fredag 6 augusti 2010

Aldrig lugn och ro...

Jag växte upp på 50- och 60-talet. I Sverige.
Allt pekade mot att tillvaron skulle bli bättre och mindre krånglig.
Reklambilden för String ger en fingervisning om hur fantastiskt det skulle bli.
Trots att jag synat bilden noga kan jag inte upptäcka något stressframkallande.
En tidningsställning för bekvämt tillbakalutad läsning i fåtöljen, den gör mig lycklig.
Hur blev det nu då?
Lite sörjigt skulle jag vilja påstå.
Ibland skulle jag vilja titta in i huvet på makthavarna i samhället.
Hur ser deras tankemöda ut? Är den till människans fromma? Är det utveckling?
Att en del av resultaten drar till sig flugor är nog inte så konstigt ändå.

Idag fick jag en betalningspåminnelse från Fortum.
Deras fordran på 0,00 kr stämde precis på öret.
Jag börjar genast undra varför jag får en påminnelse om att betala de 0 kronorna jag ju faktiskt är skyldig det stora energiföretaget.
Och, när jag nu är skyldig noll kronor, hur ska jag bära mig åt för att kunna betala?
Jag inser att det kan uppstå problem om jag ska överföra summan via internetbank.
Att betala över disk är idag förenat med en ganska hög kostnad.

I brevet från Stora-Slukföretaget har de dessutom gjort klart att en påminnelseavgift på 50 kronor kommer att påföras nästa faktura.
Dröjsmålsräntan enligt räntelagen känns dock överkomlig på den summa jag är skyldig.
Den kan jag ta.
För att få hjälp i mitt dilemma ringer jag Fortums kundtjänst.
Efter något som känns som en illa spenderad del av min livstid får jag prata med en trevlig norrlänning som har jobb, och som försäkrar mig att jag kan bortse från kravet.
Jag kommer inte heller att påföras en påminnelseavgift.
Vi önskar varandra en trevlig helg, människa och människa emellan.

Jag skulle egentligen ha använt den här tiden till att packa i godan ro, för att sedan sälja på Askersunds antikmarknad imorgon.

Jag förstår nu varför Fortums ledning har sina rekordbonusar.
Dom har kommit på ett knep att föra över sina tillgångar till nästa liv.
Det kommer dom att behöva, jag har hört att uppvärmningskostnaderna där de hamnar ska vara skyhöga.
Det gäller att kunna betala i tid, man vet inte hur dröjsmålsräntan ser ut i evigheten.

Amen.

5 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk byråkrati-historia!
    Klicka på länken så ser du min snygga stringhylla som jag rotade fram på svärföräldrarnas vind...
    http://leiamia.blogg.se/2009/june/utmaning-fran.html
    :-)

    SvaraRadera
  2. Snyggt!
    Genast börjar jag fundera på hur fästena sitter
    på hyllplanen.

    SvaraRadera
  3. En familjen närstående person fick för många år sedan en faktura på 0:-. Han skrattade gott och la undan den. Såsmåningom började påminnelserna dyka upp. För att slutligen hamna hos kronofogden. Fortfarande med summan 0:-
    Ack ja.

    SvaraRadera