måndag 17 mars 2014

Bilsemester på sextiotalet

I början av sextiotalet var det fortfarande stort att åka på bilsemester.
På bilden ser vi en mycket ung skaffare och mostern Ingrid.
Vi har stannat mellan Vansbro och Mora för att ha en liten picknick.
Samtidigt passar vi på att sträcka på benen och plocka lite blåbär som extra godis.
Jag vet inte vad det är med blåbären idag, de lyser oftast med sin frånvaro.
Bilen är en Mercedes Benz 180 av 1954 års modell.
Jag minns att steget från Ford Popular, populärt kallad "korvståndet" eller "ståplatsfyra", var jättestort.
Mercedesen var en landsvägskryssare i jämförelse.
Trafiken var lugnare och glesare i början av sextiotalet.
Det var inte ovanligt att man åkte på biltur, njöt av sin nyfunna frihet och man stannade till efter vägkanten för att fika.
Hela familjen drullade ut ur bilen, plockade fram campingbord med tillhörande stolar och bänkade sig vid kanten av grusvägen.
Mor plockade fram de medhavda äggochansjovismackorna, hällde upp saftkobbel till barnen.
Kaffe till de vuxna serverades från en plåttermos med vägmärken på.
Det var aldrig tråkigt att åka bil, man kunde till exempel tävla om vilken färg nästa bil hade som man mötte.
Ett annat populärt tidsfördriv var att skriva upp bilnumren man såg.
På den tiden hade man en länsbokstav följt av ett nummer.
Örebro län hade bokstaven T, Dalarna W och Jämtland Z. Värmland hade S.
De bokstäverna var de vanligaste då mamma var från Dalarna och pappa från Jämtland och vi bodde på gränsen till Värmland.
Stockholmare hade A eller AA och körde som biltjuvar, ett allmänt känt faktum.
Gotland hade I, det såg man nästan aldrig.
Att få skriva upp ett I-nummer eller ett utländskt bilnummer var spännande.
Idag är det tecknad film på en skärm som gäller.
På sextiotalet var TV i baksätet science fiction.

Det känns lite främmande att se min lilla mams som ung.
Ens bild av föräldrarna ändras i takt med stigande ålder.
Själv är man på något sätt tidlös, alla åldrar finns inom en.
Där sitter jag med min blåbärsmugg , armar och ben som smala pinnar, sandaler på fötterna och förhatliga mollskinnsbyxor.
Det skulle ju vara jeans.
Det känns som igår.
Och ändå inte.

11 kommentarer:

  1. Sommaren 1968 åkte jag med mor, far och mina två yngre systrar den långa vägen från södra lappmarken till Uppsala och Stockholm för att hälsa på storasyster och storebror. Vi startade i arla morgonstund, jag minns att det var varmt så det blev rätt många raster. Detta att kolla reg.nr var ju en hit! AC hade vi själva, så alla Västerbottningar fick extra vinkning, BD gick också bra! När vi blev trötta fälldes baksätet ner på Duetten, så praktiskt!(men inte så trafiksäkert)För övrigt var det första gången jag åkte hiss och rulltrappa, samt smakade pommes. Anna Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, att stöta på någon från samma län var nästan som om man vore de bästa vänner.
      När det var sommar brukade jag vila middag i Duetten, då kändes det som om man var ute på äventyr.

      Radera
  2. Åh, vad jag känner igen mig! Tack för en riktig nostalgitripp. Bilsemestrar med mor och far, campingbord, picknick-väska, gasolkök. Vilka minnen! Vi hade BD-plåtar på bilen och hejade och vinkade till - och pratade med - alla andra norrbottningar längs vägarna. Det var som att möta närmaste grannen när man träffade på en Kirunabo i Skåne. Trafiken flöt trevlig och lugn i hela landet. För så där 50-60 år sedan var Sverige en idyll på många sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vore kul om man fick uppleva idyllen igen. Jag kan rekommendera DVD:n En dag med Roslagens bussar.
      Finns på http://www.trafikverket.se/Museer/Sveriges-Jarnvagsmuseum-Gavle/Se--gora/Butik/Filmer/

      Radera
  3. Trevliga minnen! Jag har lite sama känsla, den där typen av semestrar hängde i in på 70-talet, jag minns en resa till Mo-i Rana, med campingutrustning, mormor var med, fortfarande pigg och kry! Jag kommer dock inte ihåg att jag sett bilar med de gamla skyltarna annat än som museiföremål, AC och BD var ju de vanligaste i norra delen av landet där jag bodde då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är för ung Benny.
      Njut av det så länge du kan :-)

      Radera
  4. Saftkobbel! Vilket helt underbart litet ord.

    /Thomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del ord fastnar direkt.
      Det är inte så ofta man kan använda dem, men likafullt en njutning varje gång :-)

      Radera
  5. Vilka härliga minnen! Det var inte så många som hade bil när jag var liten och inte många åkte på semester. Vi åkte opel för där arbetade pappa, lojal och märkestrogen. Åkte från Z till släktingar i S varje sommar. Tält, luftmadrasser och campingbord. Haha tre barn och två vuxna i 4-manstält/ Lisa

    SvaraRadera
  6. Så härlig blogg, dig kommer jag att följa! Jag minns också dessa resor med bilen, campingbord med tillhörande små fällstolspallar med olikfärgade bjärta tygstycken på sitsarna. Vi var Y -benämndes klyktattare-och åkte på en låååång resa till Gotland. Pappa satte upp vårt medhavda amerikanska armétält (!) och innanför tältduken kunde vi höra kommentaren från utsidan; Titta det är lappdjävlar här...och kåtan har di tatt med sig...
    Härliga tider!
    Skorpan

    SvaraRadera
  7. Visst minns man bilresorna på 60 och 70-talet, både på campingturer med tältet till västkusten, eller på resa till släktingar i finland. Det var ju störtkul, inga bälten därbak utan man fladdrade runt i baksätet och bråkade med lillsyrran :)

    SvaraRadera