I min ungdom..

..hade jag tillräckligt med fritid för att kunna motivlackera bara för att det var kul.
Motivet är kanske inte riktigt logiskt. Att köra ut sin hot rod i öknen en sommarnatt?
Var det för att kolla in kometsvärmar?

...hade jag pengar till att köpa en racerbil i USA.
Detta är 80-tal, frillan verkar vara lite Patrick Swayze, eller om det var tvärtom.

Vad hände sen?

I min bransch (gamla och roliga saker) har i alla fall det hänt mycket på tio år.
Det finns numera inte en välgörenhetsorganisation med självaktning som inte har minst en butik med oavlönad personal som säljer momsbefriade varor. Organisationen står för hyran.

Under sommarhalvåret behöver man inte åka många mil mellan loppisskyltarna när man är på resande fot.

Här kan man till och med tala om att en mättnadskänsla infinner sig efter åtta stopp.

Sedan internet blev var mans egendom sitter en presumtiv handlare i slutänden av varje bredband och bjuder ut sina varor till köpare i vardagsrum och kontor över snart sagt hela världen.
Det har varit en fantastisk utveckling, på gott och ont.
För min del betyder det att jag börjar känna mig ganska ensam om att betala lokalhyra, försäkring, moms och skatt i branschen Gamla och roliga saker.

Och....hur kul är det?

Kanske lika roligt som det skulle varit för Volvo och SAAB om Svenska kyrkan och Röda Korset började tillverka bilar med hjälp av oavlönad personal och utan att betala en krona i moms, skatt eller arbetsgivaravgifter.
Visst, överskottet går till hjälpbehövande, jag vet.
Åtminstone en del av det. Eller hur det nu är?

För min del betyder det att jag kommer att måla mer, skriva mer och kanske köper jag en rolig bil. Än så länge säljs de inte på Kupan eller Gengåvan men det kanske kommer?