Bakslag

När hoppet äntligen vaknat och vuxit sig starkt efter en vårdag med tretton plusgrader, då slår vintern och kylan till igen.
Man får alltid räkna med vädermässiga bakslag, det vet jag erfarenhetsmässigt.
Det hjälper nu inte.
Jag vill ha vår!

Bilden ovan är tagen med den nya kameran.
Av någon anledning får jag inte till det som jag vill ha det.
En djupdykning i Nikons guide har inte gjort någon större nytta.
Efter ett par timmar på nätet har jag lyckats hitta en lathund med olika inställningar, beroende på vilken typ av fotografering jag vill ägna mig åt.
Det är ruskigt många olika inställningar man kan göra.
För mig som inte vill ha oändliga mängder valfrihet är det bara att bita ihop.
Jag får prova mig fram helt enkelt.

På söndag ska jag återigen fylla bil och släp med godsaker och köra till auktion.
I Godsmagasinet har det under vintern varit svårt att få upp en anständig värme.
Det har resulterat i att vattnet frusit vid ett par tillfällen, nu har jag varit utan vatten i en dryg månad.
I en bransch där glas, porslin och allt annat gods ska vara rent och snyggt, då är det inte lätt att leva och verka utan vatten.
När nöden tränger sig på får man helt enkelt ge upp och åka hem.
Till detta kan läggas en obefintlig snöröjning, kommunen har till och med använt gatan utanför som ett mindre snöupplag.
Förmodligen en rest av att det tidigare varit SJ:s mark.
Lägg till ovanstående ett dörrlås som gett upp, och min entusiasm är nu i det närmaste obefintlig.

Nu ska jag programmera om attraktionslagen.
Nu ska jag visualisera goda, glada kunder, med ett behov av att dela med sig av sina tillgångar.
Till mig.
Because I'm worth it.