Ett av de större loppisfynden dök upp utanför Lesjöfors på väg upp till Älvdalen.
Vi följde skylten och kom fram till en gård full med saker. Det som verkligen stod ut var ett nybyggt dass. Vi hittade några småsaker på loppisen och när vi betalat kunde jag inte låta bli att fråga om dasset.
Jorå, det var till salu. Han hade snickrat ihop det till en sommargäst som sen inte kunde lösa ut det. Vid närmare inspektion visar det sig vara välbyggt och dessutom utrustat med fotpall och ett tidningsfack. Det är byggt med okantade brädor utvändigt vilket gör att det blir mycket mer liv i den lilla byggnaden. Som antikhandlare faller det sig naturligt att göra det på det gamla sättet så köplusten var stor. Att bo på en gammal gård utan utedass är ju nästintill kulturmord.
Vi lovade att höra av oss dagen efter när vi kollat om det finns en bra placering för dasset.
Frun och jag enades om en placering med fin utsikt över sjön och åkrarna och gjorde slag i saken. En tid gjordes upp med säljaren och sedan bar det av till Värmlandsskogarna igen med fruns Golf och en släpkärra.
På plats, lastat och klart , ser skithuset större ut än bilen. Det står klart att om jag möter en polis kommer han att begå tjänstefel om han inte stoppar mig. Om det varit en blåsig dag hade jag kanske tvekat men nu var det bara att köra.
Hemresan gick utan problem, man kan säga att det gick skitbra. Väl på gården var det bara att koppla kärran efter traktorn och åka ut till den avsedda platsen. Fyra hörnstenar placerades ut och med grannens hjälp stjälpte vi upp dasset i skarpt läge.
Väl på plats har dasset målats falurött med vita takbrädor, ett fönster med två munblåsta glas har satts mot sjösidan. Vi höjde golvet för att få lite större bekvämlighet och har satt upp en hylla för stearinljus med mera. På väggarna sitter ett oljetryck från Skansen, en liten skolplansch med medeltida gatuliv och en galant dam av okänd härkomst.
Man får gå genom askens lövverk till dasset, som genom en tunnel, och där möts man av kaprifolen som klättrar på en gammal stege.
På bilden syns även gårdens mest levnadsglada höna, en riktig glädjeflicka.
Vi följde skylten och kom fram till en gård full med saker. Det som verkligen stod ut var ett nybyggt dass. Vi hittade några småsaker på loppisen och när vi betalat kunde jag inte låta bli att fråga om dasset.
Jorå, det var till salu. Han hade snickrat ihop det till en sommargäst som sen inte kunde lösa ut det. Vid närmare inspektion visar det sig vara välbyggt och dessutom utrustat med fotpall och ett tidningsfack. Det är byggt med okantade brädor utvändigt vilket gör att det blir mycket mer liv i den lilla byggnaden. Som antikhandlare faller det sig naturligt att göra det på det gamla sättet så köplusten var stor. Att bo på en gammal gård utan utedass är ju nästintill kulturmord.
Vi lovade att höra av oss dagen efter när vi kollat om det finns en bra placering för dasset.
Frun och jag enades om en placering med fin utsikt över sjön och åkrarna och gjorde slag i saken. En tid gjordes upp med säljaren och sedan bar det av till Värmlandsskogarna igen med fruns Golf och en släpkärra.
På plats, lastat och klart , ser skithuset större ut än bilen. Det står klart att om jag möter en polis kommer han att begå tjänstefel om han inte stoppar mig. Om det varit en blåsig dag hade jag kanske tvekat men nu var det bara att köra.
Hemresan gick utan problem, man kan säga att det gick skitbra. Väl på gården var det bara att koppla kärran efter traktorn och åka ut till den avsedda platsen. Fyra hörnstenar placerades ut och med grannens hjälp stjälpte vi upp dasset i skarpt läge.
Väl på plats har dasset målats falurött med vita takbrädor, ett fönster med två munblåsta glas har satts mot sjösidan. Vi höjde golvet för att få lite större bekvämlighet och har satt upp en hylla för stearinljus med mera. På väggarna sitter ett oljetryck från Skansen, en liten skolplansch med medeltida gatuliv och en galant dam av okänd härkomst.
Man får gå genom askens lövverk till dasset, som genom en tunnel, och där möts man av kaprifolen som klättrar på en gammal stege.
På bilden syns även gårdens mest levnadsglada höna, en riktig glädjeflicka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar