Brutal

Likaväl som jag uppskattar det vackra i tillvaron så kan jag fascineras av det rent brutala.
Igår hittade jag ett lysande exempel på detta, naturligtvis i Småland.
Var annars kan man finna en motoriserad stenupptagare på hjul?

Tändningsnyckeln sitter i.
Det är bara att starta muskedundret. 

Luftig förarmiljö.
Förarsäte i form av äldre trädgårdsstol.
Kanske herrejössesmaskinen fanns med grythyttestol i de luxe-modellen?
Stenupptagaren med gung.

Bra passform på karossen runt stålbalkarna.

Dagens skörd.
Som synes har det dängts ett och annat stenblock på bakvagnen.
En maskin som väcker ha-begär.

Den uppmärksamme har nu noterat att jag är uppe på nätet igen.
Det är dock inte Telias förtjänst utan en inkoppling på Fröken Perkeles bredband.
Telia sliter fortfarande med frågan.

Spontana känslor och lustar

I lördags tog vi en tur ner till Småland, mest för att se oss omkring på landsbygden utanför Gislaved för att försöka utröna var det kan vara trevligt att bo.
Vi var även till närliggande Tranemo för att titta på några objekt inom pendlingsavstånd.
Som grädde på moset hade vi fått tips om en kvarnbyggnad "bortom all räddning".
Då jag är patologiskt förtjust i gamla kvarnar och industribyggnader byggda vid vatten sparade vi kvarnen till sist.

Det första vi mötte på vägen in till kvarnen var en del av fordonsparken.
I det här fallet en Volvo, möjligen en N88 eller en Viking.

I garaget står bruksbilen, en Ford Vedette.

Den är från början av 50-talet och har förmodligen gjort sitt.
Än så länge fungerar den som tryggt stöd för ytterväggen.

Kvarnbyggnaden då?

Här är den.

Det har påbörjats en renovering för ett antal år sedan, en renovering som avstannat för att så småningom släppa fältet fritt för tjuvnad och skadegörelse.

Allsköns bråte ligger i den vackert stensatta kanalen som en gång ledde vattnet till kvarnen.

Man kan knappt skönja vattenfallet och kanalen för alla brädor och ett kylskåp?

Här fanns inte tillräckligt mycket att ta vara på för att det skulle bli tal om ett återställande.

Någonstans därute finns en byggnad som bara väntar på oss.
En lagom dos arbete känns OK, men det får inte bli för mycket.

Det måste finnas tid över till att åka hoj också.
Min maskin är lackerad i sakralchakrats färg orange.
Den förknippas med spontana känslor och lustar, självaktning, samt ett framväxande av den egna identiteten.
Vem vill inte kunna hänge sig åt spontana känslor och lustar?