen försvinner.
Svepning kanske är ett bättre ord.

Se så, inget pjosk nu

Igenkännande.
Den här bilden tar mig genast tillbaka till simskolan 1960.
Nordanvinden ligger på, det är början av juni.
En biffig simskolefröken oemottaglig för argument.
Jämnåriga med ett tryggt, skyddande lager av underhudsfett kunde guppa omkring i timmar i sjön Alkvetterns glaciärkalla vatten.
Det tog ytterligare fem år innan jag lärde mig simma.



Igenkännande.
Det är klart att att man vill vara fin.
I takt med att ögat får svårare att ställa om sig överväger jag att testa denna variant.


Igenkännande.
Visst är det skönt med ett hjärtligt skratt i goda vänners lag.
Att inte ta sig själv på så stort allvar.
Att ge sig tid till en trevlig samvaro och det goda samtalet som får oss att växa.


Igenkännande.
Att lite "cowboysaktigt" forsa fram i hög fart, tårar i ögonen, på gränsen av ens förmåga.
Bara för att man kan.
Bara för att testa sina gränser.

Igenkännande.
Att huvudstupa kasta sig in i någonting som verkar spännande, istället för att häcka i det bepansrade fordonets trygghet.
Att öppna dörren och närma sig livet på ett nytt sätt.

Igenkännande
Ibland är det ensamt som fan, men kanske aldrig så här ensamt.
Hälsa på någon ensam.
Gör det i helgen.
Någon som behöver ett igenkännande.

Samtliga bilder är omslag från Allers runt 1930.

Spontana känslor och lustar

I lördags tog vi en tur ner till Småland, mest för att se oss omkring på landsbygden utanför Gislaved för att försöka utröna var det kan vara trevligt att bo.
Vi var även till närliggande Tranemo för att titta på några objekt inom pendlingsavstånd.
Som grädde på moset hade vi fått tips om en kvarnbyggnad "bortom all räddning".
Då jag är patologiskt förtjust i gamla kvarnar och industribyggnader byggda vid vatten sparade vi kvarnen till sist.

Det första vi mötte på vägen in till kvarnen var en del av fordonsparken.
I det här fallet en Volvo, möjligen en N88 eller en Viking.

I garaget står bruksbilen, en Ford Vedette.

Den är från början av 50-talet och har förmodligen gjort sitt.
Än så länge fungerar den som tryggt stöd för ytterväggen.

Kvarnbyggnaden då?

Här är den.

Det har påbörjats en renovering för ett antal år sedan, en renovering som avstannat för att så småningom släppa fältet fritt för tjuvnad och skadegörelse.

Allsköns bråte ligger i den vackert stensatta kanalen som en gång ledde vattnet till kvarnen.

Man kan knappt skönja vattenfallet och kanalen för alla brädor och ett kylskåp?

Här fanns inte tillräckligt mycket att ta vara på för att det skulle bli tal om ett återställande.

Någonstans därute finns en byggnad som bara väntar på oss.
En lagom dos arbete känns OK, men det får inte bli för mycket.

Det måste finnas tid över till att åka hoj också.
Min maskin är lackerad i sakralchakrats färg orange.
Den förknippas med spontana känslor och lustar, självaktning, samt ett framväxande av den egna identiteten.
Vem vill inte kunna hänge sig åt spontana känslor och lustar?